Inlägg från: strulmaja |Visa alla inlägg
  • strulmaja

    ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

    Harlow skrev 2010-12-07 23:27:30 följande:
    Ja, jag säger då det.
    Jag känner igen mig så mycket i det mesta som skrivs, så jag vet inte vad jag ska börja med att ta som exempel.
    Men det här med tjejer och främst tjejer i grupp, det är ett bra exempel. Det där om att inte gå ihop med superkvinnliga tjejer, precis det upplever jag. Jag känner mig manhaftig när jag hamnar i sällskap med sådana tjejer, detta trots att jag vid en första anblick ser just superkvinnlig ut. Men det är andra saker som gör det, till exempel så kan jag komma med två omaka strumpor på mig, eller kanske en med ett hål på hälen, och kläder som egentligen inte helt matchar, har noll koll på fina märken och trender, håret är bara slarvigt uppsatt i en svans o.s.v. Det är detaljer som dessa som gör att jag känner mig okvinnlig och lite utanför tror jag. Jag har heller inget intresse av att diskutera ovan nämnda saker, typ märkeskläder eller hur lång kö det var till Madonna-kollektionen på H&M (aldrig i livet att jag skulle köa själv) o.s.v. Nu var det iofs Lanvin på H&M just nu, men det vet jag enbart för att min syrra jobbar där.
    Jaha check på det också Skrattande (Hur gör du en sån där turkos? smiley förresten?)

    Jag känner mig också manhaftig ihop med sådana tjejer. Ingen som helst koll på trender eller mode, jag har inte ens någon speciell stil utan klär mig mest i sådant jag tycker är bekvämt och snyggt. Om det sen följer modet skiter jag i. Jag har dock upptäckt att jag är ca 1-2 år efter vad som anses trendigt. Det var som var populärt för 2 år sedan, som jag då tyckte var skitfult, klär jag mig i idag. Jag har inte intresse av att fixa med hår och smink. Jag kan tycka det är kul ibland men så var det det här med tålamodet. Jag har inte tålamod att stå och greja med håret i två timmar. Tack gode gud för mössan, säger jag bara.  
  • strulmaja
    Harlow skrev 2010-12-07 23:40:19 följande:
    Hahaha, mössan är en räddning här också. Den gröna asfräcka och skitanvändbara smileyn gör du : - D fast ihop.
    Jag är lika med modet, typ två år efter. Det måste vara bekväma kläder, fixar inte en sekund med kläder som sitter åt på fel ställen, gör lite ont, skaver, är för små. Vissa kan ju pina sig igenom en kväll i jätteobekväma festkläder för att vara snygg - inte jag. Jag är den som så fort jag får chansen kastar mig ur de hårda obekväma festkläderna och drar på mig leggings och en stor tjocktröja.

    En sak som rimmar illa med detta är att jag varit makeupartist och därmed har jättebra koll på smink och ofta är välsminkad. Det hänger dock mest ihop med mitt intresse för färg och form samt foto. Det estetiska, att skapa någonting, att använda sig av färger - det tilltalar mig. Har målat en del tavlor också.
    Intressant. Jag har många ggr funderat på att bli makeupartist av just den anledningen du nämner, intresset för färg och form, att skapa. Jag har även varit inne på att bli något inom inredning eller design av samma anledning. Å det är en grej jag tänkt på med detta, att jag ofta fått höra att jag har ett öga för detaljer. Förmågan att minnas detaljer finns inte där men jag tror att de som sagt det här med öga för detaljer menat att jag har ett öga för färg och form, vad som passar och inte (detta kan jag dessvärre inte anamma på min egen stil) och att jag, när jag fotar, har förmågan att kunna se bilden färdig redan innan bilden knäpps, förstår du hur jag menar? Jag vet redan exakt vad det är för bild eller "moment" jag vill fånga och lyckas oftast. Detta undrar jag om det hänger ihop med en ev ADD/ADHD diagnos? Känns det igen?  
  • strulmaja

    Btw, jag älskar också att måla. Det är terapi för mig. Å sjunga. Å fota. Egentligen är det nog skapandet i sig som är terapin. I love it!

  • strulmaja
    Anonym (Men dt är ju jag) skrev 2010-12-07 23:51:27 följande:
    Det där med ett lågt normalt stämningsläge känner jag igen, har heller inte varit genuint lycklig många ggr i livet, när jag gifte mig och fick barnen, men inte så många fler gånger.

    Några fler svar?

    Skulle behöva lite mer input innan jag ska träffa en specialiserad sjuksköterska.
    Undrar om detta kan hänga ihop med bristen på serotonin och dopamin som jag hört att människor med ADD/ADHD har? Hoppas jag skrev rätt nu. Men tydligen ska ju antidepp som tillför serotonin hjälpa de med ADHD. Tyvärr kan jag inte uppge någon säker källa på detta, minns inte om jag läst det här på FL, i en bok eller på nätet men tåls ju att kollas upp. Om inte annat så är det ju inte så underligt att ADHD/ADD-människor känner sig nedstämda och deprimerade. Livet är nog tufft för alla men kanske lite tuffare för de med den här problematiken? Jag menar inte att slå mig för bröstet och påstå att vi har det värst, jag hoppas och tror att ni i den här tråden i alla fall förstår vart jag vill komma. Livet, vardagen är ju en ständig kamp för oss. För andra kan det tyckas vara lite småkul sådär när de får höra om hur slarvig eller glömsk man är, men att leva i det är allt annat än roligt. Det är tungt, tröttsamt och otroligt påfrestande, så att en depression ligger och lurar bakom hörnet är ju inte alls konstigt.  
  • strulmaja
    Harlow skrev 2010-12-07 23:54:11 följande:
    Japps, det känns helt igen. Jag har inget detaljminne what so ever, men däremot är jag grymt bra på att se vilken detalj som ska till för att en sminkning ska bli perfekt, ett rum ska bli perfekt avvägt med inredningen eller att upptäcka ett bra fotoögonblick.
    I knew it! Glad{#emotions_dlg.flower}
  • strulmaja
    Anonym (Men dt är ju jag) skrev 2010-12-07 23:56:56 följande:
    Strulmaja & Harlow -  Här är ännu en konstnärlig själ, har ritat och målat sedan jag kunde hålla i en krita/penna.
    Målar det mesta, ibland på beställning, men oftast att ge bort i present.
    Vi kanske skulle slå våra "kloka" ihop och starta eget? Jag blir snart arbetslös så det skulle passa mig utmärkt. Säg bara till Skrattande 
  • strulmaja
    Anonym (Yrja) skrev 2010-12-08 00:07:32 följande:
    Jag har känt precis som du med fotograferingen, att jag ser bilden färdig innan. Ibland blir jag besviken när jag ser den perfekta bilden och så har jag inte kameran med.
    JA! Fan vad irriterande det är! Man bara VET att detta skulle kunna bli den PERFEKTA bilden men så har man inte kamerafan med sig. Så frustrerande! Skrikandes
  • strulmaja
    Harlow skrev 2010-12-08 00:08:46 följande:
    Intressant, jag har ju också varit deprimerad nästan så länge jag kan minnas.
    Alltid samma svårmod, ingenting lockar mig eller får mig att göra glädjeskutt.
    Min son lockar fram enorma kärlekskänslor och får mig att skratta varje dag, men han är också den enda som kommer innanför det tjocka gråa lager av damm som ligger över mitt hjärta och min själ. Jag är liksom konstant lite miserabel.
    Nu bara MÅSTE jag plocka fram boken igen. Såhär står det i den: "Att oroa sig kan nästan bli ett sätt att organisera sitt tänkande och hålla ordning på tankarna. Det kan växa till ett mönster. Så här beskriver en patient tillståndet: "I samma ögonblick jag har blivit av med ett problem, söker jag efter nästa. Det är ofta dumma saker, som en obetald räkning eller vad någon sade till mig för två dagar sen, eller om jag är för tjock eller inte. Men jag ältar det tills jag är helt ur humör". 

    Check på det!

    Sen står det såhär:

    "Kroniska spänningstillstånd, oro och ångest är vanliga förljdeslagare till DAMP/ADHD. Eftersom möjligheten är god att behandla ångesttillstånd med antidepressiva mediciner, t.ex. serotoninaktiva preparat, är det viktigt att de verkligen blir upptäckta och diagnosticerade. "

    Ur boken Vuxna med DAMP/ADHD
    av Vanna Beckman

    Läs denna ni som inte redan gjort det!
  • strulmaja
    Harlow skrev 2010-12-08 00:06:21 följande:
    Ja det vore skitkul, men hur skulle det gå rent praktiskt? Ingen skulle ju komma ihåg att göra nånting.
    Hahaha. Jag tror vi skulle behöva en assistent som skötte det praktiska och "tråkiga". Någon som kunde organisera arbetet liksom. Och så kanske ytterligare någon som kunde sköta ekonomin. Fasen, det blir ett stort företag med en gång Skrattande
  • strulmaja
    Anonym (Men dt är ju jag) skrev 2010-12-08 00:21:40 följande:
    GAD kallade de det hos mig.
    Vet du, försök få tag i den här boken. Den beskriver jättebra skillnaderna mellan te.x "bara" depression och ADHD och depression, sömnsvårigheter vid ADHD och bara sömnsvårigheter, osv. Den har hjälpt mig förstå skillnaderna mellan ADHD och Borderline (för tydligen är det många kvinnor som feldiagnosticeras med Borderline), den tar även upp antisocial personlighetsstörning, likheter och skillnader mellan det och ADHD och ringar liksom in DAMP/ADHD/ADD problematiken så att det blir enklare att förstå vad som är vad. Sen tar den också upp olika "fall", eller patienter som berättar om sina beteenden och liv och det är intressant det också att läsa om. Boken är dessutom väldigt välskriven och enkel att läsa och förstå. Har läst någonstans att författaren själv har ADHD men låt inte det avskräcka Flört Boken ÄR super!  
Svar på tråden ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen