ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Jag känner igen mig i det där att du hoppas på att din psykolog ska komma fram till "rätt". Jag sa till min psykolog att vad blir det av och med mig om jag inte har ADD, då? Vad är det för fel på mig då? Nåt är ju fel! Hon lyckades lugna mig och sa att så frågar nästan alla och nu ska vi bara koncentrera oss på en sak i taget.

Heja, heja! Håll ut! Du får passa på att njuta så gott du kan av våren och sommaren i väntan på din utredning. Tack för dina uppmuntrande ord. Kram.

Jag har genomgått alla tester nu. Ska träffa läkare i veckan och veckan därpå bör allt vara klart. Är ledsen idag och har varit ledsen nästan hela helgen på grund av något som hände på jobbet i fredags. Alla där vet vad som hänt med mig och vad jag har gått igenom. Jag har berättat en del om vad add är och så vidare fast jag inte har diagnosen än. Alla har varit toppen och förstående, men så i fredags, då... Jag arbetar halvtid med en enda arbetsuppgift som rehabilitering och det fungerar så bra. Jag kan koncentrera mig och jobba effektivt. I fredags stod jag i ett rum där det ligger högar med jobb som jag är befriad från för tillfället. Då kom en av mina arbetskamrater in, pekade på högarna och sa högt: "Här har du jobb som du kan ta!" Jag blev alldeles tom i huvudet och kom mig inte för att svara. Kände att hon gjorde en markering och jag förstod att hon (och de andra?) kanske inte ens har lyssnat på mig, att de inte tror mig, att de tror att jag fejkar att jag är en sån där "bokstavsmänniska"  för att jag är konstig och nu är deras tålamod slut. Hade hon betett sig lika mot en som var blind, alltså lagt fram en tidning och sagt "det här kan du läsa!"? Jag blev så fruktansvärt sårad och tillplattad, särskilt eftersom det kom från en person som visat störst välvilja och värme. Är det så här det känns att bli diskriminerad? Blev jag ens diskriminerad? Det kändes i alla fall inte bra alls och jag känner ingen glädje inför att gå och jobba imorgon. Sedan har min chef men len röst gjort antydningar om att jag kanske ska göra något helt annat i livet än att jobba där jag jobbar. Låter som hon försöker göra en omskrivning av att de inte vill eller kommer att kunna låta mig arbeta kvar eftersom jag inte kan prestera som alla andra. Jag blir riktigt arg, för hon borde ha fattat att jag vill jobba där och att jag inte har mina besvär på grund av vantrivsel. Allt är plötsligt ställt på ända för mig och jag är riktigt orolig nu. Behövde få skriva ur mig allt detta. Tack till er som orkat läsa.

På radio i morse pratades det om man många ser add/adhd som något positivt i livet. Kul för dem, då. De gick inte in på vad det skulle vara. För min egen del kan jag inte komma på en enda grej som är positivt för mig med add. Skulle vara intressant att få veta vad andra har för erfarenheter av det positiva med add/adhd.

Jag följde inte länken och läste inte, men kan säga ändå att det är inget nytt. Det har funnits teorier länge om att add/adhd bara är hitte-på, att det hör hemma i samma fack som el-allergi osv. Jag pratade med min psykolog om detta och hon höll med, alltså det finns lika många teorier som psykologer och andra förstå sig-påare. En del menar också att det är läkemedelsindustrin som vill göra sig en hacka och har hittat på add/adhd. Jag säger bara så här: en gång i tiden ansågs epelepsi vara galenskap och man försökte bota det på mentalsjukhus. Bara ett exempel. Det som vi idag kallar add/adhd, eller ännu hellre neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, är begrepp som hjälper till att ringa in "störningar" hos människor så att man ska kunna underlätta och få hjälp. Det har alltid funnits människor med add/adhd-symptom men förr sågs de som struliga, lata bråkstakar. Dessa struliga, lata bråkstakar kan få hjälp idag tack vare att man genom forskning har kommit på vad det handlar om.

Det är riktigt att add/adhd-symptom kan bero på t.ex järnbrist. Det är därför man får genomgå en läkarundersökning med blodprover i en add/adhd-utredning för att ta reda på det.

Håller med. Löjligt. Att ha barn med adhd/add är kämpigt i sig, att föräldrar till råga på det ska behöva höra att de är lata är så vidrigt. Det är ju jobbigt nog som det är! Det minsta de behöver är att skuldbeläggas. Stöd och förståelse underlättar däremot.

Jag har fått min diagnos och det var som jag misstänkte: add. Men, berättade psykologen, numera kallas det inte add. Det kallas adhd med ouppmärksam form. Har anmält mig till en utbildning för vuxna med adhd som verkar bra. Kursen innefattar bl.a vilka olika behandlingar som finns och vilket stöd man kan få av samhället. Jag är både ledsen och lättad. Ledsen för att så många år har varit lidande. Lättad över att veta varför det har blivit så och för att jag nu är mycket lättare i sinnet. Jag läser utlåtandet jag fått lite i taget, för även om jag vet vad som står där om mig är det svårt att ta in. Ska träffa psykologen en gång till för att jag ska få lämna mina synpunkter på utlåtandet. Då kommer jag även att få ett intyg på mitt funktionshinder. Ska rama in det och hänga det  på väggen, ha ha!

Jag vet inte, men efter den kunskap jag fått genom att genomgå en utredning kan jag nog säga att man kan inte få plats på en sådan kurs bara genom att prata med en läkare. Information om kursen får man först efter utredning och diagnos. Den är till för oss med konstaterad add. Första steget är att ta kontakt med vårdcentralen. Därefter blir man kallad till en utredning som ska visa om man behöver en utredning. Visar det sig att man har misstänkt add rullar det stora utredningsmaskineriet igång och när den är klar och om det då visar sig att man har add blir man erbjuden en plats på den här kursen. Jag kan rekommendera att läsa mer på riksförbundet Attentions hemsida. Lycka till!

Glömde en grej! Du skriver att din sambo inte vill göra en utredning av rädsla för att det kan stjälpa hans planer på att bli polis. Jag förstår det, men vill samtidigt uppmärksamma att det kan leda till att han sätter ett ordentligt krokben på sig själv. Nu har jag inte en blekaste aning om hur det går till att bli polis, men jag antar att polisaspiranterna får gå igenom olika test för att se om de är lämpliga. Vilka tester det kan vara har jag naturligtvis ingen aning om, men jag kan tänka mig att han kanske kan komma att stupa där om han har add. Jag kan ha fel. Man kan kanske visst bli polis med add. Add funkar olika på olika personer. Men att låta bli att göra en add-utredning på grund av det är ingen bra idé är min spontana tanke. Om han skulle bli polis ändå kan det hända att han får ett rent helvete när han hamnar i situationer där add:n gör sig påmind. Jag tror inte man ska gömma sig och stånga pannan blodig. Det underlättar i livet om man ser sanningen i vitögat och anpassar sitt liv och yrkesval efter sin funktionsnedsättning. Livet blir lättare och roligare då och det är inget nederlag att känna till sina begränsningar. Tvärt om!