Åh, en sån här grupp har jag hoppats på att få hitta!
Jag fick min diagnos i början av 2014.
Jag har inte hunnit läsa igenom mer än några inlägg på sista sidan.
Jag kommer komma skriva mer sen vid tillfälle, men det känns skönt att ha hittat en grupp med personer som har samma/liknande problem.
Om jag får vara med förstås.
Men Crap dom två senaste anonyma inläggen är mina! :@
Ibland tror jag det är en fördel för mig att vara singel, alltså jag slipper stressen över att någon annan skall bo i mitt då och då fullständiga kaos som tydligen kallas hem hos andra Det är ju liksom bara jag som stör mig på röran och bara jag som skapat den och får ta tag i den. Nåja dottern bor ju här också, men hon är ju liksom härdad från start. Så jag behöver ju inte känna att jag belastar andra.
Ibland flyter det och ibland flyter det inte alls. Det som jag är usel på att att få ihop middag, alltså planera och hålla planen, glömmer ta ut köttet ur frysen osv hela hela tiden, när jag lagat så glömmer jag ta vara på den och får slänga massor. Det är en av de saker jag mår dåligt av, för jag tycker innerst inne man skall respektera att man har mat, slipper svälta och ta tillvara på saker. Det krockar dock ofta med mitt handikapp. Så matlagning/ middag har blivit ett stressmoment för mig, något stort och svårt som ett gigantiskt jävla berg som jag väldigt sällan tar mig över.
Hängde ett tag i en städ tråd här inne, guld värt tyckte jag. Under en period där fick jag ihop mycket saker jävligt bra Men som sagt allt går i perioder.
Det är lätt att man tänker för mycket på det. Bäst vore väl egentligen att inte göra det, men det är ju inte så lätt ;)
För mig hjälpte det också att släppa lite på min prestationsångest och acceptera att jag exempelvis inte kommer bli färdig med studierna så snabbt som jag hade tänkt, men det viktigaste är att jag blir färdig. Så prova att släpa på kraven lite om du har höga sådana på dig själv, speciellt när det ska komma en liten till(grattis btw!). Allt behöver inte vara perfekt.
För det där är ju jag. Innan jag fick barn så lagade jag mat när jag var hungrig, sen om kl var 01 eller 17 spelade ingen roll, jag kunde dessutom leva på den maten i en vecka framåt, hade inget behov av att variera, var maten god så var den liksom. Har också problem med det där med att hälsa på andra, får försöka mentalt förbereda mig en bra stund innan OCH sen kukar allt ändå, inga kläder passar eller känns bra, jag blir trasig av stress, vill skrika och gråta samtidigt och ibland gör jag det också.
Mitt inlägg ovan!