• Impartial

    Superjobbig 14-månaders som får vredesutbrott - normalt?

    Hej,

    min fina 14-månaders kille har blivit som förbytt de senaste veckorna. Han blir ofta jättejättearg och får då riktiga utbrott, kastar sig bakåt som en ostbåge (och slår då ofta i huvudet om man inte hinner ta emot honom och blir ännu argare). Det kan räcka att jag säger "aja baja" och tar en prydnadssak ur handen på honom, eller något annat som är olämpligt att leka med. Det kanske vore ok om det hände en gång per dag eller så, men idag har det hänt kanske 10 ggr. Han är ju i en upptäckarfas nu och jag förstår att det måste vara frustrerande för honom att saker "tas ur händerna" på honom hela tiden. Jag försöker då distrahera med ngt annat som kan vara kul, men inget hjälper.

    Idag fick han värsta utbrottet när vi var ute o gick i vagnen. Helt utan orsak. Började gråta och bara grät, grät och grät trots att jag lyfte upp honom. Han var helt otröstlig.

    Vidare kan han, när jag ligger och ska natta honom om kvällarna, bli så arg/ledsen att han river mig i ansiktet etc.

    Känns som en tidig tvåårstrots!

    Hur är det - vad är er uppfattning om hur mycket ilska som är "normalt?"

  • Svar på tråden Superjobbig 14-månaders som får vredesutbrott - normalt?
  • lövet2

    Jodå, det låter väl tämligen normalt. Du kan ju testa att låta bli det där ajabajandet och i stället "lura" av honom sakerna. Allra bäst är det att helt enkelt ställa sådant han inte får ha utom räckhåll tills han blir lite större och inte fullt lika nyfiken på allt.

    Varför blir han arg när ni lägger er? Vill han inte sova, eller är det något annat som blir fel?

  • Impartial
    lövet2 skrev 2010-12-15 19:10:09 följande:
    Jodå, det låter väl tämligen normalt. Du kan ju testa att låta bli det där ajabajandet och i stället "lura" av honom sakerna. Allra bäst är det att helt enkelt ställa sådant han inte får ha utom räckhåll tills han blir lite större och inte fullt lika nyfiken på allt.

    Varför blir han arg när ni lägger er? Vill han inte sova, eller är det något annat som blir fel?
    Det är en bra fråga... han är bara upprörd, helt enkelt. Han sover dåligt, så han är nog egentligen helt slut vid läggning och det borde inte vara ngn fight att få honom i säng.

    Vi har rensat vårt hem så gott det går på föremål som är förbjudna, men just nu är vi hos morfar. Inte lika barnsäkert.

    Men även hemma kan det räcka med att vi säger "kom så byter vi blöja" eller ngt annat som "måste" göras men inte är kul enligt honom. Oavsett hur mycket vi försöker skoja o busa - ilska som nästan skrämmer mig blir resultatet.
  • lövet2
    Impartial skrev 2010-12-15 19:15:22 följande:
     

    Vi har rensat vårt hem så gott det går på föremål som är förbjudna, men just nu är vi hos morfar. Inte lika barnsäkert.

    Men även hemma kan det räcka med att vi säger "kom så byter vi blöja" eller ngt annat som "måste" göras men inte är kul enligt honom. Oavsett hur mycket vi försöker skoja o busa - ilska som nästan skrämmer mig blir resultatet.
    Hos morfar? *tänker med fasa på trappor utan grind och knivlådor utan lås plus prydnadssaker till förbannelse*

    Jo, 1-åringar brukar vilja vara självständiga. De är fast beslutna att klara allt själva och vill helst inte att någon förälder lägger sig i. Tyvärr kan de inte klara allt själva, och det leder till frustration när de upptäcker det och ilska när någon hjälper till. De blir också arga när man avbryter dem i leken hela tiden. Det ska ätas och bytas blöja och sovas och ... Många har så mycket projekt på gång dagtid, så de har helt enkelt inte tid att sova. I ditt ställe skulle jag sitta på en stol bredvid sängen i stället om han blir våldsam vid sovdags. Inte ska du ligga bredvid om han försöker slå eller klösa!
  • Flickan och kråkan
    Impartial skrev 2010-12-15 19:15:22 följande:
    Men även hemma kan det räcka med att vi säger "kom så byter vi blöja" eller ngt annat som "måste" göras men inte är kul enligt honom. Oavsett hur mycket vi försöker skoja o busa - ilska som nästan skrämmer mig blir resultatet.
    Här är en som räcker upp handen

    Vår yngsta är 19 månader och har varit "sådan" sedan den ålder din pojke är i nu på ett ungefär. Vad som hänt nu när han blivit lite "äldre" är ju att bestämt talar om att han ska göra allt själv. "DEJ!" säger han och får han inte själv, kan han inte själv ja då får man bokstavligen huka sig . Vi var ute i julruschen idag och i mycket trafik skulle vi på en spårvagn.......han ville gå på spårvagnen själv.....jag tog beslutet att bära in honom med tanke på situationen (hade hans storebror på snart 3 år med mig också så inte så mycket marginaler). Det resulterade i ett smärre vulkanutbrott.

    Tips:
    - Låt honom göra själv (om han kan)
    - Be honom hjälpa dig med vad det nu är som ska göras (be honom t.ex. välja och ta fram den blöja han vill ha....fungerar i alla fall ibland här vid blöjbyte )
    - Om du har tid att vänta så avvakta en stund. Säg att det är dags att byta blöja....blir han "tokig" så säg att ni pusslar färdigt eller läser en favoritbok först och sedan när det är färdigt ja, då är det dags att byta blöja.
    - Om han tar saker du inte vill att han ska ha (tänker inte på knivar och annat rent livsfarligt) be honom hjälpa dig att lägga tillbaka det.

    De börjar ju också bli så pass "gamla" att avledning liksom inte längre är så enkelt som det var förr . Jag sövde fortfarande båda mina barn i bärsele i den åldern. Jag gör det fortfarande med lillebror på dagen......då vill han inte sova....men behöver . Jag har upplevt att de blir rofyllda på det sättet....man går runt lite....med lite musik.
  • Psyke

    Min lilla son har varit sådan i flera veckor. Avledning fungerar nästan inte alls, han kommer tillbaka till det han sysslade med och eftersom han är duktig på att klättra måste vi låsa in allt vi inte vill ha i hans mun. Han kan bli urförbannad om jag pratar i telefon och inte låter honom ta den eller när han inte får plocka isär datormusen. Han slänger sig ner på golvet och skriker så att han får hosta och nästan kräks.
    Det enda som hjälper ibland är att låtsas att han hjälper mig och säga tack med extra glad och pigg röst medan jag tar saker från honom. Kastar han ut böcker från bokhyllan så börjar vi städa och torka av hyllan och ställa böckerna tillbaka. Han får hjälpa till så mycket det är bara möjligt även om det tar en halvtimme och tre försök att tömma diskmaskinen. Ju mer han får vara med, destå färre utbrott. 

  • lady in red

    Samma här. Min 14 månaders får riktiga utbrott och har sånt temrament.


    Blir arg för ingenting ibland,kan räcka att han kör in i tröskeln med gåbilen,då blir han ursinnig. Ibland skrattar vi åt han,för han är för söt,men händer det ofta är det inte lika skoj !!


    Tror det är nån fas kanske,hoppas på att det kan gå över

Svar på tråden Superjobbig 14-månaders som får vredesutbrott - normalt?