Kramiiis vänner

Tack söta Mammiz!
Vad bra att de kollade alla så din man blev kollad. Ingen aning om de har rutin kontroller på hans jobb.

Tänkte va lite mysig förut efter jag duschat men hans respons var jag tittar på tv. Oki bra sluta då tjata att jag aldrig tar initiativ till sex eftersom du aldrig ger nån respons när jag försöker.... Gaaaah.

Sen gick jag ner å fixa med tvätten istället och då börjar han skrika att diskmaskin låter konstigt så går upp och fixar den och får då höra att jag är slarvig osv och att han inte tänker röra en grej till. Nä gör inte det då jävla surpuppa.

Så nu har jag nog bestämt mig för att ta antidepp utan att säga ngt till honom då han inte tycker jag ska ta sånt och inte borde må så dåligt och att han faktiskt mår sämre än jag och andra sjukskrivna vänner nånsin gjort. Så bra då art du skiter i att göra ngt om du nu mår så dåligt. Sluta va så jävla macho hela tiden.

Har nu tagit hög dos insomningstablett och hoppas på att den slår till rejält som den gör ibland... Har blivit konstig av dem förut så kan han få undra lite.

Fan tårarna bara rinner

vet inte riktigt vad som hände igår kväll, men i vilket fall kom sambon ner och var sur.... och sen började det igen, hans pratande om att det inte funkar, vi inte kan leva såhär, han tycker att vi måste bestämma nu hur vi ska göra, det finns inget gemensamt liv utan barn, men om han sticker så kommer han kunna leva ett bra liv utan barn .  sen kommer ju frågan om alternativ, jag säger adoption, försöka få hjälp utomlands. Men då är han emot det, varför frågar han mig ens om alternativ då?? OM han inte alls tänker fundera på dem?
Sen är han tvärsur och arg och kastar sig runt i sängen och skriker och håller på och jag vet att det är för att han mår så jävla dåligt men i hans fall blir det som ilska och inte som gråt som för mig. 

Han säger hela tiden, "du vet vad jag sagt och vad jag tänker göra". Jo visst MEN GÖR DET DÅ FÖR I HELVETE!!! Vill han sticka, så gör det, det är fan inte upp till mig att göra slut om det är han som vill det! Det är iaf ngt som är totalt jävla fel. Han kan inte lägga över det beslutet på mig när jag säger att jag vill fortsätta, då är det han själv som får ta sitt beslut.

Sen säger han ja antigen gör vi det på ett snyggt sätt eller så säger vi bara "bye bye, ha ett bra liv". Men vad betyder ett snyggt sätt? Är det att fortfarande vara vänner? Jag kan inte vara vän med honom om han lämnar mig efter 4 års kämpande för att VI ska få barn utan att han ens hjälpt mig igenom kämpandet. Glöm det.

Nu rinner tårarna för mycket.... skriver mer sen när jag orkar...

jag mår så jävla dåligt så det finns inte, jag orkar inte mer nu!
Och så är det helg oxå, fan! 

mammiz: kanske har du rätt att han försöker lägga över allt på mig för att inte vara boven i dramat. Jag försöker blint få det till att han mår dåligt. Men nån gång kanske jag kan börja se med rätt ögon och inse faktum. Inte vet jag...

fan jag bara gråter idag.

kram kram kram kram kram kram kram kram alla söta som skriver till mig här! betyder så mycket att ni fortfarande lyssnar efter år av samma prat...

mammiz:
förstår att du vet vad du pratar om, och är så glad att du hittat din man

han har väl mått dåligt i ett par år nu, iaf sen vi började med ÄD 2009.

idag är jag bara förvirrad och har verkligen inga svar på ngt.

kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam älskade sötnos!

Skrippo det är ok idag. Kram!

Lilla jj: Kraaaam söt!

Alla: jag läser era inlägg men just nu gör det för ont att svara på dem.

Kram sötaste goaste Nevadita

har precis skickat iväg förfrågan via vårdguiden för att boka tid hos min husläkare som jag haft sen jag var liten och hon har alltid hjälpt mig med allt.
Så tänkte även se om hon kan ta en del immunologi-prover, värt ett försök.

Jag orkar som sagt inte svara på era inlägg som riktar sig mot att jag bör lämna min sambo, det är fortfarande inget jag vill, det är ingen som kommer få mig att ändra mig på det... Men jag tackar för era synpunkter och stöd ändå.

lilla jj: helgen har faktiskt varit ovanligt bra så det finns bra dagar, ibland, lite förs sällan bara. Och nu pratar han återigen om framtiden om resor och resor han vill göra som föräldrarledig och hej och hå. Det är bara det att han inte hinner eller orkar eller kan bearbeta barnlöshteskrisen som jag själv faktiskt har gjort. Jag börjar t.o.m se ett liv utan barn, men har är inte där än och jag kan inte tvinga honom att springa igneom sin sorg.

Jag ska försöka få iväg honom att ta det där blodprovtesterna om genetiska defekter snart så att vi vet svaret och om det är värt att använda alla de ägg vi har i frysen eller inte.

Jag vet att många här gått igenom många behandlingar och så MEN jag måste bara säga att jag trotsallt gjort 5 ivf och 4 ÄD och inte fått ett enda plus på alla de försöken. Och förlåt visst missfall är inte kul, men ni har ändå nånstans på den långa vägen fått se att det faktiskt kan gå. Men efter 9 försök utan det tecknet så börjar man bli väldigt förtvivlad, väldigt. Jag menar inte att ni inte har fått kämpa, snälla missförstå mig inte. Däremot menar jag att ni nog kan ha lite svårt att förstå den kris vi faktiskt lever i dagligen i flertalet ÅR! Vi började med ÄD hösten 09, bara det är rätt länge sen. Vi kan inte påverka, vi får inga fler utredningar i sverige, jag sliter håret av mig för att hitta någon hjälp.
Och sen NU först så är det någon som ens vill kolla min sambo extra.
Tänk om det är så att vi gjort alla ÄD totalt utan mening??? Jag kommer aldrig förlåta mig själv isf för att jag inte jagat läkare tidigare.

Men nu är det väl säkerligen inga fel på honom utan fortfarande på mig och det är ju som sagt ingen som vill hjälpa till mer.



förlåt men jag bara orkar inte mer nu.
men jag står på bena, jag går till jobbet om än jävligt svårt och jag kämpar mig blå för att bli klar med denna jävla avhandlingen som jag inte heller får någon hjälp med.



Jag ska försöka överraska min sambo på ngt mysigt sätt, men jag vet inte hur än. Får väl fundera vidare. I helgen har han fått sex två gånger iaf..... det var ett tag sen.
Har ÄL oxå, så var ju tvungen...

och idag fick jag veta att till problem efter att jag pratat lite med min handledare jag hade när jag gjorde mitt exjobb.
Jo jag är ju uppsagd sista februari och ska alltså gå och stämpla efter det.
MEN för att kunna stämpla måste jag först avsluta mina doktorandstudier (som det heter) skrifltigt sen gå till arbetsförmedlingen med alla intyg, uppsägning mm. För att sedan kunna börja stämpla och sen igen gå till min chef och säga att jag vill slutföra mina studier fast utan lön. Och detta är tydligen rätt krångligt och det kan bli big problems med arbetsförmedlingen och jag ORKAR INTE!
Så jag funderar helt enkelt på att skita i att få några pengar mars-april.

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH

har ju aldrig haft med arbetsförmedlingen att göra, då jag sket i att kontakta dem efter att jag var klar civilingenjör och var arbetslös, orkade lixom inte bry mig då...
Men nu måste jag väl. suck.
Om man går på stipendie för att bli klar med sina doktorandstudier förlorar man sin SGI nivå då oxå?? vore ju trist, då är det bättre att försöka klura ut hur jag ska göra för att kunna stämpla.

hmmm ja spahelg ooooh får ta å kolla in det nu.

jag har längtan efte dig, så vi delar längtan att du ska komma hem

happs fick tid hos min favvo husläkare 27 jan.... ett tag kvar, men då har jag lite förberedlsetid på det mer definitiva om antidepp
VILL INTE

denna gång ska hon iaf få höra ALLT!
Gick hos henne för att få antidepp när jag var 17-18 och hade problem med mina föräldrar... så ja då kan jag väl fortsätta förklara preciiis hur det är med ALLT.
kanske hittar jag någon som lyssnar helt och hållet då. hmm.