Ni som fick tvillingar när första var kring 2 år. Hur fick ni livet att fungera?

hej, känner igen mig.. det är en riktig utmaning varje gång vi ska ut..
tips i tex affärer är ett barn i bärsele, en i bilbarnstol i kundvagn o två-åringen i sitsen, men då gäller det att inte ha för stor shoppinglista :) eller gå så mkt med vagn som möjligt.. med ståbräda till storebror....

Jag vet i sjutton hur vi fick livet att fungera när jag tänker tillbaka, men grymma rutiner och förberedelser var min räddning! Storebror var 18 mån när tvillingbrorsorna kom. Stackars liten förstod ingenting. Ingen hjälp på 20 mils avstånd. Lägenhet utan att vagnen gick in i hissen. Twins kolik i 5 mån. Dåliga odds. Men det funkade ju ändå!

Jag har inte försökt ha dåligt samvete för att jag parkerade honom framför tv.n efter hämtning från förskolan. Att han satt där, en tvilling i babysitter och en i babybjörn (för det var alltid ngn ledsen) när jag lagade mat var en räddning. Han älskade sin napp - och fick så göra tills han blev 3 år. Gjorde livet enklare det med och slapp gnäll.

Efter att de viktigaste "bestyren" var gjorda försökte jag inta golvläge och leka med storebror och twinsen fick hänga med i knät, på filt, i babysitter etc. Gjorde honom lugnare.

Hänga i parker så att storebror fick "leka av sig" efter förskolan var också bra. Då kunde andra mammor som ändå var nyfikna på twinsen hjälpa till lite (vi var alltid samma mammor som hängde där).

Har ni råd med städhjälp så är det värt varenda krona. 

Vid bilfärd så har jag alltid lyft ut storebror sist för att minimera rymningsrisken. 

Hade jag gjort om "resan" hade jag fixat en 3.e sits till vagnen istället för ståbräda. Det hade besparat mig några gråa hårstrån..

Förberedde så mkt mat jag orkade till dagen därpå för att vinna tid och minimera kaos.   

En liten matlåda till storebror med frukt/russin/kex fanns alltid med som muta som var bra att ha till hands vid kaos.

Tja, lite fåniga tips kanske. All lycka till! Det är så olika på barn och vad de går i gång på...för mig gick det oftast bra när vi var utomhus, men inte när de små var allra minst förstås och oförutsägbara. Och inte i -12 kanske!

Nu är de små snart 3 år och storebror 4,5 år. De är skithäftiga och leker grymt bra ihop. Tävlingsmänniskor på samma gång och alla 3 ska vinna jämt och tävlar om allt, får väl leva med det...

Kör hårt!

- dubbelamma och t.ex. läs en bok samtidigt för storasyskonet så att h*n inte känner sig utanför
- pappan tar ut FL halva dagarna så att du inte blir ensam så lång tid varje gång med alla 3
- någon av föräldrarna (förslagssvis pappan) handlar mat kvällstid när alla har lagt sig för natten
- pappan tar mycket av markservisen med matlagning m.m.
- städhjälp är ett måste anser jag
- om ni har hus med 2 våningar så flyttar ni upp/ner en spjälsäng i vardagsrummet så att du slipper förflytta sig och lämna kvar en liten bebis med storasyskonet
- låt vardagsrummet bli ett lekrum så att storasyskonet kan leka där samtidigt som bebisarna sover i ovan nämnd spjälsäng
- lyft in ett barn i taget från bilen till hemmet. Storasyskonet får gå in sist eftersom det är den lilla busen man inte vågar lämna obevakad med en av bebisarna

Det här är några av punkterna som vi fick ta till för att få vardagen att fungera. Nu är twinsen 1 år och storasyster 3 år.

Lycka till!

Tack för alla tipsen!! Hur känner ni att vardagen fungerar när tvillingarna börjar bli lite äldre? Hur gamla var tvillingarna när det började lätta??

Vi har ännu inte tvillingar på gång, men vi ska göra syskon IVF i januari, och försöker ta ställning till om vi vill ha ett eller två embryon tillbaka... Självklart vill jag ha flera barn, och tvillingar vore underbart! MEN.... det finns så många men..... Främst oron för att inte få tillvaron att fungera, att sonen ska hamna i skymundan...

Grubblade mycket på det idag när han och jag var en sväng in till stan... Byggvaruhuset, sen McD, Maxi osv... Det känns som en omöjlighet med 3 små.. Jag tycker ibland att det är jobbigt med bara honom när man gör ärenden.. På med kläder, nej! ta inte av dig mössan, i bilen, ur bilen i bilen, handla, i bilen osv osv osv

Lätta...? What?

Naj, skämt åsido. Jag tyckte att det började lätta när de inte vr så beroende av att jag var i närheten hela tiden utan kunde laga mat eller nåt annat i hemmet. Detta var ungefär när de började krypa ordentligt och kunde ta sig fram för egen maskin och utforska hemmet och storasysters leksaker.

Får man välja att sätta in två embryon? Min kompid dom håller på med IVF har sagt att det inte är tillåtet då det handlar om en riskgraviditet.

Jag tror att det kan vara lika kämpigt att få ett barn som tvillingar när man redan har ett barn eftersom storasyskonet alltid hamnar i skymundan lite grann i alla fall. Eller det handlar nog snarare om att de måste dela sin mamma- och pappatid med andra syskon. Och små bebisar tar vääääldigt mycket at mammans tid om man tänker på amningen. Sen har man nog alltid dåligt samvete för man skulle vilja ha lika mycket tid med alla barn men det går inte att dela på sig.

Det som är jobbigast med tvillingar är att man inte har fler armar och kan inte alltid ta hand om alla barnen samtidigt. När de var små tyckte jag att blöjbyten var jobbiga för om ena tvillingen bajsade ner sig och den andra grät så fick den vara ledsen medan man tog hand om bajsblöjan. Det gör fortfarande ont att  tänka på det... Men det går ju inte att dela på sig.

Det finns en massa positivt också och själklart skulle jag aldrig byta bort tvillingarna mot ett barn, inte ens när det är som jobbigast. De är underbara och har massor av glädje av varandra när de leker och busar.

Jodå, man kan få tillbaka 2 embryon! Men först när man fyllt 39 (på vår klinik) eller om man gjort många IVFer utan att lyckats, om det inte är toppenkvalité på embryona...

Vi har pratat massvis om det här hemma, och är inställda på ett riktigt tufft första år. men vi har möjlighet att maken är hemma rätt mkt första 2 månaderna...

Tvillingar är underbart och roligt men jag tror inte att det går att föreställa sig vilket jobb det är .  Redan under graviditeten blev jag begränsad i vecka 25 då sammandragningarna blev så kraftiga och fick inta konstant liggväge från och med vecka 29 för att undvika förtidsbörd. Ni som har en liten och sedan får tvillingar drar ett hästlass verkligen och jag förstår inte hur ni fixar det. Nu har ju vi gjort tvärtom, dvs twinsen kom först och bebis kom sen, vilket antagligen är lite mindre jobbigt. Vår ena tvilling har dock autism och behöver en-till-en tid med en vuxen under i princip all vaken tid, vilket har gjort att arbetsbördan blivit enormt tung för oss ändå med tre barn tätt. Det är alltid en liten som kommer ikläm hur man än gör känns det som. Vi är beroende av avlastning från förskola (vi fick dispens pga att sonen är funktionshindrad och får viktig social träning på dagis) samt städhjälp som kommer en gång i veckan och både städar och tvättar. Jag tror att man kan överleva med tre barn tätt, framförallt om man lägger pengar på hjälp i hemmet. Men det jag känner alltmer är ju att man inte bara vill överleva utan leva också...Jag försöker att sno åt mig en timmes egentid varje kväll runt tio-elvasnåret när barnen sover och disken och leksakerna är undanröjda, annars skulle jag bli galen. Samtidigt så är det så fint och mysigt och härligt med alla våra pojkar och jag skulle inte vilja vara utan .

storebror var 16 mån när tvillingarna kom. första året kände jag var lätt. vi hade inga kolik, barnen var nöjda och jag var ute jämt.

nu är storebror 3 år och tvillingarna 21 mån, det är nu det känns mycket jobbigt. Tills man har hunnit att klä på alla för att gå till dagis har den första hunnit bajsa eller klä av sig igen. Att gå ut själv med alla tre till parken eller nu att åka pulka är nästan omöjligt.

men allt jag kan säga är RUTINER RUTINER RUTINER! försök att undvika så mycket bråk som möjligt! alla har sina fasta platsar runt middagsbordet, alla har samma matservis, samma muggar, samma bestik. samma skor, samma vantar, samma mössor :) även om det är tråkigt är det mycket mindre bråk. Leksaker är det enda som vi inte köper tre gånger, då måste de lära sig att dela och turas om.

från början lärde sig alla tre att somna själv. (självklart att vi inte låter dem gråta) Vi var mycket ute på lekparken efter dagis, när dem var små och inte kunde rymma

vi hade städhjälp från att jag fick foglossning v 15

vi har ingen avlastning av släkt heller

vi storhandlar oftast på helger och då tar vi stora pojken med oss, han älskar det och det ger lite extra tid till honom.

vi började med barngympa att få lite extra tid med store brorsan

i början la vi tvillingarna ungefär 1 timme tidigare, då lekte vi mer storebror.

Jag känner inte att han var utanför eller att det är tvillingarna och storebror - det är som att ha trillingar hemma hos oss eftersom de är så nära i åldern.

Det är en stor utmanning att ha 3 små barn, men man klarar det om man tar allt med lite humör och försöker att ha roligt och inte jobbigt. I slutändan är det en inställningsfråga!!!

Mitt tips till dig är att köpa hjälp. Dra ner på ngt annat som kostar det kan vara en grannflicka eller vad som helst. Vi bor också på landsbygden och detta har funnits i mina tankar ett tag. Själva har vi inte kommit till skott med att skaffa hjälp... man vill ju inte ha vem som helst hemma... Min BVC sköterska gav mig samma råd faktiskt och hon skulle hålla ögonen öppna om hon kom på nån bra. Det kan ju vara en arbetslös eller äldre som vill komma ut på lite uppdrag. En del kommuner ger familjer hjälp, själv har jag inte kollat upp om vår kommun gör det.

Min sambo jobbar borta på veckorna en period nu och lite hur som helst annars, och det är NU jag börjar få smått panik över situationen, men man klarar allt för man måste ju. Mina barn är snart 4 (februari) och tvillingarna 1 år 3 mån. Fast de har inte börjat gå än och andra säger att det är då det börjar... Fast det vill man ju inte höra nu.

Kram o kolla runt om d finns ngn granntjej i närheten som vill tjäna lite fickpengar, så Ni föräldrar kommer ifrån lite också.

Min dotter var två år när killarna kom. Det var ett och ett halvt år sen. Det har absolut blivit lättare, och förhoppningsvis kommer den utvecklingen att fortsätta. Men om sanningen ska fram, så har det varit mer jobbigt än roligt. Det är precis på gränsen till att jag orkar. Jag har hela tiden haft oerhört dåligt samvete för att jag inte räcker till som förälder, framförallt åt storasyster, men även åt tvillingarna. Själv blev jag helt förtvivlad när jag upptäckte att det låg två bebisar i magen, för att jag insåg hur tufft det skulle bli för storasyster. Därför skulle jag inte kunna tänka mig att sätta in två ägg.
Min sambo var ledig tills killarna blev 7 månader, det behövdes. Men vi hade en oerhört ängslig dotter  som ännu inte börjat på dagis. Det har naturligtvis stor betydelse hur storasyskonet är som person. Och det har säkert också stor betydelse vilken inställning man har till graviditeten. Om ni väljer att sätta in två ägg, så har ni tänkt igenom detta beslut och gjort det valet själva. Därmed tror jag att det blir lättare. För mig kändes det som att jag fick något jag inte bett om och jag hade svårt att glädjas. Men ändå, jag älskar dem. Och jag känner mig rik som har tre fantastiska barn. Och jävligt trött.