Ilo

Äldre 14 Dec 20:28

214 svar

Det är en Hen

Jag har ett par gånger diskuterat hur man ska bära sig åt för att inte barnet ska få en massa egenskaper från födslen, som den kanske inte vill ha, dvs att min familj och vänner behandlar barnet på olika sätt beroende på kön.
Min tanke (kanke inte ens möjlig att genomföra), är att helt enkelt inte prata om vilket kön barnet har, det är en hen, helt enkelt. Mina föräldrar skulle bli galna, men hur ska man annars göra? Får man en flicka kan man givetvis låta bli att klä den i rosa kläder, men det är ju också att bestämma saker pga av kön, bara tvärtom.

Jag undrar hur vänner och familj skulle ha svårt tt förhålla sig till mitt barn, om de inte visste vad barnet hade för kön? Vad tror ni?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-14 22:39
Edit
När jag funderar på det här, så tänker jg mig inte från födsel till graven, så länge barnet inte är medveten om sitt eget kön så tänker jag ibland att det omöjligt kan spela roll för någon annan. Ibland tänker jag att det är vansinne, folk kommer bli galna och kidnappa barnet för att få byta dess blöja.

Ilo

Äldre 14 Dec 21:52

#10

SilverEmma skrev 2010-12-14 20:45:15 följande:

Var det inte två föräldrar som gjorde just så? Döpte ungen till "Pop" och det var bara de två och de nödvändiga personerna (läkare osv) som visste könet?

Tycker allvarligt talat att det är en otroligt korkad idé.

Varför är det en korkad idé?

Ilo

Äldre 14 Dec 22:01

#11

Butterscotch skrev 2010-12-14 20:56:18 följande:

Men precis. Varför krångla till det så mycket?

Om jag träffade någon som kallade sitt barn hen skulle jag seriöst tro att personen i fråga var lite dum i huvudet.

Vrickade människor finns det gott om :)
Krångla till och krångla till, jag skulle tycka det var lättare att känna att det inte var mindre konstigt att ha den ena egenskapen än den andra.

Ilo

Äldre 14 Dec 22:21

#14

Giraff skrev 2010-12-14 21:08:01 följande:

Ja, människor skulle ha extremt svårt att förhålla sig till ett könlöst barn.

En annan aspekt du bör ta i beaktande är att andra människor (vänner, familj, bekanta, folk på öppna förskolan osv...) kommer förhålla sig till ER SOM FÖRÄLDRAR på ett annorlunda sätt. Ni kommer betraktas som ett par som sätter ideologier före ert barn. Ni kommer ses som udda. Folk kommer snacka skit om er bakom er rygg. Och framför, för all del. De kommer tycka att ni är vrickade.

En rent praktisk fråga också, ska bara föräldrarna byta blöja? Eller hur hade ni tänkt lösa den biten? Det kan ju vara skönt att kunna ha barnvakt ibland.

Jag är själv feminist och arbetar mycket med genus på jobbet, men jag skulle aldrig i helvetet ens överväga att kalla mitt barn "hen."

Det finns ju en massa andra saker jag tycker är en miljon gånger smartare när det gäller att uppfostra ett barn utan att indoktrinera det i sociala förväntningar på kön.

Det tror jag också. Synd.
Men det att betraktas som ett par (här antar vi plötsligt att jag är i ett parförhållande) som sätter sina ideologier framför barnet, det händer väl så fort du gör något som avviker från normen? Läste någon diskussion om föräldrar som var veganer och skolan protesterade, och en hel del andra med för den delen, det var synd om det barnet med...
Självklart skulle något sånt här skapa mycket känslor för alla inblandade, och OM man skulle göra så här så får man nog tänka sig för noga.

Barnvakt?? Vad menar du, skulle jag/vi lämna över barnet till någon annan? Bevare mig väl... *IRONISK*
Jag är inte gravid, och hyser inga större förhoppningar på att bli det anytime soon, men tycker det är en intressant frågeställning. Rent praktiskt har jag alltså inte löst allting ännu, men nog hade man fått byta blöjorna själv tills folk har lärt känna det könlösa barnet, även om alla helt plötsligt hade blivit väldigt villiga att byta blöjan på barnet...

Jag tror det skulle möta för stora reaktioner för att jag skulle utsätta mitt barn för det, jag tycker det är intressant att diskutera varför.

Ilo

Äldre 14 Dec 22:35

#17

lillkorpen skrev 2010-12-14 22:05:16 följande:

Varför låta bli rosa för att det är en flicka? Jag trodde hela den här "genus-grejjan" handlade om att tillåta, inte förbjuda. Dvs att det är okej för tjejer att ha "killsaker/färger" och tvärtom, inte att man ska förbjuda vissa färger eller prylar... Anyways, jag tycker som någon ovanstående här att ett könlöst barn går miste om en del av sin identitet. Att varken vara pojke eller flicka, vad ger det? Är det dåligt att vara pojke eller flicka? Nej, det är givetvis fördomarna som är dåliga, och det är just de som ni som föräldrar har möjlighet att påverka.

Sätt ner foten, rejält, till mor/farföräldrar. Vill de bara ge rosa saker till tösen, kompletterar ni med blått och påpekar att alla färger går lika bra. För att ta ett något krasst exempel.

Jag skulle nog tycka något synd om ett barn som skulle vara könlöst. Små barn vill gärna prata om kiss/bajs, snipp/snopp osv, ska barnet inte kunna göra det då? Får barnet lära sig att inte prata om en sådan naturlig sak som kön så är det ett stort steg tillbaka i utvecklingen. Min åsikt, givetvis.

Precis, att inte klä sitt barn i vissa färger är ju också fel, det är ju precis samma sak att inte klä sitt barn i sitt köns färger om att göra det, fast tvärtom. Du väljer ju fortfarande färger utefter könet.

Att barnet är könlöst i den första fasen i sitt liv, när den mest ligger och jollrar och inte bryr sig särskilt mycket om sitt eget kön tror jag inte den skulle ta någon skada av att ingen annan än mamma och ev pappa vet om dess kön.
Vad för identitet hör till respektive kön? Vad är fördomar?

Ilo

Äldre 14 Dec 22:42

#18

Venna skrev 2010-12-14 21:05:50 följande:

Jag skulle tycka det var ytterst märkligt att inte veta vad barnet hade för kön. Egentligen skulle det inte spela någon roll, och just därför skulle jag tycka det vore konstigt att inte få veta. För hur det än är så kan man inte komma ifrån att det ena könet inte har någon snopp men att det andra könet har snopp. Sen är det ju upp till var och en hur man vill behandla barnet. För mig är könet ungefär lika intressant som namnet på barnet. Alltså inte särskilt viktigt.

Man kan ju mest bara konstatera att "ok, det är ett barn utan snopp som heter Ida" eller "ok, ett barn med snopp som heter Kalle"...och så behandla dem lika ändå?!

Om jag inte skulle bry mig om vad det blir för väder imorgon så skulle jag inte fråga om det heller. Det hade varit fantastiskt om man inte automatiskt gav människor egenskaper efter kön, men jag har inte träffat någon, mig själv inkluderad.

Ilo

Äldre 14 Dec 22:43

#19

muffin skrev 2010-12-14 20:53:54 följande:

Ja...jag tycker nog att det låter som att du funderar lite väl mycket på detta med genus. Behandla barnet som du själv vill bli behandlad så blir nog allt jätte bra ska du se.

Hur jag behandlar barnet är väl en sak, hur andra gör det är en annan. Men ja,jag funderar mycket på genus.

Ilo

Äldre 14 Dec 23:04

#26

lillkorpen skrev 2010-12-14 22:49:49 följande:

Nej jag tror inte heller att barnet skulle bry sig i den fasen, men då skjuter man ju bara upp "problemet", dvs folks reaktioner. Jag tror inte att det skulle ge något.

Identitet är väl knutet till person, inte kön, däremot är kön en del av ens identitet. Fördomar är till exempel att förutsätta något som inte alls behöver stämma, som att flickor är söta och pojkar är tuffa. Lär sig barn att man kan vara söt eller tuff eller ja, vad som helst, oavsett om man är flicka eller pojke så tror jag att de får fler möjligheter i livet.

Min mamma sa till mig häromdagen; "Åh, om du får en flicka (jag är gravid) så ska jag köpa en Skrållan-docka till henne." Först reagerade jag med att bli lite irriterad och tänka "Vafan, min tös ska inte bara leka med dockor!" men sedan så tänkte jag steget längre och svarade "Ja vad roligt, fast det kan du göra om det blir en pojke också." Den tanken hade aldrig slagit min mamma, för hon fick inte lära sig att det var okej för pojkar att leka med dockor, på hennes tid när hon var liten. Nu vill jag gärna tro att de flesta ger sina barn fler möjligheter, eller iaf tänker efter varför de gör på ett visst sätt.

Men även om folk ändrar sitt förhållandesätt till barnet efter de har fått veta det viktiga könet, så tror jag ändå att det är lättare att göra dom uppmärksamma på förändringen? Jag frågade min pappa om han behandlar barnen olika utefter kön på jobbet (han är fritidspedagog), han sa nej, men jag har jobbat med honom och jag vet att det inte är riktigt så.
Om man inte kan se att man gör skillnad kan man inte sluta, förstår du vad jag menar?

Ilo

Äldre 14 Dec 23:15

#29

Moi Je Joue skrev 2010-12-14 23:01:43 följande:

jag är gravid och delar ut boken "ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2" till de som kommer vara mest i barnets närhet och hoppas att de tar till sig och tänker lite längre.
det började med att jag som tycker att jag är ganska genusmedveten (skrev bl a min c-uppsats utifrån genusperspektiv) men fann att jag blev besviken när jag fick veta att jag väntar en kille. då insåg jag hur djupt rotade våra fördomar är, även för nån som mig som försöker tänka på det.
jag ville inte vara en "pojkmamma" och vad det innebär men jag har insett att det behöver jag inte heller, jag tänker bli en barnmamma. tycker det är tråkigt att det skulle bli hysteri om man inte berättade barnets kön, tycker inte att det ska ha någon stor betydelse utan snarare riskerar att hämma utvecklingen av barnets specifika egenskaper.

(och till vem det nu var som skrev tidigare i tråden, kön består inte av snopp/ingen snopp utan av snippa och snopp)

Det där med att bli besviken som du skriver om har jag också funderat över, jag tänker hela tiden att mitt eventuella barn kommer vara en tjej, jag har namn och hela kittet klart. min kompis däremot tror hon skulle få en kille. Ingen av oss är gravida och de här tankarna har funnits hos oss flera år. Jag vet ite varför mitt barn är en tjej i mitt huvud (har bättre namn kanske

), men jag har funderat på hur jag skulle tänka om det var en pojke, undrar om jag skulle bli besviken? Jag känner ingen tvekan till att jag skulle älska barnet lika mycket oavsett, men jag tror det är lättare att vara könsneutral med en flicka än pojke?
Jag försöker, precis som du att inte ge barn i min närhet egenskaper efter deras kön, men det är svårt...

Ilo

Äldre 14 Dec 23:28

#31

lillkorpen skrev 2010-12-14 23:11:37 följande:

Jo jag förstår vad du menar, men det låter lite som att experimentera med sitt barn för att visa en poäng. Säger inte att det nödvändigtvis är så, barnet är ju som sagt inte medveten om det hela. Har du påpekat "fel" för din pappa, för att göra honom uppmärksam på eventuella olikheter? Ett tips kan vara att ge honom boken "Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2", precis som Moi Je Joue skrev här ovan. Det kan vara en start, och jag tycker som sagt att det känns drastiskt med "hen".

Jag förstår hur du menar, jag vill inte att mitt barn skulle bli ett försöksdjur, absolut inte, men jag hoppas ändå att OM jag skulle välja att kalla barnet för hen, att folk kan relatera till och älska det ändå när de vant sig...
Jag har diskuterat detta rätt mycket med min fader, och han har erkännt att han nog behandlar dom olika, men jag tror inte han tänker på det i vardagen direkt. Skulle jag bli gravid skulle han allt bli tvungen...

Ilo

Äldre 15 Dec 20:25

#143

blåbenet skrev 2010-12-15 15:06:23 följande:

Ordet "hen" finns inte på svenska. Har du tänkt ta bort alla feminina och maskulina öndelser på ord också? Vad ska man säga då? Den duktig* mannen eller kanske den duktige kvinnan..? (Istället för den duktigE mannen och den duktigA kvinnan, som det enligt grammatikböckerna heter.)

Nu är det idén mer än det specifika ordet jag funderar på, men jag hade nog sagt mitt duktiga barn, tror jag.

Ilo

Äldre 15 Dec 20:29

#144

Ekorrfamiljen skrev 2010-12-15 16:51:52 följande:

Här på ön finns ett föräldrapar som valt att inte berätta vilket kön deras (två?) barn har. Släkt och vänner kommer ju på det så småningom, om inte annat när de byter blöja, men annars refereras barnen till sina namn och har vilka kläder/frisyrer de vill.

Tanken är god, men jag vet inte om det funkar. Vore det inte bättre att ge båda könen samma status istället så man slipper mörka vilken sort bebisen har?

Hur gamla är de barnen? Vet du hur det har fungerat?

Ilo

Äldre 15 Dec 20:38

#145

älskarlivet81 skrev 2010-12-15 17:23:45 följande:

Nej, hade jag haft en pojke hade han inte fått ha klänning. Inte mer än om han klädde ut sig kanske.

Varför känner du så? Hindrar du din tjej att ha byxor på sig? För sk vi prata plagg så är byxor för killar och kjolar för tjejer, visst?
Att då låta sin tjej ha på sig manligt, men inte pojken ha på sig kvinnligt verkar konsigt för mig, om man inte lägger några värderingar i det.
Medveten om att föräldrar tror det är en risk för mobbning när lillE sonen vill gå klädd i klänning i skolan, men du tar inte bort mobbningsproblemet genom att han inte får vara som han vill, som han är bekväm med. Klart man inte vill att sitt barn ska mobbas, men att ändra på barnet tror jag är fel väg att gå ...

Ilo

Äldre 15 Dec 20:43

#147

Tow2Mater skrev 2010-12-15 18:50:15 följande:

Ja, små barn har ju inte så himla mycket personlighet, så att dessutom ta bort en av de få saker som faktist kan ge dem lite personlighet, gor att det känns både konstigare, svårare, och mycket ointressantare.

Jag tycker nog att de barn jag träffat har en himla massa personlighet redan innan de är medvetna om sitt kön ...

Vad menar du med ointressantare?

Ilo

Äldre 15 Dec 20:45

#148

KattenKorven skrev 2010-12-15 19:03:44 följande:

Har bara läst TS men jag skulle ta illa upp om någon i min närhet valde att göra så. Det är ju ett direkt underkännande av min förmåga att se bortom kön. Föräldrarna gör ju så för att man inte litar på att omgivningen ska kunna bete sig schysst. Och det skulle göra mig ledsen.

Bra synpunkt!

Ilo

Äldre 15 Dec 20:53

#151

amalie79 skrev 2010-12-15 19:47:04 följande:

Ska den inte få något namn heller då eller tänkte ni välja ett könsneutralt namn?

Tanken är intressant, men jag hade inte gjort det. Jag tror att det finns en anledning till att det skapats två kön. Det ÄR skillnad på kvinnor och män, därmed inte sagt att någon är värd mer än den andra. Men jag tror faktiskt att det finns vissa egenskaper som är kvinnliga och vissa som är manliga.

Barnet skulle i så fall få ett könsneutralt namn. Det skulle det nog få i vilket fall, har ett sånt himla fint på lager :)

Vilka egenskaper är det du pratar om?

Ilo

Äldre 15 Dec 21:12

#159

Tow2Mater skrev 2010-12-15 20:57:54 följande:

Småbarn som i princip bara sover o äter o skriker tycker jag inte har mycket personlighet. Med ointressantare är det kanske mest föräldrarna jag relaterar till. Jag har till att börja med ganska litet intresse för släkt o vänners småbarn och med föräldrar som av ideologiska orsaker inte vill tala om kön på sitt barn, ser jag bara noll intresse från mitt håll för deras barn. Det kunde lika gärna vara en främlings barn. För vad mer finns det liksom att berätta om barnet o relatera till? Ja, jag vet han äter o skriker o sover, det gör de ju alla. Kön ger ju en liten olikhet i jämförelsen mellan all världens barn, liksom t ex etnicitet. Eller ska man vägra definiera etnicitet nu också? Ska de få välja själva om de känner sig som Svensk eller inte, innan man definierar dem som Svenska barn?

På vilket sätt tycker du att ett barn som bara äter och sover får mer personlighet av sitt kön?

Ilo

Äldre 15 Dec 21:18

#160

Tygtiiger skrev 2010-12-15 21:08:37 följande:

Jag fick ett könsneutralt namn som andranamn just för att min pappa bestämt ville att JAG när jag blev större skulle kunna välja att presentera mig med ett namn som inte kunde kopplas till ett visst kön. Det har jag ofta använt på internätet.
Men mina föräldrar har aldrig förnekat att jag är en flicka, tvärtom har de bejakat och glatt sig åt att få en dotter på samma sätt som jag tror att de hade glatt sig åt och bejakat att få en son. De har heller aldrig någonsin påstått att jag inte kunnat göra något pga mitt kön eller ska vara på ett visst sätt pga mitt kön - de var betydligt mer intresserade av att jag skulle bli en någorlunda trevlig, tänkande människa än just kvinna. Och det gjorde att jag var ganska annorlunda jämfört med mina tjejkompisar, men tack vare en positivt könsneutral uppväxt så trodde jag aldrig att det var fel på mig - det var fel på dem

Om det skulle ha hyschats och förnekats kring vilket kön jag hade skulle jag nog i rent trots klätt mig i helrosa tror jag, jag var en ganska upprorisk unge.

Inte skulle jag hyschat eller förnekat något för barnet... Jag vill att barnet ska göra precis det den vill, det är det som är grejen.

Det är en Hen

INNEHÅLL