Bonusmamma?

Hej hej.
Kan man hoppa in här?
Jag har vart bonusmamma till sambons barn sen dom var 1 och 2år gamla. (dom är nu 4 och 5)
Till er som ska få barn, det är bra ni står på er för man är ju verkligen inte sig själv efter förlossningen. När jag och sambon fick vårt första gemensamma så fick han ljuga för sitt ex och säga att vi var kvar på bb, annars ville hon komma med barnen direkt dagen efter förlossningen eftersom det var vår vecka. Jag är verkligen SÅ tacksam att sambon förstog mig och drog en liten lögn för den där tiden efteråt behöver man faktiskt få vara själv med nya bebisen!
Direkt barnen kom sen så hade jag ångest varje dag eftersom dom skulle ligga breve och klappa och hålla bebisen JÄMT. Och om den skrek så "visste" dom varför bebisen var ledsen och dom var bättre mamma än mig, sånna kommentarer är inte så roliga när man är nybliven mamma fast det kommer från en 3åring.
åh tack nu har jag fått skriva av mig lite

Nathalie 090607, Leo 101105

cocos87

Äldre 21 Dec 10:00

#24

marresnarre skrev 2010-12-21 09:45:29 följande:

Kan tillägga att jag tycker otroligt mycket om mitt bonusbarn. Kan längta och blir glad när han är här. Tycker det är fantastiskt att se honom och hans lilla syskon. Det jag brottas med är (skulle vara kul att höra vad era "problem" är):

- Sorgen att inte få en kärnfamillj
- Att vara låst på ett ställe. Att inte kunna planera och bestämma sin tid för sin familj. Gör att jag känner att jag och bebisen får hitta på saker själv, vilket gör mig ledsen.
- Att hantera att före dettor kommer finnas i ens liv resten av livet. Att behöva träffas vid lämningar och annat. Jag känner mig otroligt obekväm. Gör att jag inte vill vara hemma då. Vilket i sin tur gör att jag inte känner mig hemma i mitt eget hem. (I mitt fall verkar det vara en mkt bra person och det är inga konflikter).
- Att kanske inte få så många barn som jag hade hoppats eftersom sambon ser att han redan har ett sen innan. För mig "räknas" inte det utan jag vill ha egna barn. Bonusen kan inte fylla det behovet hos mig.
- Sorg att aldrig få uppleva "försföderskemagin", med väntan och förlossning. För mig var det bara hemskt där all fokus sattes på bonusen, både från mig och min sambo. Så här i efterhand är vi eniga om att vi gjorde fel.

Styvmorsviolen: Det låter jätteintressant med det där att antingen acceptera eller förändra. Vill du dela med dig av något du kände du kunde acceptera resp som du absolut vill förändra. Jag funderar otroligt mycket över just acceptans av situationen.

Jag kan önska att jag var mamma till min sambos första barn, inte att jag önskar bort bonusen på ngt sätt men när jag ser bilder när min sambo och hans ex väntade första så ser dom sååå lyckliga ut och sen ser man att han kommenterat bilder med typ längtar sååå efter dig, älskar dig redan. Så har han inte vart med våra för han har ju redan upplevt allt det där och vet vad som kommer...

Nathalie 090607, Leo 101105

cocos87

Äldre 23 Dec 14:47

#42

Åh jag är så irriterad på biomamman. När barnen kommer hit så är det likadant varje gång, vi får barnen 17.00 och dom har endast ätit godis, ingen mat på hela dagen så självklart har dom ont i magen. Dom har samma trosor som dom åkte härifrån med och när vi frågar när dom duschade sist så berättar dom att sist dom duschade var hos oss ändå har största tjejen haft dans osv. Min sambo ringde exet och frågade varför det är så här varje gång och hon svarar bara att dom inte var lortiga men när jag går upp för att duscha dom så är ju verkligen inte trosorna rena och vattnet. Blir typ grått. Tycker så synd om barnen som måste leva såhär varannan vecka.

Nathalie 090607, Leo 101105

Bonusmamma?

INNEHÅLL