Utomkveds i vecka 16

Usch vad jobbigt. och vad dåligt av läkaren och dom andra att vara så känslokalla! :/

*STYRKEKRAM*

Kan bara kalla dem yrkesskadade!!!

usch så hemskt för dig!
jag har varit med om samma sak, men jag var i vecka 9 och hon fattade inte att det kunde gå så långt, min äggledare brast och jag hade över 2 liter blod i buken, det var tur jag kom in som jag gjorde annars hade jag kunnat gå miste om livet. Jag fick både titthål och bukop. Jag är snittad sen innan med min pojk och blev jätte ledsen över ett snitt till. Men nu har det lagt sig för mig och jag jobbar på och mär bättre. jag blev sjukskriven i 17 dagar pga av stor bukop, men det är ju psykiska PROBLEM som man bär på också.
Fick du ta bort en äggledare? hade du värk?

jag blev pigg rätt snabbt och var uppe och rörde på mig dagen efter, eftersom jag blivit snittad en gång innan så vet jag att man bli friskare snabbare om man är uppe och rör på sig, men psykiskt mådde jag skit, grät hela tiden och kände inte alls för att leva en kort stund. Jag har ju en son och underbar sambo som jag forfarande vill leva med. Nu är det 5 veckor sedan och jag jobbar heltid på förskola och längtar efter att försöka bli gravid igen. Ska dock prata med en kurato, jag är livrädd för att man kanske hamnar i en depprisson senare i livet.
Jag har också blivit lovad att få gå på ett tidigt ultraljud nästa gång jag bli gravid.

Jag gick visserligen lite längre och födde en välskapt pojke fyra månader förtidigt då vattnet gick förtidigt.
Var inlagd på sjukhus i 5 dagar så vi fick vara med våran pojke så mycket vi ville och ta honom till oss.
Sen efter 2 veckor var det begravning.

Men när det gäller sjukskrivning så var jag sjukskriven från han föddes 7 feb 2010 till mitten av september 2010.
Kurator och präst kopplades in direkt redan på sjukhuset och kuratorn har vart vårt stora stöd när vi förlorade vårt barn.

Om din dr inte vill sjukskriva dig så skulle jag råda dig att kontakta en annan läkare samt kontakta kurator för att bearbeta det ni vart med om. Och bara du och din man kan förstå och känna det just ni går igenom, det ska inte en läkare komma och säga nåt annat om.

Tack för era svar!

Min äggledare klarade sig, men jag har fruktansvärt ont efter operationen, har 4 hål i magen, dock inga problem efter skrapningen.
Fick åka in akut igår kväll, hade ont i hela kroppen, men ingan tecken på infektion utan antagligen bara oturen att bli sjuk samtidigt då jag hade feber. Blev hemskickad med tramadol och beskedet att stanna hemma kanske till onsag-torsdag för att sedan börja jobba igen.

Jag har inte en aning om vad jag ska ta mig till, vem kontaktar jag för att få hjälp med smärtstillande och sjukskrivning, hur gör jag för att få svar på hur allt kommer bli för mig sedan? Alla dessa frågor som vi inte har fått ett enda svar på, för mig känns det som att sjukhuset borde hjälpte mig med detta.

Jag funderar på att ringa min vanliga vårdcentral eller min barnmorska, men det känns inte riktigt som att det ligger på deras bord heller.

Jag har idag gjort en anmälan mot sjukhuset över den behandling vi fått där.

Ring kvinnoklinken i den stad du bor. Sen ber du att få boka tid hos en läkare där och förklarar att du inte vill träffa nån ni redan träffat utan en mer human. Det är deras jobb att hjälpa dig med detta!

Fast det är väl redan kvinnokliniken hon varit på!? Ring din bm o vårdcentral! Bm har ju kontakt med läkare så hon kan säkert hjälpa dig.

Jo det förstår jag med att det är kvinnokliniken! Men en kvinnoklink har flera läkare med specialistkompetens inom detta område. Det var därför jag skrev att hon skulle be om att få träffa en läkare som hon inte haft kontakt med innan i detta ärende!!
Vårdcentralen och en vanlig bm har inte specialistkunskap om detta och det drar bara ut på tiden att blanda in dem. Dessutom väger ett sjukintyg från kk tyngre än att en allmänläkare skriver det pga utomkveds.
Och jag antar att TS vill ha svar så gott det går om varför och hur de ska gå vidare då är det dr på kk som gäller eller en fert. dr. Dessa finns inte på vc.

Jag har idag varit i kontakt med min vårdcentral som verkligen lyssnade och tog åt sig av det jag sa, dom tyckte att jag skulle ringa upp avdelningen som jag va inlagd på och inte till KK Akuten som tog emot mig först, om avdelningen inte kunde hjälpa mig att ordna en sjukskrivning och bra smärtstillande till en början skulle jag be dom att föra över mina journaler till vårdcentralen, så skulle dom börja med att ordna dom två sakerna, sedan skulle dom se till att jag fick träffa duktiga läkare och eventuellt skicka remisser till olika specialister.

Det som gjorde mig berörd av samtalet med vårdcentralen är att dom direkt tog upp frågan om att få hjälp via en kruator eller psykolog, dom ville att vi åtminstonde skulle gå en gång och se hur det kändes att prata om det, detta har alltså inte KK lyckats få ur sig på 5 dagar..... Dom ville även titta på såren efter operationen bara för att se så dom va okej, vilket personalen på KK inte ens pratat om...

Jag ska även ta kontakt med barnmorskan som vi gått hos för att se vad hon anser att jag ska vända mig.

Tycker det är skitjobbigt att man ska behöva strida för en sån här sak, jag har fruktansvärt ont efter operationen och att lägga energi på detta är det sista jag egentligen orkar med...

Hej memd, jag beklagar det du har fått vara med om. Jag gick igenom ungefär samma sak, hade i somras ett utomkvedshavandeskap som spräckte min äggledare när jag var i v.9. Det upptäcktes dock tidigare men läkarna valde att ge mig metrotrexat (cellgift) för att stöta ut den istället för operation- trots att jag var så "långt" gången. Det gick ytterligare 4 dagar och sedan började jag få ont, jag åkte till kvinnokliniken och berättade detta för läkaren, hon gav mig värktabletter och skickade hem mig. Några timmar senare sprack äggledaren och jag höll på att förblöda, hade inte min mamma varit hos mig då hade jag nog inte levt i dag. Jag var nästan medvetslös när jag kom in, hade ett hb (blodvärde) på 60 (120 är normalt) och blå naglar. Hörde dem säga att jag inte var stabil när de körde mig mot operation. Jag hade så sjukt ont och fick massor av morfin, "söv mig bara" skrek jag.
Det blev akut snitt, jag hade minst 1 1/2 liter blod i buken, de tog bort äggledaren och en liten bit av livmodern.
Jag låg inne i 5 dagar och hade galet ont trots morfin, kunde inte resa mig de första 4 dagarna. Jag blev hemskickad femte dagen trots att jag är ensamstående och inte alls kunde ta hand om mig själv i det skicket, som tur var kunde min mamma ställa upp igen. Jag åt mkt smärtstillande i ca 3 veckor och var i dåligt skick, jag var sjukskriven i 1 1/2 vecka efter op. Jag klarade jobbet pga av värktabletterna men borde ha varit sjukskriven längre.

Jag känner att jag blev dåligt bemött av läkarna, jag fick ingen information om operationen eller vilka chanser jag skulle ha att bli med barn i framtiden. I förbigående sa de att jag kan få prata med en kurator, men då ville jag bara veta om jag skulle kunna bli gravid igen och ville inte alls prata med en kurator. Jag kände hela tiden att de ville "bli av" med mig, att jag skulle skrivas ut så fort som möjligt. När jag skrevs ut kunde jag knappt gå, hade ingen som hämtade mig, jag grät och hade dessutom blivit väldigt magsjuk av all antibiotika som jag fått pga att jag hade en infektion efter operationen. Och i efterhand har jag blivit mer och mer förbannad på att de valde cellgift och därmed riskerade mitt liv, trots att jag bad om operation.
Ingen beklagade det som hade inträffat heller.

Det här var på SöS i Sthlm, funderar på att anmäla dem också men vet inte hur jag ska gå tillväga.

Det är fruktansvärt att sånt här kan ske i Sverige, jag är ledsen för din, min och alla andras skull som varit med om detta. Jag finns på en tråd här på FL som heter "utomkveds - vad händer sen, del 3", där finns många i vår situation..vi stöttar varandra, titta gärna in.