• Moonis

    ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

    Följer denna tråden i smyg Dom (och jag) misstänker någon form av diagnos som ADD men har inte blivit utredd. Som mammamia78 har även jag varit inskriven längre tid på psykiatrin för ångest, depression och social fobi. Min sambo har ADHD diagnos och sonen ska utredas nu också. Misstankarna om att även jag har liknande är efter att ha utvärderat min arbetsförmåga i ett projekt kallat Finsam. Då blev mina problem tydligare och kunde även se att jag har liknande problem som min sambo men utan den överaktiva biten.
    Nu ska vi få hjälp i hemmet att organisera och få vardagen mer strukturerad. Just nu känns det som att vi är en kaos familj som glömmer tider, läxor för sonen eller annat som man behöver komma ihåg. Ekonomiska biten är vi ju inte heller så bra på Tungan ute

    Är i alla fall 32 (fyller 33 detta året). En sak som jag alltid känt bland andra är att jag är onormal, har aldrig känt mig normal. Känner mig som ett UFO bland folk om ni förstår hur jag menar. Fler som känner igen det?

  • Moonis
    Minifer skrev 2012-03-10 01:09:55 följande:
    Har du sett de andra som cirkulerar på fejjan som beskriver olika yrken ur olika människor point of view? Poängen är att en person med adhd/add som skall göra en liknande blir för distraherad för att göra klart den =)
    Misstänkte att det skulle va nåt sånt Tungan ute
  • Moonis
    Minifer skrev 2012-03-16 13:34:00 följande:
    tog kontakt i september tror jag, i början på december hade jag "sluss-samtal" och i början på januari började utredningen. Och slutade, eftersom han satte diagnos på typ en gång

    Glurgh, jag har höjt min dos concerta idag från 18 till 36. MÅr inte så braaa, alalalala! Hoppas det blir bättre snart =/
    Sambon mådde skit på Concertan så han bytte till Strattera. Han blev väldigt känslokall på dom men hoppas dom fungerar för dig. Inkörning på medicin är aldrig kul Obestämd
  • Moonis
    Minifer skrev 2012-03-16 21:02:20 följande:
    eller hur! Har själv bara orkat läsa ett par inlägg än, men verkar jättebra!

    Ja det var helt galet! Det längsta jag väntade var på remissen från VC, eller att den skulle svaras på. Som nackdel får man inte hjälp med ett piss mer än medicin här =( Tack! Har varit en jobbig dag, men hoppas det blir bättre imorgon.

    Hur mådde ahn skit och på vilket sätt blev han känslokall? Jag upplever att saker som innan hade gjort mig upprörd nu bara rinner av mig, vilket är väldigt skönt. Inte så brydd liksom.
    Lite sent svar men han kände sig hög på concertan och som sagt väldigt känslokall. Men man reagerar alltid olika på medicin.
  • Moonis

    Jag blir lite förvirrad faktiskt för min sjukgymnast säger att jag har ADHD-liknande problematik men att hon inte tror det är ADHD eller ADD. Hon tror det är enbart symptom från min generella ångest.
    När jag läser om GAD så känns det som att jag har mer än bara dessa problem och när jag läser om ADD för kvinnor så känner jag igen så många saker.

    Är det någon mer som hört om ADHD liknande symptom vid generell ångest?

  • Moonis
    Anonym (Anna) skrev 2012-03-29 23:28:07 följande:
    Har du kollat upp fibromyalgi? Jag vill väl inte att du ska bli hypokondriker men jag har hört, ingen aning om det stämmer men många med fibromyalgi har mycket lika symtom med tex ADHD och några är feldiagnostiserade. Eller kanske inte feldiagnostiserade för problematiken finns ju där vad det än heter men verkar som att det beror på vilken diagnos man får beror på vilken läkare man träffar. Det kan ju bero på hur och vilken sorts smärta man har, -symtom man söker på.  
    Att jag tipsar om just fibromyalgi är för att du skrev sjukgymnast så jag bara antog att det finns någon typ av smärta hos dig. Om det inte är så kan du ju bara bortse från mitt inlägg .
    Även om jag har en del av symptomen så har jag inte värk alls förutom mycket ont i magen.
  • Moonis
    helenaeg skrev 2012-04-11 20:15:42 följande:
    Hej
    Jag har ett stort behov av att få kontakt med andra som är i min situation och hoppas att jag kan hitta det här. Jag fick för två månader sedan diagnosen ADHD. Jag är 39 år och har hela mitt liv mått dåligt, varit orolig, stressad och senaste tio åren har jag kämpat med mitt liv och gått i samtalsterapi i totalt 7 år. Under alla mina år i terapi har jag kunnat lösa visa saker i mitt liv men det har allitd varit delar, viktiga delar, som jag aldrig förstått mig på och inte kunnat lösa genom terapin.
    I alla dessa år jag gått i terapi hos olika personer har INGEN föreslagit att jag ska träffa en psykiater för att se om det finns medicinska behov för mig.

    Jag har en dotter på 1 år och 9 månader och hon är världens finaste. NÄr jag hade fött henne blev min oro mycket värre och jag kunde inte fungera över huvud taget. Jag blev sjukskriven och fick diagnosen förlossningsdepression och fick antidepressiv medicin. Det hjälpte att ta bort den värsta oron.. I och med detta kom jag i kontakt med Carema och den psykiater jag fick träffa där i november 2011 berättade efter mycket frågor att han misstänkte ADHD. Det gick ganska fort efter det och i slutet på jan fick jag diagnosen ADHD.

    Först blev jag deprimerad och kände mig misslyckad men när jag läst på mer om ADHD hos kvinnor och smält chocken (hade aldrig haft tanke på att det skulle kunna vara det) började jag känna att "fy fasiken vad skönt att få veta och förstå vad detta är". Jag har ju såå länge tänkt att vad är det för fel på mig, varför kan jag inte komma till rätta med mitt liv?!.

    Jag har nu börjat med Concerta också och det har hjälpt lite grann men jag är fortfarande i fasen att vi testar vilken dos jag ska ha.

    Det jag behöver få skriva om här och höra om det finns fler som känner igen sig är om mina dippar jag får. Jag hamnade igår i en sån dipp och blev deprimerad och ledsen. Jag vet att det var att det är rörigt på jobbet som orsakde det och att jag kände att jag inte hade kontroll men jag vet inte hur jag ska komma tillrätta med det. Jag har ofta ingen ork att göra saker. Jag känner mig mentalt utmattad coh skulle bara vilja ligga i soffan medans jag vissa dagar har massor med energi och vill göra tusen saker samtidigt.

    Jag hämtar på förskolan varje dag (sambon lämnar då jag kan styra mina tider mycket mer) och vissa dagar känner jag att jag får ångest över att åka hem med henne och behöva vara själv där med henne i ett par timmar innan min sambo kommer. Jag HATAR att känna så och får så fruktansvärt dåligt samvete och känner mig som en usel mamma. Vad är jag för mamma som inte vill umgås med sitt barn?? Är någon annan med går det mycket bättre eller om vi åker och gör något när jag hämtat henne. Men åker jag hem eller vet att jag ska åka hem snarare så får jag panik. Vad handlar detta om?? Kan någon förklara eller förstå??

    Min ADHD yttrar sig främst i form av att jag är ostrukturerad och oftast kan jag bara beskriva det som att det är kaos i mitt huvud. Jag kan påbörja 10 saker som jag aldrig slutför. Jag är  väldigt väldigt stressad och har ofta hjärtklappning och är väldigt trött jämt. Jag är också orolig och har svårt för att fokusera när andra pratar.

    Ja det var lite om mig. Jag hoppas att någon orkar läsa detta och kan ge mig lite tips och råd.

    Helena 
    Nu har jag inte fått någon diagnos men sambon som har ADHD kan också få dessa dippar där allt bara blir fel och det blir kaos i huvudet. Även jag får dessa och jag försöker att rida ut det och tänka som i ett mantra att det blir säkert bättre imorgon.
    Vet inte om ni pratat om att kombinera med ångestdämpande? Sambon har fått det och tycker att det känts lite mer balanserat. 
  • Moonis

    Pratade i alla fall lite mer med min sjukgymnast om detta idag då jag fått klartecken från min läkare att få en tid hos psykolog för samtal som kommer avgöra om det blir en utredning.
    Hon tror fortfarande inte på ADD utan att det kan handla om någon annan typ av diagnos eller störning. Vad sa hon inte men är ändå skönt att det ska kollas upp. 

  • Moonis
    helenaeg skrev 2012-04-11 20:51:26 följande:
    Tack för ditt svar. Jag ska tillbaka till psykiatern om några veckor och då kanske kombinera med annan medicin för ADHD.. Men ångestdämpande, ja jag vet inte. Har tagit det några gånger men det är inte optimalt när man har småbarn, kör mycket bil och så. Är ju beroendeframkallande också :(
    Det finns många olika varianter som inte är beroendeframkallande och inte blir dåsig av. Du ska ju ha en som passar dig och har man barn vill man inte ha en som man blir väck på.
    Va inte rädd att fråga och ställa lite krav på vilken typ av medicin dom skriver ut. En bra läkare ska kunna lyssna på sin patient och inte ge något man inte vill ha.

    Sambon kan köra bil på sina utan problem och är inga han blir beroende av heller så det finns som sagt många olika man kan testa. Gäller att hitta rätt bara.
  • Moonis

    Vet inte riktigt vilken tråd man ska skriva i här men ska i alla fall få börja med medicinering nu för ADD. Detta har ju varit på tal ett tag nu om misstankar att jag har det men nu ska jag äntligen få testa. Hoppas att detta kommer göra stor skillnad för mig i vardagen och förhoppningsvis kommer även min ångest sänkas.

  • Moonis
    Anonym skrev 2012-12-21 20:07:53 följande:
    Vet du något om hur man resonerat om vilken "funktionsnivå" man ska ligga på för att det ska vara aktuellt att pröva medicin? Vad är det för medicin, amfetaminpreparat?
    Nu är det iof. flera saker som gör att det finns misstankar i mitt fall men annars handlar det väll om hur man får sin vardag att fungera. Många kan klara sin vardag bra utan medicinering medan andra, som min sjukgymnast sa, inte ens kan ta sig upp ur sängen utan medicin. Så efter behov kanske.
    Men det är nog inte alla som skriver ut medicin utan diagnos.

    Tror det är Metamina jag ska få testa. 
  • Moonis

    Kopierar in från andra tråden..

    Då har jag äntligen fått mina tabletter och det va Medikinet jag fick utskrivet. Hunnit med en tablett (5mg) bara idag eftersom apoteket fick beställa hem men måste säga vilken skillnad.
    Skulle handla som vanligt idag och alla ljud och intryck kom inte farande som en vägg när jag gick in. Blev själv förvånad över hur tyst det va i affären trotts allt folk. Jag blev inte helt virrig och förvirrad utan kände att jag hade full koll på vilka grejer jag skulle ha. Även att packa varor gick mycket snabbare för att jag antagligen kunde stänga ute bättre det som pågick runt mig och koncentrera mig på just att bara packa.
    Brukar även vara helt slut efter jag handlat och inte ens orka packa upp allt knappt men kände mig fortfarande pigg och orkade plocka i tjejens rum till och med.

    Jag hade höga förhoppningar även om det kan låta dumt för ingen vill väll ha en diagnos men jag hoppades verkligen på att detta va rätt för då kan man ju få hjälp. Detta kommer kanske även betyda att min ångest blir bättre så jag är verkligen otroligt glad just nu.
    Nu får man kolla vilken dos som passar och det lär väll sättas diagnos då också  

     

  • Moonis
    Anonym (seeker) skrev 2013-01-22 14:25:06 följande:
    Hej!
    (om det blir någon stavfel, ber jag om ursäkt, belgare som fortfarande håller på med bra skrivning)
    Jag läste en hel del inlagg här och jag undrar om ni tar någon medicin för det? Kan man ordna en test eller sådant för att få diagnos? 
    Varför jag frågar?

    Min yngste son fick diagnos för ett tag sen och jag har försökt med alternativ men till slut bestämde jag mig att ge honom medicinen. Han varit mobbat i 3 år på skolan och vi byte i november för att se om det var bara mobbningen eller om ADHD:n var inblandet mer än vi anade. Så var det och nu vill jag ger honom lite peace of mind så han kan börja om med nya vänner och sånt.

    Medan att jag läste på om "sjukdomen" upptäckte jag att det finns en vuxen version också. Jag började läsa och började refelektera på mitt eget liv och jag är nästan säkert att jag har det. Imorgon ska jag prata med läkaren och tala om det för henne så får vi se vad som händer näst.

    Till dem som funderar på barn:
    Jag är 46 nu och jag 4 barn. Jag kan säga att jag orkade med allt när de var liten. Jag hade så mycket att göra, tiden räckte aldrig så jag var den bästa mamma de kunde tänka sig. Det blev bara sämre när de växte upp. När deras liv tog en ny vändning och när de börja ta ansvar själva då uptäckte jag att jag inte hade någon att ta hand om, jag fick för mycket tid helt enkelt. 
    Tankarna blev för mycket, oro hela dagen, antingen sov jag väldigt lite eller så sov jag väldigt länge. Det går upp och ner.  Inget project, inget jobb kunde jag avsluta och min familj blev utsatt för ekonomiska problem pga min ork som saknades för att få ihop allt. Till slut separerade vi och jag sitter ensam i ett litet hus med bara mina tankar. "Sjukdomen"  tar det bästa av mig.
    De som säger att en diagnos inte gör det lättare, det är sant MEN jag kan säga att om vi hade vetat om det då är jag övertygat att jag inte hade separerad. Styrkan av familj gör precis det som behövs för att lära sig att leva med det.  andra sidan har jag kämpat hård att hålla ihop kanske pga att jag inte hade någon diagnos.
    Jag hittade en amerikansk kurs i personlig utveckling. (jag har letat hela mitt liv men aldrig hittat nåt som stämde överens med min filosofi att jag är skapare av mitt eget liv). Vad de har att erbjuda är troligtvis det starkaste som finns på marknaden. Och det har hjälpt mig oerhört mycket, den har räddat mitt liv och förhindrat att jag har tagit livet av mig. 

    Slutsatsen för mig är att det är bättre att veta, att få diagnosen därför att den här "sjukdomen" kan ställa till stora proplem. Jättestora problem faktiskt. Jag vill inte att det ska hända någon av er som har ADD/ADHD.

    Därför vill jag gärna veta om ni tar mediciner? Om de hjälper er genom dagen och vilket sätt? Det känns som att det kan ge mig lite ro i huvudet eller är det bara en tanke?

    love 
    Jag har som jag skrivit nyss börjat med medicinering, ungefär 1½ vecka har jag tagit den nu och den hjälper otroligt mycket. Alla tankar man har är inte lika intensiva, kan faktiskt för första gången få en paus från mina tankar och fokusera på det jag håller på med för stunden. Eftersom jag kan fokusera bättre så går saker snabbare  också och att göra ordning sog på morgonen och välja kläder tar inte lika lång tid nu. Innan kunde jag vela länge och nästan bli helt gråtfärdig när jag inte hittade något att ta på mig. Och då har det ju inte varit brist på kläder precis som gjort det svårt.
    Även i en affär är jag mer fokuserad och blir inte lika förvirrad av alla intryck och varor.

    Det är helt enkelt en otrolig skillnad och kan sörja lite att jag inte fått rätt hjälp innan men bättre sent än aldrig. 
  • Moonis
    Anonym (Kraken) skrev 2013-03-10 04:59:08 följande:
    Har skrivit i tråden tidigare om mina funderingar och ville bara säga att utredningen visar att jag har ADD. Känns skönt att ha fått ett svar.
    Jätte skönt att få veta. Då kan man ju få rätt hjälp också
  • Moonis
    Anonym (ta inte i mig) skrev 2013-05-27 09:22:22 följande:
    Vet inte om frågan kommit upp. Orkar inte läsa allt. Jag har diagnosen add har väldigt svårt för beröring när det inte är jag själv som tar initsiativet. Tycker detta är otroligt jobbigt att gång på gång behöva avvisa min sambo. Även m han förstår att det är en del av hur jag är. Känner någon igen detta? Tips? Någon som medicinerar som vet om sådana saker blir bättre?
    Samma här. Men vet inte anledningen bakom helt för vi är inte i ett bra läge. 
  • Moonis
    mADDe2014 skrev 2014-05-21 10:29:49 följande:
    Ska förhoppningsvis snart få till en utredning för mitt ena barn som troligen har ADD. Vill just nu veta allt, men får så få svar. Vet inte vart jag ska vända mig då alla bara hänvisar vidare till annan instans...
    - får man mediciner vid ADD? i så fall vilka och vilken funktion har de?
    - Bör man utreda syskonen också, även om de inte upplever att de har "problem" ännu?
    - kan skolor gå med på att ta hänsyn till "extra behov" även om man inte har fått en formell diagnos ännu?
    Du kan ringa BUP själv och få en tid för samtal men vet att man kan gå via skolan också. Finns det sen misstankar om ADD/ADHD efter samtalet så gör dom en utredning.
    Man får medicin för ADD. Har det själv och den gör att man inte blir lika trött efter olika aktiviteter och man orkar slutföra saker på ett annat sätt. Man kan få lite paus från sina tankar också och man fastnar inte lika lätt i saker.
    Man får även ett filter för alla intryck som är jätte skönt. För mig blev det en markant skillnad att gå i affär för plötsligt så va det rätt så tyst för jag hörde inte allt på en gång.

    Nu är det sonen som har ADHD men det finns även lite tecken på att lillasyster också kan ha det. Svåra med henne är att hon troligen har utan den hyperaktiva biten och det gör det jätte svårt att riktigt veta.
    Men vi har bestämt att vänta tills hon börjar skolan för det är först då man kan se om det blir ett problem. Har hon inga problem på det sättet så behöver hon inte utredas heller.
    Men det är svårt med tjejer för dom har lite annorlunda problematik och det är just därför många flickor med ADD förbises.

    Nu vet jag att alla skolor hanterar sånt här olika men dom ska anpassa efter behov om dom märker att ett barn inte klarar av den vanliga undervisningen. Men en del skolor kan tyvärr vara griniga på den biten.
    Vi har haft väldig tur med sonen skola måste jag säga och alla sonen har och har haft har varit suveräna och bemött honom efter behov. Men där kan BUP gå in och trycka på om det skulle behövas också.
    För vår del va det skolan som fick trycka på BUP så han skulle få sin diagnos och medicinering. Kämpade ett år med det så det va tufft men skolan stod bakom oss hela vägen vilket va guld värt.

    Hoppas det hjälper lite med dina funderingar.
Svar på tråden ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen