ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Hej!

Jag har inte läst vad ni andra har skrivit då jag egentligen hade sparat den här tråden så att min sambo skulle hitta den vid behov eller bara för att prata. Nu är han inte sån som sitter och chattar och det har aldrig blivit av.

Min sambo har ADD och vi har levt ihop länge nu. Har ett barn tillsammans och en liten som kommer i början av december.

Det är så att min sambo praktiserar på ett företag som animatör och han är verkligen duktig på det han gör. Det är ett ungt företag i nystart med massor av intressanta projekt och gänget som arbetar där verkar väldigt trevliga i sig. Men! De har gett honom alldeles för mycket press och saker som måste bara ske på stört och som egentligen är utanför hans område och det är rörigt och stressigt. Sambon är en ja-sägare..men nu när arbetsrollen är luddig och drar ut på många andra områden (då de inte har några andra som kan göra det och märker att han är duktig på många olika saker).
Samtidigt mår jag dåligt på grund av andra orsaker och behöver hans stöd. Alla drar i honom och då tappar han helt kommunikationsförmågan med företaget. En av hans svåraste utmaningar i ADD:n är just kommunikation och tidsuppfattning. Även om han har berättat om sin ADD så har de nog inte läst på och han har inte berättat tillräckligt. Från att de har pratat om att försöka anställa honom pratar de om problemet om kommunikation och han hänger löst.
han har haft långa dagar jobbat 12timmars dagar när det har varit deadlines. Som sedan visat sig inte varit så bråttom med. Rörig kommunikation från deras håll med.

Finns det hjälp att få? Någon som skulle kunna informera företaget om vad det innebär att ha ADD och försöka hitta bra lösningar?

Sedan undrar jag som en extra fråga: psykologhjälp, det har han länge önskat..finns det med inriktning ADD och ADHD?

Hej Ellan, jag har ADD och har jobbat som översättare i 6 år (hemifrån). 

Tråkigt svar som kanske tyvärr inte funkar för din sambo: han måste jobba mindre. Det är jättesvårt att ställa krav när man praktiserar på ett jobb man gärna vill ha, men den där säga-ja-till-allt-vägen slutar bara i utbrändhet och dåliga resultat, och dålig relation er emellan. Han kanske kan ta ett längre samtal med sin chef och lägga upp det som "Jag skulle kunna jobba mycket bättre om jag fick ha det lite mer såhär och såhär runtomkring mig" och komma med konkreta förslag till hur hans jobb skulle underlättas, och att det skulle bli bättre resultat för dem också. Det är svårt för mig som inte är animatör att säga exakt vad det skulle vara, det vet han nog bäst själv. Men t.ex "jag vill gärna ha längre deadlines, tre dagar eller en vecka skulle vara perfekt, för då kan jag själv disponera tiden bättre, och om jag får tid över så kan jag göra de där andra grejerna då - men först vill jag bli klar med det jag började med". De kanske inte riktigt är medvetna om att de sliter honom från uppgiften hela tiden, eller hur svårt det blir att uppskatta tidsåtgång om man hela tiden får en massa annat att göra. Om det är ett nystartat företag så är de väl förmodligen rätt så orutinerade själva på delegering osv. 

Själv klarar jag inte av att jobba mer än halvtid för det mesta, och flera jag känner med ADD jobbar också bara deltid. Men det beror nog mycket på person, arbetsuppgifter, arbetsplats osv. 12-timmarspass låter ju verkligen inte bra i vilket fall, speciellt som ni har småbarn ihop. Om de andra på jobbet inte har barn så måste han kanske trycka extra på att han faktiskt inte har möjlighet att jobba dag och natt, för det finns andra som behöver honom hemma.

För mig är det A och O att dela upp uppgifter i avgränsade stycken, räkna på hur lång tid ett jobb kommer att ta innan jag sätter igång (kräver ju lite rutin förstås), och sen inte frestas att jobba som om jag hade eld i baken "tills jag är klar" utan dela upp det i lagom stora sjok fram till deadline. Om min chef hör av sig under tiden och vill ha mer gjort så frågar jag vilket som är viktigast, och låter ansvaret för framskjuten deadline ligga på honom. "Du inser att jag kommer att bli klar 1 dag senare med det jag håller på med i så fall" kan jag säga t.ex, och så får han ta ställning själv. 

Ett annat tips är att inte svara omedelbart när någon ber en att göra ett extrajobb, utan be att få återkomma om en liten stund. Annars är det lätt att man säger ja av bara farten, men om man får en stund att fundera på det så kommer man kanske fram till att man inte kan. Eller så hinner man formulera sig: "jag tror att det är bättre om jag fortsätter med det jag håller på med just nu, annars blir det så rörigt för mig". 

Vet inte om det hjälpte nåt. Det viktigaste är nog att han pratar med sin chef och eventuellt medarbetare också om vad som behövs för att få hans jobb att funka, "jag kan bara jobba 8 h om dan för jag har familj", "det är viktigt för mig att få avsluta en uppgift i taget, annars kan jag inte göra ett bra jobb", "jag vill ha tydliga deadlines som inte är för korta, om det inte är absolut kris" och sen kanske peka på vad han kan tillföra och vad han tycker har funkat bra osv. Positiv avslutning liksom.

Vet inte om det hjälpte nåt, men det är mina 2 cents i alla fall. 

 

Ellan, skönt att höra att det känns lite bättre!

Hjälp med att formulera sig från andra parter kan nog vara bra - så länge man har full kontroll över slutresultatet alltså. Oftast vet man väl innerst inne vad man behöver, men det kan vara svårt att sätta ord på när man känner sig pressad. Det kan nog också hjälpa att ta reda på vilka rättigheter man har som anställd, innan man går med på en massa konstig övertid "för att inte svika lagandan" osv. Det gäller ju även folk utan ADD och barn. :) Arbetslivet är inte alltid så himla välanpassat efter hur folk faktiskt har det - och inte hjälpen heller, alla gånger. 

PTSD och ADD i kombination låter väldigt jobbigt, så jag hoppas verkligen ni får all hjälp som finns att få!  

Lycka till! 

Jag hänger förresten inte på familjeliv så mycket (har inga barn), läser mest ADD-trådarna då och då (och sen glömmer jag att kolla dem.. typiskt nog). Lustigt att symtomtråden är så mycket mer aktiv än den här tråden. Jag är inte så jätteintresserad av att prata om mina symtom, eller läsa om nån annans, skulle nog mer vilja prata vardag om jag skulle bli mer aktiv här. Problem på jobbet, äcklig disk osv. Förmodligen borde jag ta itu med min äckliga disk istället för att skriva om den iofs.. 

På måndag får jag veta efter många om och men ifall jag har en ADD eller inte. Har blivit utredd i 3 veckor ungefär och ska in klockan 10 imorgon för ett sista kompletteringssamtal eller någonting... Dvs om 5 timmar ungefär. Jag var jättetrött igårkväll och ville bara sova. Men jag kom på att jag hade köpt en ny bok. Råkade läsa i några timmar. Kom på att jag var hungrig. Nu är klockan snart 5 och jag vågar inte sova med risk för att jag inte kommer vakna. Är bara orolig för vad psykologen vill göra för tester imorgon (idag). Han sa att han var osäker på några saker och behövde komplettering och skulle ha en kollega där också.

Jag vill bara lägga mig och sova till klockan 14!