ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Jag vill också ha verktyg för detta ältande.. Exakt, man behöver energin till annat, till ex att förstärka arbetsminnet istället.

Vill bara rekommendera filmen "Draktränaren" om ni inte har sett den ännu, min syster skickade den till mig för hon tyckte jag behövde lite uppmuntran nu när allt är deppigt med väntan på diagnos och sånt..
Jag mådde väldigt gott av den filmen. Snacka om att tänka utanför boxen :)
Nu vill jag ha en egen drake att tämja.. :) Kanske kan man se ADHD som ens egen drake som måste tämjas?? Ja, jag tror bestämt att det är begreppet jag ska använda när jag pratar om mina "sidor",,

Pratade igår kväll med mitt ex per telefon, och jag tog upp det här med att jag kan behöva olika verktyg för att hantera min ADHD och även kanske medicin. Han luftade då tanken att medicinen kanske tar bort många av mina "bra" sidor som kommer av ADHD,n..
Men jag vill ju bara plocka bort min höga röst, mitt eviga pratande, impulsiviteten och svårigheterna med att hantera inputs. Det är ju detta jag inte står ut med själv och som jag vet att han har stört sig på.
Många frågor att ställa sen vid utredningen märker jag.. Ältande ältande.

Sen fick jag en insikt idag om vad jag behöver, som faktiskt mitt ex sagt mig om och om igen, nämligen sova en stund på eftermiddagen. Han är sådan att han iaf när han är ledig, måste sova en stund på em för han blir tvärtrött när vi har gjort massa grejer hela dan. Och han har försökt få mig att göra detsamma eftersom jag inte orkar eg ta mig genom dagen, men kör på mitt extrabatteri ändå tills jag stupar.

Idag var en sån där deppig dag då jag bara grät och grät av saknad och trötthet. Tog en Valeriana och gick och lade mig. Vips så gick jag in i dvala-tillstånd och slumrade till utan att jag märkte det. När jag vaknade efter en stund så kände jag mig hur pigg och glad som helst. Det var som om tårarna tidigare inte hade existerat. Nu blir det vila 1 h varje eftermiddag tills jag har fått jobb igen.
Någon annan som känner igen sig?

Anonym (Yrja): Ååh, det låter jättebra :)  något sådant skulle jag behöva för jag har jättesvårt att fokusera på nuet..

Anonym (Yrja): Du har en poäng där med samhället och skolgången. När jag gick i grundskolan på 80-talet hade man inte så stor förståelse för de som hade svårt med koncentrationen ex. Vi hade de som sprang omkring i klassrummet eftersom de inte kunde koncentrera sig, de sa man att de var bråkiga. Sen hade vi de normala som funkade bra. Och sen som motpol hade vi mig t ex som när de andra sprang omkring blev distraherad och inte kunde koncentrera mig. Lösningen blev att jag fick gå hos speciallärare på vissa av lektionerna :) Kanske min räddning, men visst det gjorde att jag kände mig speciell på ett bra sätt, men jag kände mig också tidigt dum och att jag inte passade in i mallen för en vanlig skolklass..
 Idag tror jag att varje elev precis som i ex Montessori  ska få jobba i sin egen takt och själva få välja vilket/vilka ämnen de vill jobba med för dagen.  För vi kommer aldrig komma ifrån att ADHD/ADD etc är här för att stanna och alla är inte lika. Alla är inte lika snabba i att förstå, en del är väldigt duktiga i vissa ämnen och har svårare för andra.

Men vi kanske kommer dit en dag att samhället byggs mer för alla och inte bara för de "högfungerande normala" människorna :) Tills dess får vi försöka anpassa oss.

Anonym (ny med ADHD): Min empati är också extremhög, om jag läser eller hör något om någon dumpat en bebis eller lämnat ett husdjur att dö ute så kan jag börja gråta. Att kolla på Animal Planet och ASPD etc är som en enda tårfest för mig. Sambon o jag satt och grät i kapp på dessa program. Jag skulle nog vilja dämpa min empati lite grann för jag är så otroligt känslig så det är plågsamt.

Anonym (Ny med ADHD): Gud vad jag känner igen mig i dig. Jag har absolut ingen möjlighet att argumentera för någonting (ingen bra säljare alltså ). Blir extremt låst, tankarna som jag hade och ville säga bara försvinner. Var väldigt retfullt när jag skulle arg. med min sambo som är väldigt intelligent och kan lägga fram saker på ett bra sätt. Med honom blev iaf om jag var trött väldigt ledsen och gick undan med tårarna rinnande när vi diskuterade extremt viktiga saker som: När ska vi skaffa barn, flytta till hus etc.

Ottisen: Oj, det låter som en påfrestande situation. :( Hoppas han får en medicin som hjälper bättre :) För att du ska orka med behöver du ju någon ventil, ex gå på massage, träffa en teraupet/coach.. etc

Jag är också så där att jag missförstår, inte allt, men mkt och blir sen frusterad och arg på mig själv och på den andra.. Jag har ju själv rätt explosivt humör och skulle behöva tagga ned lite för att kunna hantera mig och andra.

Någon som vet hur det är med hästterapi och om det kan funka på ADHD?? Red när jag var yngre och vet ju hur välgörande det är att få sitta upp på hästen och rida ut en stund eller bara gå in i stallet och borsta hästen. Har hört eller läst någonstans att man har börjat använda det på psykiska handikapp och inte bara på fysiska som förr.

Ja, herregud vad svårt vi verkar ha för att slänga..När jag för 6 år sedan flyttade ihop med mitt (nu) ex så klagade han på att jag hade såååå otroligt mkt grejer, vilket gjorde att jag skämdes för det så jag slängde och gav bort 1/4 av det jag ägde och hade. När vi sedan flyttade en större lägenhet slängde jag lite till, men inte tillräckligt för jag har sååå svårt att göra mig av med grejer från tonåren, minnessaker etc
Tyvärr så var jag tvungen att ta tag i det där när jag nu flyttade isär från min kille. Jag har inte köpt så där jättemkt under de 6 år vi har varit ihop men lyckades ändå slänga 1/3 av mina saker. Många saker hade jag tidigare kämpat med näbbar och klor för att få behålla.
Väl inflyttad i min nya lägenhet stör jag mig på att jag ändå har massor av grejer (nu har jag verkligen inte mkt  men tillräckligt med möbler och grejer för att fylla en stor skåpbil). Så jag har slängt 30 böcker och nästan lika många cd-skivor och lite annat plock.
Är sjukt stolt över mig själv för att jag har fått in tänket äntligen. För jag vet attden dagen jag dör så kan jag ändå inte släpa med mig mina grejer upp till himlen så det är lika bra att göra sig av med det här och nu. :)

Ja, varje sak ska ha sitt eget ställe, håller med fullt där. Hos mig är det tyvärr så att alla småprylarna inte hittar någon plats och ligger och skräpar här och där. Vilket gör mig enormt stressad. :(  Varför behöver vi så mycket krafs???

Anonym (Yrja) skrev 2011-01-20 03:10:42 följande:

Kanske du kan ha en förvaringslåda märkt "småkrafs" där du samlar allt smått? Eller bara slänga skiten!

En sån låda vore bra fast jag vet att jag inte skulle städa ur den särskilt ofta  :(  Slänga skiten låter bättre med då måste jag köpa nytt hela tiden, som ex gem, sudd, kattleksaker etc.
Sen har jag det stora problemet med ex att komma ihåg lösenord till hemsidor, vilket gör att jag måste skriva en lapp  för varje lösenord, vilket gör att det blir tusen smålappar överallt.
På min plats på matbordet låg det tidigare uppe i Stockholm också lappar för när bussen ska gå nästa dag, så att det tajmade med t-banor. Eftersom jag aldrig jobbade på samma tider så blev det även där tusen lappar för buss-/tunnelbanetider.  Alla andra kan komma ihåg en sån sak över natten, men inte jag, jag har glömt det minuten efter att jag har läst det och behöver de där lapparna enormt.

Nu har jag köpt en anslagstavla hos Granit så där kommer jag skriva busstider och sånt när jag börjar jobba sen.