Kramiiis vänner

Jag ÄLSKAR min kramiiis  Haha! Men det vet du ju redan!!! Du har varit min räddning här i Stockholm och jag är så innerligt glad att vi tog steget att träffas för du har blivit den bästa vännen man kan tänka sig!!!  Sänder kärlek i massor tillsammans med en massa kramar

Nej, vädur det är bara för huset här nere i Stockholm, dock för tre månader men det kan bli lite mycket på bara en månad... 

Vädur Tröttmössan lila jj Miism och Hagelin: tack för era ord och för att ni lyssnar och vill fortsätta stötta mig i mitt kämpande och allmänt dystra vardag.

Vissa dagar är jag starkare än andra och orkar blicka framåt både som barnlös och singel men sen faller jag ner igen i det dystra och kommer knappt upp på morgonen. De dagarna önskar jag att jag vågade skriva här igen och få veta att nån finns här och nu vet jag ju att iaf ni gör det

Dock kommer jag nog inte orka skriva om behandlingar här längre... Så ni lär få proppade inboxar allihop

Kram på er och tack för att just ni finns! Love u

Vädur: ingen snö här än iaf men 10 cm har de ju lovat ska komma... Morr.

Puss söt!

kram skrippo!!

vädur: ingen snö här än, yey, hoppas den inte kommer hit
härlig bild., nu blir jag ju sugen på att åka iväg igen men sambon pratade ngt om att han måste åka till turkland 4-8 april och undrade om jag vill följa med helgen innan kan va mys, så kanske blir så.
söt

hagelin: hihi kramiiis tycker om att städa kan ju ta med morries och sätta skurborstar på hans tassar
ser inget positivit alls med snö just nu ..... hmmm.....
söt!

miism: du vet ju iofs redan det mesta, då vi pratar på fb ibland inget nytt har hänt sen vi pratade sist tror jag...åhh är det bara 36 dagar tills jag kan få prata med dig i telefon! YEY
härliga bilder, attans att jag inte hunnit ner och hälsat på er.

igår träffade jag min lågstadiekompis som jag träffade en gång i höstas oxå men innan dess var det väl typ 10 år sen. Förra gången fick hon veta hela vår barnlöshetsresa.... och vad händer denna gång? jo hon är gravid  hon ville säga det irl till mig även om typ inga andra fått veta än. så jag slapp se det på fb. snällt. men AJ vad det gjorde ont inom mig och jag hade så svårt att hålla tårarna borta hon frågade iofs snällt hur det gick om jag var ok och att hon inte visste om hon skulle berätta eller inte. det har tagit dem ett år att lyckas... hmm ja normala människa
jaja, är iaf glad att hon ville ses och berätta det. Hon bor i linköping men var här på möte och tog ett senare tåg hem bara för att hinna träffa mig.

varje gång jag får ett grav-besked så faller jag ner igen och känner mig så hopplöst förtvivlad.