Uppfostran 3 åring?

Jag skulle ha pratat med honom, låtit honom hjälpa till att torka upp och sen fortsatt som vanligt.

Bestraffningar av alla slag är rätt meningslösa inte minst eftersom konsekvenstänkandet knappast är utvecklat hos en treåring. Han skulle mao inte känslomässigt förstå sambandet mellan att hälla ut hostmedicin och att inte få saga och nattning. Han skulle inte förstå att han "gjorde fel" utan endast känna sig övergiven.
Jag håller helt med LillaZ.

Just igår gick det inte prata med honom eftersom han bara illvrålade och fäktade omkring sig. Det hela slutade just igår med att han låg i sin säng själv en halv minut tills hans bad att få medicinen och dricka den vilket han vägrade först. Jag tog detta som en ursäkt och pappan läste sedan en saga för honom som heter "vem är dum" han bad då om förlåt. Så han somnade inte själv.

Men jag undrar hur man borde göra. Vad är rätt. Vi är oense hemma!! Mannen tycker jag curlar. OCh det tycker inte jag själv.

Och när förstår barn konsekvens?

På så sätt att det är möjligt att till fullo förstå sanktioner som inte har direkt med "brottet" att göra skulle jag säga en bra bit upp i skolåldern.

Det är skillnad på straff och konsekvenser. Ett straff är inte kopplat till händelsen, en konsekvens är det däremot. Vi tror inte på straff överhuvudtaget, däremot så får agerande konsekvenser. Kastar barnen mat så tar vi bort den och de får hjälpa till att torka.  Konsekvens inte straff.

Att överhuvudtaget ge ett barn under 5 år straff är helt meningslöst eftersom det tar minst så många år att utveckla en förståelse för vad som är rätt och fel samt att vara i stånd att rätta sig efter det.

När det gäller 3-åring tycker jag det är bra att vara förutseende. De vill gärna bestämma över sig själva och kunna själva (vilket är precis som det ska, positivt). Eftersom de ganska ofta bara har att foga sig (som exempelvis det här med medicinering) så blir ju ett sätt att ändå känna att de har lite bestämmanderätt att styra själva proceduren . I ditt läge hade jag avvaktat till ilskan lagt sig (satt mig med argt barn i soffan eller liknande), sedan hade vi hjälpts åt att torka upp och pratat om det hela. Nästa kväll hade jag talat om vad som är nödvändigt = vi ska borsta tänder, ta på pyjamas, ta medicin etc. Vad ska vi börja med (ge två alternativ i taget om allt är för mycket för honom).

Det händer mycket i huvudet på en 3-åring........

Precis, vi använder bara olika ord – för mig är konsekvens ett mycket vidare begrepp som även innefattar straff. Men det är underordnat, för i sak håller jag fullständigt med dig.

Jag tycker att det säger sig självt att man pratar efter att man varit "osams".
Godnattsaga och kramar får man alltid oavsett hur dum eller bråkig man har varit.

JAg håller med. Det svåra är när man ine pratat igenom saker innan. Det gäller ju att vara konsekvent! Vi får ta ett snack i helgen och bestämma vad som är viktigt att han gör och hur man skall tackla utbrott.

Det lättaste är att fundera vad utbrotten beror på....här beror det i 99 fall av 100 att han tänkt lite annorluna än oss. Han kan ha velat borsta tänderna innan pyjamas, han kan ha velat borsta själv innan vi hjälper honom etc. Behagligast för alla är att försöka förebygga utbrotten. Sedan är mitt tips att helt enkelt ta en gemensam "time-out" med barn som är mitt i ett utbrott = man går och sätter sig någon annanstans tillsammans (jag brukar ha min kille i famnen.....var beror på situation, ibland sitter vi bara på golvet där vi råkar befinna oss, andra gånger sätter vi oss i soffan.....beror lite på lillebror också ) och så låter man alla känslor får komma ut utan att man hindrar eller försöker resonera.....bara låter barnet får vara så arg, så ledset eller vad det nu är som det är....och man bara finns där och stöttar.....och så pratar man sedan när allt har lugnat ner sig. Då gör och säger man själv inte heller något förhastat. 

Har upptäckt att det viktigaste du kan ge ett trotsigt barn är tid - samt att välja sina strider. Vad spelar det egentligen för roll om man måste ta på en socka för att återigen ta av den för att det inte blev rätt första gången? När jag märker att vår son börjar tjura ihop brukar jag lugnt sätta mig ner framför honom eller ta honom famnen och fråga vad som är fel och vad jag kan göra för att hjälpa honom. Ibland berättar han varför han blivit arg eller ledsen och ibland säger han att han inte vet. När han inte vet varför han blivit ledsen brukar det räcka med en kram och sedan är han på bättre humör igen.