Lönar det sig med högskoleutbildning?

Svårt att säga. Jag hoppas att det kommer löna sig (pluggar till civilekonom nu), men man vet aldrig. Jag tror dock att det är säkrare att satsa på de mer "klassiska" utbildningarna, såsom ekonom, läkare, lärare, jurist osv. Då BLIR man ju verkligen något (inte att man inte blir nånting när man läst media, men det finns ju inte ett specifikt yrke som är median eller så )

Sen tror jag att det är viktigt att verkligen tänka sig för när man väljer skola. Jag är medveten om att det utbildas lite för många ekonomer just nu, men jag har valt att gå på Göteborgs Universitet, som är ett av de bästa, och bäst ansedda. Jag tror det spelar in.

Jag tycker att du ska satsa. Annars kommer du nog ångra dig.

Jag tror inte man kan bunta ihop alla akademiska yrken och svara på om det lönar sig eller ej.
En del utbildningar ger snabb anställning och hög lön direkt; andra leder till arbetslöshet och andra är precis mittimellan; man får inget fast direkt men man får ett vik och OK lön.
Du kan ju kontakta högskolorna där de utb du är intresserad av finns, och fråga om utsikterna om att få jobb och gärna dokument som visar uppföljning på de examinerade.

Jag gick en treårig utbildning i idrottsvetenskap, och har nu ca 200 000 i studielån som jag försöker betala av med min servislön -- eftersom det inte finns jobb till mig. Alla verkar vilja jobba med hälsa/idrott/mat.. tji fick jag.

Så, well.. jag tror det beror på vad man utbildar sig till. OCH jag tror inte på breda utbildningsprogram. Ju smalare desto bättre - ju mer yrkesinriktat, och gärna praktik desto bättre!

Lycka till..

NU var det över tio år sedan jag var klar med min utbildning men jag svarar ändå

Det jag tänker är att om du väljer att utbilda dig till ett smalt yrke där det inte finns så många tjänster så får du vara beredd att flytta långt och mycket de första åren. Kan du tänka dig det och är duktig på det du gör (och har en smula tur) så bör det väl gå.

Smartast är väl annars att utbilda sig till breda yrken, såna som det finns flera tjänster av i alla städer. Det beror ju också på var man bor. Bor man i en stad med lärarhögskola tex som är det ju även ont om lärarjobb...

Fast ska man lägga flera år och massa pengar på att studera bör det ändå vara för något man verkligen tycker är intressant tycker jag. Särskillt som det verkar vara svårt att få jobb inom alla yrken.

Det beror ju helt på vilken utbildning det är.
Är det biblotekarie lönar det sig absolut inte
Läser du däremot till att bli ekonom med inriktning på finans och samtidigt kan nåorlunda bra tyska försöker arbetsmarknaden slita ut dig ur skolan innan du ens är färdig.

Som vissa redan påpekat är det beroende av vilken utbildning. Sedan spelar ens ålder
en viss roll i valet, i en viss ålder är man mer villig att ta risker för att man har tiden på sin sida.

Det spelar nog in om man är en person som har flera intressen, kan vara flexibell eller om man är en som bara har intressen inom ett visst område. Det senare kan begränsa en och det är inte alltid yrken som lönar sig men är beroende av den man är som person.

Vill bara förtydliga att man inte talar om, breda utbildningar vs. smala. Utan att det är lättare om man ska välja att ha flera intressen att utgå ifrån som man sen jämför (för - och nackdelar) och bestämmer sig för det som lönar sig mest.

Det är verkligen ett svårt val. JAg har ägnat tid åt att se över olika utbildningar och vilka möjligheter de sen i förlängningen kan ge. Självklart vill jag ju göra något som ger mig något, varje dag och som dessutom ger lite pengar. Jag skiljer mig kanske lite mot mängden, jag har inte ambitionen att jag ska sluta mina dagar som miljardär. Pengar är sannerligen inte allt även om en lagom mängd varje månad underlättar. De tankar man kan brottas med är "vad vill jag göra", "går det att få jobb efteråt" och "vill jag göra det resten av livet"? Ja, allt är ju inte statiskt men satsar man pengar och engagemang är det ju bra att ha hyggligt klart för sig var man vill vara om säg 3-5 år. Det är ju en målbild man i princip måste ha och kan man inte se sig själv där nu, då lär det inte bli lättare om 3-5 år eller har jag fel? Det rådet man oftast får är att göra något som man själv gillar att göra. Det är nyckeln anser de flesta men om man råkar ha samma dröm som 20 tusen andra? Då behövs lite nya tankebanor...

Några talar om ålder. Ja, jag är ju inte 21 längre...
Fast, jag vet många som utbildat sig, ändrat riktning totalt, runt 40-45 och kommit levande ur det på andra sidan. Sen är ju frågan vad arbetsmarknaden säger. Om jag utbildar mig till något inom Reklam/media - och är "klar" när jag är 43-44. Vilka chanser finns då är 10 tusenkronors frågan. En medarbetare på en webbyrå som är över 30 anses i vissa läger som "pensionsmässig" men är det så? Jag har alltid tyckt att de äldre arbetskamrater jag haft har haft struktur, välutarbetat tankesätt mm som många gånger ger ett superbt slutresultat. Frågan är om "åldernojjan" är relevant? Vad tycker ni? Finns det åldersgränser för vissa jobb rent psykologiskt?

/Hlife

Jag tror att högskoleutbildning för det mesta är bra att ha.

Jag själv har ingen högskoleutbildning. Inom mitt yrke har jag gått den långa vägen. Det har tagit några (mer än de 3-4 år på högskolan) men jag kan minst lika mycket som de som gått högskoleutbildningen. Med mitt stora intresse, engageman, envishet och kanske viss talang har jag kommit långt. Jag tror att vissa företag tycker att det är bra att få forma och utbilda egen personal. Både för att få spetskompetensen och behålla personalen.

Beror på.

Lärare och SSK är något som ger dålig lön med tanke på hur långa utbildningar de gått så inom den branchen borde ingen utbilda sig men så är det väl med de flesta kvinnoyrken. Att det aldrig lönar sig att arbeta med det alltså.

Ekonom eller en ingenjörsutbildnig är däremot lönande.

Håller med, ändå läser jag till lärare så jag ska väl göra som så många andra och leva på min sambo naturvetarens feta inkomst (jämfört med min) . Jag önskar ibland att jah var mer intresserad/begåvad i de naturvetenskapliga ämnena och matte pga högre status och inkomst, men läser det jag gör eftersom mina ämnen intresserar mig och enda chansen annars att få jobba med det är som översättare, tolk eller forskare och jag vill inte vara egen företagare eller universitets"anställd" med den osäkerhet det ofta innebär, något som ofta krävs för det finns ofta inte fast tjänster inom det. Oavsett den dåliga lönen så hoppas jag att det är värt det om jag kan hitta en balans där man inte bränner ut sig själv med allt som lärare ska hinna med, för jag ser inte att det hade funnits så mycket jag hade kunnat jobba med som outbildad som intresserar mig. Har redan jobbat som vårdbiträde och i affär och det passar inte mig.

SSK ska man absolut inte läsa till om man inte vill satsa på att bli chef, då kan man få upp lönen men annars är ju lönerna ofta högre för en kommunalanställd undersköterska än för en sjuksköterska anställd på sjukhus. Kommunalt och privat kan SSK få bättre lön men den är ändå inte särskilt bra om man räknar grundlön utan OB. Har man inget emot att jobba helg så är det ju en hyfsad lön.

Så har jag också tänkt! Utbildar mig inom ett humanistiskt ämne men har många gånger önskat att jag skulle vilja bli civilingenjör eller något inom medicin =) Men icke sa nicke. det får andra ägna sig åt.

Tyvärr börjar jag bli tveksam om det är värt mödan.
Har flertalet utbildningar och senast en kandidatexamen inom affärsutveckling.
Plus 3 års erfarenhet av både B2B2 och B2C försäljning.
Och även kunskaper som är användbart 
tex LEAN.
Har även andra utbildningar som inom försäljning och ledarskap. Fast på lägre nivå.
Tig min examen i mars från en välkänd skola, fortfarande inte fått något jobb.
De jobb jag oftast får intervju till blir det nej ifrån senare för de anser mig för överkvalificerad.
Har inte tappat hoppet än men i bland börjar man tveka. 

Troligen måste man ha föräldrar högt uppsatta i näringslivet och ett bra kontaktnät. 

Det finns givetvis ingen garanti att du kommer att tjäna på det rent monetärt, men du kommer säkert att bli lyckligare i det du gör om det är något du är mer intresserad av.

Jag lämnade mitt första jobb (ett säljjobb inom IT branschen) 1999 för att börja läsa till Civilekonom. Jag tjänade på den tiden runt 40k i månaden och de flesta tyckte att jag var tokig som gjorde det. För mig var det det bästa jag någonsin kunde göra, studietiden var helt fantastik och även om jag fick en ingångslön på 18,600 (brutto) år 2003 så har jag tjänat in det mer råge, samtidigt som jag har haft mycket roligare arbetsuppgifter. Nu kör jag eget sedan 3 år tillbaka.

Men givetvis spelar åldern in, jag var 27 när jag var färdig med min examen.