Inlägg från: Manchester |Visa alla inlägg
  • Manchester

    Adoption nästa?

    M2003 skrev 2010-12-12 21:05:19 följande:
    Så är det ju, men det finns olika tyckande ute på socialkontoren och vissa av våra vänner har man nekat utredning då de snart skulle fylla 43. Några har inte sagt det rent ut att det beror på deras ålder utan helt enkelt dragit ut på tiden i några månader, sjukskrivning... långa väntetider mellan träffarna.....avbokningar.....semesterar......avbo kningar igen och så har en i paret hunnit att fylla 43 och plötsligt blir det bara blankt avslag med motiveringen att de är för gamla! Jag hade inte vågat vänta om jag hade varit i den situationen! Man vet aldrig. Vi har å andra sidan haft väldigt fina och enkla hemutredare utan några krussiduller, som säger vad de tycker och är raka och ärliga. Men som sagt man vet inte riktigt förrän man står i processen. Ett par vi känner - deras hemutredning tog 2 år! På grund av soc. handläggaren. Hon var sjukskriven, hon avbokade, hade dubbelbokat, glömde öten, hade inte antecknat riktigt när en annan handläggare skulle hoppa in tillfälligt....2 år! Som tur är var de bara 33 då de började med sin hemutredning, vid 38 var de hemma med SN barn från Kina, men några syskon blir det inte! De orkar inte med den processen en gång till och dessutom skulle de hinna bli för gamla!
    Så bäst att börja i tid - även om man så klart kan ha tur som vi hade!
    Detta låter förfärligt! För det första så finns ingen regel som säger att man måste ge avslag när den ena i paret fyllt 43, det är än så länge enbart en rekommendation. För det andra så handlar det inte om att man ska ha medgivandet klart innan 43-årsdagen, utan bara att man ska inkommit med ansökan. Det ska alltså inte spela någon roll om familjerätten sjabblar eller medvetet drar ut på tiden. För det tredje har man alltid rätt att utredas. Är man exempelvis för gammal så kan handläggaren göra klart att han/hon inte kommer att rekommendera medgivande, men en utredning ska man få ändå. Sedan är det upp till nämnden (alltså politikerna i social- eller stadsdelsnämnden) att avgöra om det blir medgivande eller inte. De går oftast på handläggarens rekommendation, men inte alltid.

    Handläggare som så tydligt bryter mot regler och/eller rekommendationer borde anmälas. I första hand till sina chefer. Hjälper inte det kan man ta kontakt med politikerna i ansvarig nämnd eller, om man fått avslag på felaktiga grunder, så går det att överklaga. Funkar inget annat får man väl vända sig till socialstyrelsen som bland annat ansvarar för handboken för adoptionsutredningar. Så som du beskriver får det inte gå till.
  • Manchester
    Hej och Hopp skrev 2010-12-12 22:09:45 följande:
    Nej, jag skulle inte heller våga ge någon rådet att inte skynda på eller se till att maximera sina möjligheter samtidigt som det är viktigt att veta sina rättigheter...
    Det stämmer ju tyvärr! Även om man har jättebra utredare kan det bli något krångel på vägen, man kan få vänta på en läkarundersökning eller så händer något i landet när man ska skicka sin ansökan. Det finns inga garantier någonstans. Alltså har man inte "råd" att vänta eller stanna upp och bara fundera ett tag.

    Mitt råd till TS är att snabbt som attan bli sökandemedlemmar i minst en adoptionsorganisation. Vi har adopterat genom AC och jag kan varmt rekommendera dem. Om jag idag skulle välja ytterligare en organisation skulle det bli Bfa. De har ganska många länder och verkar snabba med att jobba upp nya kontakter. Att gifta sig ögonaböj kan också vara bra. Om man är intresserad av ett land med stark kristen tro kan en kyrklig vigsel vara att rekommendera redan nu. Annars skulle jag, som någon föreslog, slå till med en borgerlig vigsel på momangen och sedan komplettera med en större kyrklig om det känns viktigt.
Svar på tråden Adoption nästa?