Bonusmamma?

Vi har inga problem med exet. Hon och jag har ingen personlig relation men hon och pappan har en bra och konfliktfri relation och hon och jag har ett vuxet förhållande till varandra. Inser ju att man kan ha det betydligt värre på det planet.

Ja den här svartsjukan som uppstår i relationen med bonusbarnet är ju sjukt jobbig för min man och hur han slits i det här är jobbigt att se. Även om han är så att säga orsaken till att det finns ett problem. Det var han som separerade, det var han som hade barn, det var han som gifte om sig och det var han som fick ytterligare ett barn. Om man nu vill vara krass... Men jag vill ju inte vara utan honom och då blir jag en del av problemet och nu måste vi lösa allt detta tillsammans. Familjerådgivning är vår nya giv. Vi får se om det kan ge oss verktyg i svartsjukedramat.

Jag tycker att en av de jobbigaste känslorna är att man älskar sina egna så innerligt mycket och att man inser att så kommer man aldrig att känna för bonusen. Jag känner mig skyldig.

Dock är jag glad att jag inte är ensam om att känna som jag gör. Folk som inte har bonusar fördömer gärna oss hemska känslokalla bonusmammor medan våra känslor är rätt vanliga. Vi är inte sämre vi är kanske lite tröttare av allt runt omkring men vi är inga monster. Tur att vi har varandra ;)

Molly! Du anar inte hur ledsen jag är för din skull för jag vet precis hur du känner ikväll men samtidigt är jag så glad att någon vet precis hur det känns av och till.

Jag är nu gravid med vår andra och har varit riktigt fördjävlig under hösten och tyvärr har bonusen fått mycket av det. Inte skit men heller inte kärlek. Har nu kommit halvvägs och börjar bli snällare... Men!!! Vi har våra ups and downs. Vi håller nu på att boka familjeterapi för att få in en oberoende människas åsikter i allt. Det behövs för bådas skull. Sen har jag avsagt mig mammarollen till bonusen och lagt över det på pappan. Jag gör inga läxor, tar inga städkonflikter, duschkonflikter eller sådant. Jag skjutsar till skolan för jag har bilen och skolan ligger en bit bort och jag hämtar ibland... Men har släppt allt det andra. Nu fokuserar jag på att vara så att säga snäll och rolig utan att det blir fjantigt eller konstlat. Jag har träffat en psykoterapeut och han sa: acceptera eller förändra. Och för att det ska fungera måste man göra det ena eller andra fullt ut. Så jag gjorde en lista på vad jag kan acceptera i vardagen och vad jag vill förändra. Nu när det står där så "kan" jag inte bryta det för det vore ju att lura mig själv. En inkörningsperiod behövs... Det är ju inte som att vända på en hand. Dock har jag märkt att om
Jag inte låter småsakerna trigga igång mig så blir jag gladare - så klart! Men ändå...

Jag vill dessutom tillägga att jag mycket nyligen har gjort stora förändringar och att allt med bonusen och min man har varit kaos under en lång tid så jag är verkligen ingen stjärna på detta. Men det verkar funka för mig! Jag är gladare!

Och du Molly, du behöver inte älska att gå på Lucia och annat med bonusen för hon är inte din. Du behöver inte älska det med din heller men då har man mer kärlek som ger överseende till tråkiga grejer. För älska som du aldrig har älskat förut kommer du att göra. Det är magiskt!!!

Nu tycker jag att du ska gå och ta dig en apelsin OCH en smörgås! Min mamma gjorde det utan att fixa till alla och nu är det dags att vi bonusmammor också gör det ;)

Det var meningen!

Finduss: det var därför jag startade den. Ett ställe där man kan ge varandra stöd och råd. Förhoppningsvis kan vi hålla det på en nivå som inte blir allt för negativ. Hjälpa varandra att bryta negativa mönster och stötta varandra till riktigt bra relationer med våra bonusar och män...(kvinnor).

Det är svårt att stå själv i allt som en styvfamilj innebär och det är skönt att inse att man inte är ensam varken som bonusmamma eller ensam med sina känslor som man brottas med varje dag eller iaf väldigt ofta... Kanske är det olika i olika perioder och då gäller det att komma ihåg hur lätt det kan vara och försöka ta med sig den känslan in i en svårare period.

Hur firar ni jul med bonusarna? Hur funkar allt kring detta med exen?

Så har vi det också i år och nästa år firar hon med oss på julafton och med sin mamma på juldagen. Det fungerar bra och alla verkar åtminstone nöjda. Skönt att slippa bråk om julen kan jag känna. Med tanke på vad jag har hört från andra.

Det känns ju onekligen som att det finns ett behov bland oss bonusmorsor att skriva av oss ibland.

Det jobbigaste är att så mycket irritation i dessa situationer riktas mot våra män. De vi älskar mest och har valt att leva med. Det är så trögt ibland. Särskilt eftersom de bråken och irritationsmomenten inte hade funnits om man vore en dem av en kärnfamilj. Vi visste alla att dessa barn fanns med i bilden men nog fan -ursäkta ordvalet- önskade vi oss en kärnfamilj. Dock går inte kärleken att styra. Jag skulle aldrig ha velat ha någon annnan än just min man.

Ja vad gäller acceptera och förändra så handlar det mycket om i mitt fall att acceptera små saker med bonusen som hon gör som retar mig eller som hon gör för att reta mig. Meningen är att det inte ska bli konflikter om skitsaker. Bland annat... Förändringar gäller mig och min man som tex att vi äntligen ska deala med detta i familjeterapi. Men mitt tips är att göra listor över detta. Jag antar att någon här inte alls tänker som jag och att någon kanske tycker att det låter bra. Det måste vara individuellt för det måste kunna göras helhjärtat. Inget typ jag gör det sen eller kanske inte den här gången osv. Det kräver mycket av en vill jag lova. Men jag tror att det är värt det.

Vad det gäller förlossning och tiden efter hade jag velat vara ifred i typ två tre månader. Jag tyckte att det var otroligt omtumlande. Men ja... Hon kom till oss efter ett par dagar och det funkade också. Däremot så kände jag magin med min man. Han var väldigt begeistrad och det var underbart. Jag kände som tur vad aldrig av just det som många av er beskriver här.

Men mitt bästa råd -som ni inte har bett om- är trots allt att prata med er partner. Deg är sjukt jobbigt men det blir så bra. Vi måste få säga vad vi känner. Måste!!!

Jag återkommer i mellandagarna med mina smarta saker ;) till dig just nu. Känner som finduss att jag är rätt mätt och trött efter juldagarna-som förövrigt har varit fantastiska! Lilltjejen som är 1 1/2 som jag inte trodde skulle bry sig om klapparna har varit helt överlycklig och tackat alla glatt. Så gulligt!!! Nu åter till Pippi på rymmen.