Hej... jag hoppar in här med er och sållar mig till gemenskapen av andra likasinnade 
Ska själv till att utredas för ADHD nu, vi har stor ärftlighet i släkten och min dotter utreds också, min pappa har och min bror och båda hans barn. Jag misstänker att dotterns pappa har nåt sånt också men han är från annan kultur och där existerar minsann inte sånt... nu lever inte vi ihop som tur är.
Men skönt o hitta likasinnade nu och kunna diskutera med er 
Jag ska fråga om jag kan få prova ADHD medicin fram till utredningstillfällena o göra uppehåll då för jag mår så kasst nu men ingen av de "traditionella" medicinerna funkar inte på mig o tro mig jag har provat måååånga. KBT funkar inte på mig heller. Så jag provar gärna ADHD-medicinerna nu. Skulle även vilja att dottern fick det för att se om hon kan bli lite lugnare o kanske klara av att sitta stilla längre än 10 sekunder. Nää nu måste jag piska mig sj till att fixa käk till dotra här. Har suttit o skruvat o pillat m nån leksak som inte funkar som den ska så jag har helt glömt bort tiden.
Jag blir galen, min dotter har ADHD och jag med (ok vi har inte fått diagnosen ännu men jag vet det ändå).
Våra morgnar är ju inte direkt roliga, hon som inte kan fokusera och göra klart en sak som jag bett henne om och jag som stressar hela tiden och är otålig av naturen liksom, jag försöker hjälpa henne så gott det går men det slutar OFTA med att jag kommer försent pga henne, rent krasst så är det pga henne jag är sen oftast. För hon blir ombedd att gå och borsta håret medan jag tex ställer in frukosten, när jag är klar så sitter hon och gör nåt annat. Säger jag åt henne att ta på strumporna så kommer jag hitta henne pillande med nåt annat eller byta kläder eller dansa framför spegeln. Gaaaaaaahhhh....
Som ADHD.are har man inte direkt jättebra tålamod. Jag och min dotter lever själv så det har varit en lång lång prövning av mitt tålamod dessa år, och innan man visste varför man var som var då var det ännu jobbigare.
Vi har det såklart superbra för det mesta men är det bråttom så blir det kaos hemma för oss.
Vafan?!!! 2013??!!!! Det är fan inte klokt att behöva vänta så länge 
Jag ska prata m psykolog o läkare om jag kan få prova ADHD-medicin medan jag väntar på utrdning sen, det kan hu bara bli bättre!! O jag har redan provat de flesta mediciner mot depression och ångest men ingen fungerar så jag hoppas få prova typ concerta i väntan o sen göra uppehåll vid utrdningen. Det är jobbigt o må så dåligt, jag orkar inte arbeta då det bara känns som kaos och jag kan inte koncentrera mig. Har också ett barn, som även hon ska utredas för ADHD så hela mitt liv känns kaosartat. Är helt ensamstående med dottern också.
Är otroligt ljudkänslig, orkar inte lyssna på musik ens ibland o när jag la mig häromdagen så lät min digitala väckarklocka, ett dovt sorlande som ngn annan knappt skulle hört o jag kunde inte somna förrän det var fixat och det var knäpp tyst.
Svårt o ta tag i nånting alls, när jag väl städat vill jag inte att ngn ska röra till för jag pallar inte städa heeeela tiden ond känns som röran muterar lika fort som ja fick undan den och matlagning är skitjobbigt. Inget kul att lev livet såhär.
Är så trött på att jag inte kan vara lite mer "lagom" i saker jag gör... men nej jag tar ut mig totalt med nåt som är roligt och går all in i det för att sedan totalt droppa till bottenläge där jag inte orkar göra nånting överhuvudtaget..
Jag jobbar nu 25% och det är precis lagom för mig fastän jag vissa dagar känner att jag skulle lugnt klara jobba hela dagen så är det bra att jag inte gör och inte kan göra det för jag skulle klara ett par dagar kanske sen skulle jag inte orka alls längre och så har det ju varit för mig i jobbet men jag har kanske kämpat på mer än några dagar men efter ett tag har jag trillat ned i hålet igen. Är så oerhört stresskänslig och klarar inte stress alls och jag har svårt att ta egna initiativ i saker och ting vilket ibland krävs i jobbet och då försvårar det.
Det är ju inte populärt heller på jobbet att jag jobbar ett tag, sen blir jag sjukskriven och sen jobbar jag ett tag och så sjukskriven igen och så håller det på sådär... gaahh. Hur tusan ska man göra för att klara allt på sikt, jag menar hur ska man göra för att orka jobba som alla andra??? Det har liksom blivit för mkt för mig med att vara ensamstående, jobba heltid och göra allt annat som behövs i livet, jag orkar liksom inte. Vill inte ha avlastning från dottern så att säga, vill inte att hon ska vara hos nån annan ibland, jag vill vara med mitt barn men ingen verkar fatta det!! Alla föreslår kontaktfamiljer osv... det jag vill göra är att vara med henne men ha hjälp här hemma istället som med städning och matlagning osv så jag kan ha mer tid för min dotter när jag väl jobbar mer igen.
Idag var jag hos psykologen och efter mötet sa han att han sätter upp mig på väntelista för utredning och så ska vi ses igen om en vecka. Han fick hela min historik o tror att det mkt tydligt verkar som det kan röra sig om ADD. Skönt att det är igång nu.
Har fått sådana där formulär att fylla i från psykiatrin, WRUS och WRASS och jag undrar om ni vet nåt om hur de tolkar poängen i dessa.
Jag räknade ihop och fick på WRUS testet 101 poäng och WRAS testet 111 poäng. Vet inte vad det innebär, är det någon som vet??
För övrigt är jag less på BUP som segar sig så med dotras utredning, lr segar o segar.. psykologen sa att hon har svårt o få teamet med sig typ och att de vill undersöka allt runtom först och se att hon har en stabil hemtillvaro m.m för det är ju stressande för mig att leva med henne då hon är så hyperaktiv och inte kan lyssna liksom så de måste granska oss i sömmarna IGEN, är så less på alla jävla sociala utredningar, jag vet vad problemet är och att inte åtgärda det nu är som o sätta plåster på tån om man har skavsår på hälen, skavsåret blir bara värre under tiden det tar för de o fatta var problemet ligger egentligen.
Om de snabbade på så hon inte riskerar o hamna efter i skolan m.m pga sitt funktionshinder (som så uppenbart finns där) vore det ju bra för dottern. Fick hon prova mediciner och varva ned så kan de sen se att problem solved till stor del, visst måste man/jag skaffa mer kunskap om hur ett sådant barn fungerar men å andra sidan så vet jag hur hon fungerar och hur jag ska bete mig men det går inte att nå fram till henne nu för hon kan inte ta till sig när man säger nåt. Hon lyssnar och förstår sen har hon glömt det igen.
Det är oerhört påfrestande såklart att leva i detta för oss båda (henne och mig) men de vill ha det till att hon mår dåligt och är som hon är pga att JAG är stressad, men det är HON som är stressad och stressar mig ju då hon aldrig kan vara lugn.
Sen tror de att det stör att jag själv ska utredas för ADHD/ADD samtidigt. Va fan det är väl bara BRA?!!! Då tar jag tag i mina problem och i hennes problem o så mår vi båda bra i slutändan!!! Idioter.