Adoption nästa?

ställ er i kö så fort som möjligt köerna är långa, en del länder har krav på hur länge man ska vara gifta så kolla in dom olika organisationer och se vilka länder ni skulle kunna tänka er och se vad dom har för olika krav.

Vi skrev ut all info om de olika länderna från de olika organisationerna och satte oss och sorterade efter vilka länder som var möjliga eller inte möjliga. Sedan valde vi den organisation som hade flest länder kvar som var möjliga för oss. Det tog en helg med mycket prat fram och tillbaka, men sedan var det bara att anmäla sig. Det händer ju mycket i adoptiosnvärlden med länder som försvinner och nya som kommer till så man vet ju egentligen aldrig hur det blir när det är vår tur. Efter ett knappt år kände vi att vi nog ville köa i två organisationer ifall vi vill adoptera fler barn än ett. Bra att ha kötiden även om det kostar lite.

Det viktigaste är väl egentligen att ställa sig i kö BUMS!!! Hur ni gör med giftermålet är väl också lite beroende på om ni har något specifikt land i tankarna. Det är ju olika krav även där från olika länder. Kanske kan ni gifta er borgerligt bums men ändå ha ert stora kyrkliga bröllop om ett år.

VI funderade också på att gifta oss borgerligt först, men vi bestämde oss istället för att vänta ett tag och spara lite pengar och göra det kyrkligt. Det är precis som redan har skrivit, olika krav för olika länder... En tanke vi hade är att det för vissa länder är mer positivt om det är ett kyrkligt bröllop...:)

Om man vill helgardra sig på alla sätt så skulle jag gifta mig kyrkligt omgående och ställa mig i kö samtidigt. Vissa länder har äktenskapskrav på 3-5år andra inga alls och endel endast ettår och ytterligare några får man räkna in sambotid på.

Tack för era svar! Det är verkligen mycket att sätta sig in i! Det är tur att ni finns!!!

Då har ni faktiskt lite bråttom, men ni kommer att hinna! Tänk på att soc brukar säga nej om man har fyllt 43 och med tanke på att din blivande man är 36 har ni bara 6 år på er. Ställ er i kö som adoptionssökande bums och om jag var er skulle jag gift mig borgligt med min sambo innan det stora kyrkbröllopet ett år senare. I många länder vill de ha ett visst antal äktenskapsår innan man får skicka sin ansökan. 2-3 år brukar vara minimum, vissa barnhem kräver en äktenskapstid på 5 år. Så skynda, skynda, skynda!

Lycka till!

Fast riktigt så bråttom är det kanske inte - man får inte ha fyllt 43 när man ansöker om medgivande. Sedan görs utredningen och så gäller medgivandet i 2 år efter det.

Men det är väl ett bra råd att gifta sig borgeligt nu på en gång och sedan ha ert inplanerade bröllop om ett år

Så är det ju, men det finns olika tyckande ute på socialkontoren och vissa av våra vänner har man nekat utredning då de snart skulle fylla 43. Några har inte sagt det rent ut att det beror på deras ålder utan helt enkelt dragit ut på tiden i några månader, sjukskrivning... långa väntetider mellan träffarna.....avbokningar.....semesterar......avbokningar igen och så har en i paret hunnit att fylla 43 och plötsligt blir det bara blankt avslag med motiveringen att de är för gamla! Jag hade inte vågat vänta om jag hade varit i den situationen! Man vet aldrig. Vi har å andra sidan haft väldigt fina och enkla hemutredare utan några krussiduller, som säger vad de tycker och är raka och ärliga. Men som sagt man vet inte riktigt förrän man står i processen. Ett par vi känner - deras hemutredning tog 2 år! På grund av soc. handläggaren. Hon var sjukskriven, hon avbokade, hade dubbelbokat, glömde öten, hade inte antecknat riktigt när en annan handläggare skulle hoppa in tillfälligt....2 år! Som tur är var de bara 33 då de började med sin hemutredning, vid 38 var de hemma med SN barn från Kina, men några syskon blir det inte! De orkar inte med den processen en gång till och dessutom skulle de hinna bli för gamla!
Så bäst att börja i tid - även om man så klart kan ha tur som vi hade!

Detta låter förfärligt! För det första så finns ingen regel som säger att man måste ge avslag när den ena i paret fyllt 43, det är än så länge enbart en rekommendation. För det andra så handlar det inte om att man ska ha medgivandet klart innan 43-årsdagen, utan bara att man ska inkommit med ansökan. Det ska alltså inte spela någon roll om familjerätten sjabblar eller medvetet drar ut på tiden. För det tredje har man alltid rätt att utredas. Är man exempelvis för gammal så kan handläggaren göra klart att han/hon inte kommer att rekommendera medgivande, men en utredning ska man få ändå. Sedan är det upp till nämnden (alltså politikerna i social- eller stadsdelsnämnden) att avgöra om det blir medgivande eller inte. De går oftast på handläggarens rekommendation, men inte alltid.

Handläggare som så tydligt bryter mot regler och/eller rekommendationer borde anmälas. I första hand till sina chefer. Hjälper inte det kan man ta kontakt med politikerna i ansvarig nämnd eller, om man fått avslag på felaktiga grunder, så går det att överklaga. Funkar inget annat får man väl vända sig till socialstyrelsen som bland annat ansvarar för handboken för adoptionsutredningar. Så som du beskriver får det inte gå till.

Så klart har du helt rätt! Men det är ju så klart inte så lätt när man står mitt uppe i en hemutredning att börja dra åt tumskruvarna på hemutredarna och börja klaga. Man är ju faktiskt i en ganska undergiven situation, ialla fall var mina vänner i en sådan. Man vet sina rättigheter, men ändå är det inte så lätt! I deras fall var det ju ingen tvekan om att de skulle få ett positivt utlåtande, men hemutredarna maskade ändå och fick det att ta 2 år. Det är ju inte heller så lätt att klaga om hemutredaren själv har varit sjukskriven i 6 månader, det är ju liksom lagligt skäl att vara borta , även om någon annan borde ha slutfört hemutredningen. Men finns det inte personal så gör det ju inte! Det är säkert lättare att starta ett bråk och riva upp himmel och jord om man riskerar avslag, som en annan familj vi känner fick- pga deras ålder!  De gick vidare med detta och eftersom de adopterat tidigare och eftersom hemutredningen tog osedvanligt lång tid och att de först fått muntligt positivt besked , vann de i högre instans (det var i övergången mellan det gamla och det nya regelverkat)! I en annan kommun där vänner skulle utredas visade det sig att handläggaren inte att skrivit några journaler alls. Det fanns inte en skriven rad och när hon plötsligt slutade fick vännerna börja från början igen, vilket tog ett år extra!
Det är hemskt när människor kommer i kläm, men jag har hört för mycket för att inte ge rådet till Ts att skynda på! Man vet aldrig - även om det så klart i de allra flesta fall går snabt och handläggarna är effektiva (som i vårt fall, vid alla våra adoptioner !) Vi har haft sådan tur och sådant flyt!

Det önskar jag Ts också
Att adoptera är ett underbart sätt att få barn på. Jag har fått dem på båda sätt, men att adoptera är så....häftigt!

Nej, jag skulle inte heller våga ge någon rådet att inte skynda på eller se till att maximera sina möjligheter samtidigt som det är viktigt att veta sina rättigheter...

Det stämmer ju tyvärr! Även om man har jättebra utredare kan det bli något krångel på vägen, man kan få vänta på en läkarundersökning eller så händer något i landet när man ska skicka sin ansökan. Det finns inga garantier någonstans. Alltså har man inte "råd" att vänta eller stanna upp och bara fundera ett tag.

Mitt råd till TS är att snabbt som attan bli sökandemedlemmar i minst en adoptionsorganisation. Vi har adopterat genom AC och jag kan varmt rekommendera dem. Om jag idag skulle välja ytterligare en organisation skulle det bli Bfa. De har ganska många länder och verkar snabba med att jobba upp nya kontakter. Att gifta sig ögonaböj kan också vara bra. Om man är intresserad av ett land med stark kristen tro kan en kyrklig vigsel vara att rekommendera redan nu. Annars skulle jag, som någon föreslog, slå till med en borgerlig vigsel på momangen och sedan komplettera med en större kyrklig om det känns viktigt.

Hej!

Ni är förhållandevis unga i sammanhanget, MEN under de fem-sex  är jag varit i  adoptionsvärlden "på riktigt" har förutsättningarna ändrats mycket. Kina har faktiskt mer eller mindre brakat ihop under den tiden t ex. När vi började prata om adoption var totaltiden för kina 9 månader (2006),  vi valde land  2007 - inte Kina för då var tiden redan 18 månader - nu 36? Mer? (förutom SN) . Vietnam har stängt. Rykten går fram och tillbaka om Korea hela tiden och två höstar i rad har det gått TRÖGT.  Man vet inte vad som händer i olika länder, så jag skulle göra allt så snabbt som möjligt.

Lycka till - det är underbart!