När började ni med napp och varför?

mina har fått napp på BB.
för att jag har vägrat bli en mänskilg napp helt enkelt.

De tre äldsta barnen fick napp direkt efter BB. Varför? För att "alla barn" har napp. Inte var de särskilt förtjusta i nappen någon av dem, men framåt 2-3 månader hade de accepterat den.
När fjärde barnet föddes var vi less på nappens alla nackdelar (och det var många!). Skillnaden i början blev att jag fick amma lite oftare, men det var bara den första tiden. Sedan började vi märka av fördelarna ordentligt med att slippa nappen, så inget av de andra barnen fick heller napp, och vi har definitivt inte saknat den!

När dottern var 12 dagar fick jag höra att jag inte fick amma för att jag skulle börja äta antibiotika (vi hade visserligen inte lyckats så bra med amningen tidigare heller men hon hade åtminstone försökt suga) och när hon inte längre hade något att suga på blev det helt hysteriskt hemma och då sprang vi ut och köpte en napp. Sen hade hon den i ca 3 månader, tills hon upptäckte sin tumme. Sen dög aldrig nappen igen...

Tja, sonen var väl 10 minuter gammal kanske och har älskat den från första stund.

När vår son var ca tre veckor gammal. Han ville bara snutta på mig hela tiden annars grät han, upptäckte att ett finger i hans mun tillfredsställde sugbehovet lika bra så det blev en tur till Coop....och det var himmelskt, han fick nappen och somnade . Han har nu nappen enbart när han ska sova eller är ledsen, är nu 7 mån. När han somnat ordentligt ramlar nappen ut utan att han vaknar. Vi hade alla tre gått under om vi inte köpt en napp!

började med napp när min son var 3-4 veckor gammal men det var för att han vela verkligen ammas hela tiden o när han vela ligga vid bröstet i 3 timmar så blev jag lite otålig för jag han verkligen inte med nått annat än att amma så därför fick han napp =)

Vi började med napp på BB, han hadde ett otroligt sug behöv, sen hadde jag aldrig mjölk så nappen var en stor hjälp också.  Men nu är han 7 och en halv månad och slutade själv med napp för 1 vecka sedan :)

Dottern var ett par veckor och fick den eftersom hon ville suga mest hela tiden. Det berodde på magont så det hade nog varit bättre att försöka åtgärda magontet. Men vi håller ffa vid 4 års ålder att komma till rätta med magen, och  nappen har vi ju avvecklat ändå

Sonen var 4 mån innan han fick napp. Innan dess hade han lite för litet sugbehov - gick inte upp riktigt utan vi fick ligga på. Men vid 3 mån började han vilja suga allt mer men blev arg när det kom mat ur tutten när han ville snutta lite eller om tänderna kliade. Napp var helt rätt. Men visst finns det nackdelar med. Synd bara vi inte kan styra det nu vid 20 mån utan att han börjar suga på fingrarna då ist. Hade vi börjat med napp tidigare tror jag inte han kommit på att fingrarna funkar ist. (Fast inte tillräckligt bra, för han gnyr och gnäller med fingrarna i mun )

Till Ts: jag tycker ni ska pröva att ge napp på natten, det kanske kan hjälpa henne att komma till ro. När små bebisar suger på vad det än månne vara stimuleras frisättning av ett hormon (som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på ) som verkar lugnande på magknip. Detta läste jag i en bok som sköterskan på BVC lånade ut till mig.....jätteledsen att jag inte kommer ihåg vad den hette heller! Personligen var jag en motståndre till napp innan sonen föddes, upplevde att det är ett behov som vi föräldrar skapar, men fakta är ju att många bebisar har ett stort sugbehov och mår bra av nappen.

Vi började ge dottern napp när hon var ca 2 veckor. Det var en stor tröst för henne eftersom hon hade kolik.

Alla barnen fick napp redan på BB. Vår son accepterade den direkt, våra döttrar tog ca 2 månader på sig innan de accepterade nappen. För oss var det underbart när döttrarna accepterade nappen. De ville inte ha mat, blev bara arga när man kom med bröstet. De var inte hungriga, de hade bara stort sugbehov!

När dottern var fyra veckor ungefär. Jag var egentligen motståndare till napp, men min omgivning övertygade mig om att mitt liv skulle bli mycket lättare om jag gav ungen en. Innan ville hon äta (suga) hela tiden på kvällarna och nätterna, och det slutade med kaskadkräkningar (trodde inte mina ögon första gången hon lyckades kräkas över halva rummet) och en massa skrik. Med napp blev hon lugnare och nöjdare. Hon har den bara på kvällarna och när hon skall sova, jag tycker hon ser så tråkig ut med napp. Halva kommunikationen oss emellan försvinner liksom när jag inte ser hennes mun, känns det som. Tänkte försöka bli av med den när hon börjar äta riktig mat, men vi får väl se hur det går.

Det kan absolut hjälpa med napp. Vi började när bebisen var ca 3 veckor. Hon var också vaken på natten och kunde liksom inte riktigt somna om. När hon fick nappen somnade hon direkt.
Jag ger henne den när hon ska sova, inte annars och jag hoppas att hon inte kommer bli så beroende av den. Jag gillar inte när barn har napp hela tiden och pratar med nappen i munnen!!

Tack för alla svar!
Ska nog iväg och köpa en napp!

Vi gav napp dag 3 till äldsta dottern men jag fick problem med amningen eftersom hon fick fel sugteknik utav nappen. Nappen gjorde oxå att hon ammade för lite så att jag fick mindre mjölk.

Efter det så läste jag på om amning och när vi fick andra dottern så hade jag blivit nappmotståndare Vi valde bort nappen och jag valde att amma helt fritt istället och ge bröstet till både mat och tröst och trygghet. Har funkat mycket bra och nu är jag glad över att vi valde bort nappen

Nappen är ett substitut för bröstet och inte tvärtom. Så att om amningen funkar bra och man är ok med att amma fritt på bebisens signaler så behöver man inte ge napp.

TS känns det ok för dig att amma till tröst? Är ju helt normalt att små bebisar vill amma mycket tätt och typ bo vid bröstet. Amningen är inte bara mat utan att det är lika mycket närhet och trygghet så att om din bebis blir lugn utav att få bröstet så är det ju bara bra

Vid ca 8 månaders ålder blev det för vår del. Då stod jag inte ut med att nattamma längre-och nej, att amma helt fritt har också sina nackdelar. För vår del som hade en kräkbebis med stort sugbehov innebar det amning med 1.5h-2h mellanrum- vilket är helt ok första tiden, men rätt jobbigt med en 6-8 månaders, speciellt på natten. Det där med att amningstillfällena blir färre med tiden när man samsover stämmer inte riktigt på alla barn, nattamningen blev riktigt jobbig, och bebisen somnade inte om utan amning. Och mycket kom ju upp igen....för att det mer handlade om tröst än om mat antar jag.
Vi försökte lite halvhjärtat med "raka" nappar innan men det funkade aldrig (jag var inte heller positivt inställd till napp). Till slut kom vi på att testa den typ som kallas anatomisk, där nappen är böjd-det funkade, och gud så skönt det var att inte behöva vara mänsklig napp och äntligen få sova!!!

Var bebisen hungrig på riktigt däremot var det inte ok med napp!! Vi har aldrig gett napp på dagtid, bara under kvällen/natten, och har inte upplevt några större problem med nappanvändningen. Så till nästa blir det nog tidigare introduktion, men de första veckorna kan det kanske vara bra att bara ge bröstet så att amningen kommer igång ordentligt (om man nu har tänkt sig att helamma ett tag).

Dottern nu 8 månader fick napp av personalen på Neonatalen första dagen och hon älskade den, hon orkade inte suga på brösten och fick sondmatas i början, men på nappen tutta hon som en galning speciellt i början, hon hade ett stort sugbehov.

Nu är nappen fortfarande poppis när hon ska sova och i bilen (hon gillar inte att åka bil nå mycket), jag tycker inte det är ett problem på natten då hon ofta sover bra och ibland vaknar och vill ha nappen någon gång per natt. Om hon är hungrig duger INTE nappen (har aldrig gjort), så det är ju ingen tvekan när det är dags för matning.