Pimpinellan skrev 2010-12-14 20:06:57 följande:
Om man väntat frivilligt tills efter 40 med att ens börja försöka i tron att det ska gå lika lätt som för en 20-åring så kan jag tycka litegrann att de får skylla sig själva. Men jag har aldrig stött på nån sån faktiskt. De allra flesta barnlösa över 40 började försöka långt innan 40,men har svårt att få barn. Hur ska vi kunna beskyllas för vår egen barnlöshet då? Eller tycker ni kanske vi borde varit förutseende och hoppat i säng med precis vem som helst när vi var unga i hopp om barn och med en garanterat frånvarande pappa till det eventella barnet också? Jag anser att man börjar försöka få barn när man har en stabil relation till någon man som också vill ha barn och som man själv anser skulle bli en bra pappa och när det infaller är olika för oss alla.
"I tron att" ...det är det väl ingen som gör? Man har väl gått i grundskolan och vet hur hela grejen funkar? Men om man är 41 och för första gången träffar sitt livs största kärlek ser jag inget fel alls i att skaffa barn. Man är 60 när barnet är 20. Vad är problemet med det? Mitt X föräldrar var 65 när han var 20. Världens bästa och han hade en underbar uppväxt...och hör och häpna, en två år yngre bror!