ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Känner igen mig  i det många skriver om koncentrationsvårigheter, ljudkänslighet och att inte kunna släppa något på flera dagar som jag blivit arg över. T ex blev jag för några dagar sen utskälld av en kollega inför chefen. Även om jag klantat mig tycker jag inte att behandlingen var i proportion till det jag hade gjort. Jag har gått och ältat det där flera dagar och samtidigt insett att det hon skällde på mig för
var en ADD-grej. Hon klagade nämligen att jag inte lyssnar på det hon säger, och hon får upprepa hela tiden. Det är förmodligen sant, för min hjärna stänger av ibland om det blir för mycket, jag funkar helt enkelt inte. Jag jobbar 75% och det är just precis så att jag klarar det. Det går så mycket energi till både själva jobbet, men nästan mest till att vara social.  Jag har dessutom, både hemma och på jobbet, fått klagomål på att jag påbörjar en massa saker utan att göra dom klar, och det känner jag också igen mig i. Jag kan ha fruktansvärt svårt att sparka igång mig själv att göra de mest enkla saker, men då jag väl börjar blir jag som en robot med orkanfart. Jag går an och slutar inte förrän det är klart. Det blir lite
som tunnelseende, jag ser bara det jag gör och inget annat. Jag blir oerhört stressad av två saker. 1: Då min sambo sitter och rabblar upp allt som borde göras hemma,( och som jag oftast inte klarar av) och jag vet efter våra 25 år att det mesta inte blir av. Jag blir så stressad av det att jag börjat koppla bort då han gör det. 2: Jag tycker det är jobbigt då folk kommer och hälsar på utan att ha ringt före, även om det är någon jag verkligen tycker om. Jag behöver tid för att ställa om mig om det var något annat jag hade tänkt göra. Det gäller det mesta.
Jag behöver oftast flera dagar att smälta saker som händer, även de mest triviala händelserna
Ett annat problem är min sambo som visar noll förståelse. Han tycker att allt psykiskt och terapeuter och sånt är svammel. Det är bara att "bita ihop", vilket han även sa då jag berättade om vad som hänt på jobbet. Han är för övrigt en person som gärna sopar under mattan. Om man inte låtsas om det så finns det inte.
Jag är också väldigt ljudkänslig för t ex högt ljud på teven, hundarna som dricker, pappersprassel, män med djup röst som pratar högt o s v.
Jag har också svårt för beröring, av främst folk jag inte känner, men även min familj. T o m min syster sa att hon märkt det.
Jag har svårt att ta motgångar, jag har låg mental styrka, vilket tydligen också är typiskt för ADD. Min terapeut sa att jag nästan låg mot asbergershållet.
Ytterligare en sak är att jag inte är så förtjust i att resa utomlands. För det första blir jag otroligt stressad av flygplatser, jag blir alldeles snurrig i huvudet av all information. och när jag väl kommit på plats kan jag inte slappna av för att det
är en helt ny plats med folk jag inte känner, jag behöver några dagar att anpassa mig, och då är det nästan dags att fara hem om man nu är på en vanlig veckocharter. Det sista jag ska ta upp är hur jobbigt det är i olika sociala sammanhang t ex ett bröllop. Jag har svårt med hur jag ska bete mig och läsa av etiketten och prata avslappnat med folk jag inte känner. Jag är väldigt obekväm ¨på såna tillställningar. Det enda sättet att slappna av är tyvärr att dricka.

Pinjong- du hade rätt om min kollega som skällde ut mig inför min chef- hon har
ADHD, det var pricksäkert. Det du skrev om fester känner jag igen, även om jag kanske inte får ont i magen, men efter ett tag på festen är jag mest en iakttagare, jag tittar på dom andra och undrar hur dom orkar.  Jag har även drabbats av humörsvängningar, och fått depressioner då och då. Jag har varit arbetslös under lång tid och inne i Fas-3 träsket fram till för 7 månader sen då jag började där jag är nu, och då jag var i Fas3 DÅ mådde jag skit, riktigt dåligt, samtidigt som det var fruktansvärt att söka jobb, det kändes inte som om jag kunde leva upp till all flexibilitet och stresstålighet som dom efterfrågade. Det värsta var att de flest jobben var på heltid, och det klarar jag inte mentalt, det funkar bara inte, och det är en av anledningarna till att jag vill få diagnosen på papper- jag vill ha en arbetshinderskod på AF om jag ska söka jobb i framtiden, som visar att jag inte kan jobba heltid. Då jag fick jobbet jag har nu började jag faktiskt må betydligt bättre.
Som du kan jag varva upp mig själv och prata fort och osammanhängande om jag ska berätta något, jag kan liksom inte hejda mig själv. Jag kommer in i något slags mentalt forcerat tillstånd, och jag måste vara mycket självmedveten för att inte hamna är, tänka mig för. En annan anledning till att jag vill ha diagnosen på papper är att jag vill få verktyg att hantera olika situationer. jag är inte intresserad av mediciner.

En allmän fråga; är det bara jag, som troligast har add som reagerar med väldigt plötslig och intensiv irritation och ilska vid hög stress och press? Jag har börjat inse nu att jag blir nästan outhärdlig då jag blir stressad, vilket jag verkligen är den här tiden på året då det är extra mycket med examen och trädgårdsjobb osv.

Jag har kommit till en annan insikt och det är att jag nog måste acceptera mig själv som lite halvt socialt handikappad, jag måste lära mig att gilla mig själv trots det, för det kommer nog aldrig att försvinna. Jag tror det är enklast så, och kan inte folk med mig är det deras problem. Men jag är ingen otrevlig person, det vet jag, men jag kan nog upplevas som reserverad ibland, men då får det vara så. Jag hoppas det funkar.