ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Nu jävlar har jag läst ALLA inlägg... Jag ville vara med på vad vi pratar om.
Så nu ska jag äntligen få vara med tänkte jag.

Jag är en 24årig tjej som lidit av utmattningssyndrom sen våren 2011 och fick diagnos depression i februari. Så nu har allt varit skit då jag hållt på med olika doktorer och mediciner och fan å hans moster.

Fick göra ett ADHD-test då jag kände igen flera av symtomen men läkaren gick inte vidare på det då hon påpekade att många depressionssymtom är liknande med ADHD. 
Men en annan läkare lade märke till detta desto mer och remiterade mig till psyk där jag nu på tisdag ska få göra en utredning. Känner som alla andra att jag är livrädd för att jag inte ska ha något utan att jag bara är livrädd för allt, lat och oduglig. 

Det är nog mest utmattningssyndromet som gör mig orolig att jag inte har ADHD alls utan bara helt enkelt är lat.

Jag känner mig alltid uppe i varv, särskilt så som de andra beskriver med inre rastlöshet. Att man har viljan men inte orken. Sen har jag upptäckt att kaffe är något som är som amfetamin för mig, helvete vad igång jag blir xP Gav mig ut och sprang härom veckan, inte alls likt mig! :P

På ett sätt vill jag se det som något positivt att det faktiskt kan vara något som inte står rätt till och att man då kan göra något åt det för att förbättra situationen, men samtidigt så har jag alltid känt mig annorlunda och det hela blir som ett slags bevis på att det jag alltid trott stämmer...

Nu var jag på psykiatrin i morse och hon ställde bara massa frågor och jag fick bara fylla i en uppskattningsblankett om min depression. Det värsta var nog att hon började prata om dagrehabilitering för att jag inte ska bli instängd hemma av min ångest. Ännu en gång tvingas jag förklara att så är inte fallet, jag är ute nästan varje dag för att inte bli instängd av ångesten och då börjar hon prata om försäkringskassan och att de kanske undrar om jag orkar att göra saker varför jag då inte orkar jobba. Men det är ju två helt skilda saker. Plus att det där med att vara ute och göra saker som gör en glad funkar ju inte heller i längden tydligen eftersom jag fortfarande mår jättedåligt. 

Så det kändes verkligen skitirriterande när hon började prata om olika rehabiliteringsprogram för att "komma tillbaka till livet" när jag inte ens är nånstans på bättringsvägen från min depression.
Sen var det ju inte riktigt därför jag var där heller för att prata om det. Hon skulle ju utreda om jag hade ADHD/ADD. 

Nåja, nu blir det väntan på svar... Denna eviga jävla väntan :( 

Så extremt störande att det ska behöva vara så. sen har jag märkt att det verkar som att alla förväntar sig att man ska arbeta trots att man är sjuk. Upptäckte dessutom när jag kom hem och tittade på kallelsepappret att jag hon jag träffade på psykmottagningen var arbetsterapeut... Undrar om jag träffade rätt person

Kan man göra det då? Sen vet jag inte ens vad jag ska säga. Jag börjar ge upp det där med vanliga sjukvården eftersom de råd de ger en inte hjälper.

Ska i början av oktober prova på hypnosterapi, får se om det kan hjälpa... 

Åh en sån tröja vill jag ha! :D

Jag läste för övrigt i tidigare inlägg om att det startats en Adhd/add grupp på Facebook men att den var både sluten och hemlig vilket gjorde att den inte gick att söka efter... Någon som kan hjälpa mig med detta?

Var det inte någon som ni skapade härinne?