Hur kom du ut?

Hm. Svårt att svara ja och nej på de här frågorna hur eller hur =)

1. Vem kom du ut för först, hur länge hade du tänkt på det och vilka reaktioner fick du?
Irl: En av mina bästa kompisar. Hon blev rätt förvånad. Jag var beredd på att det skulle ändra vår relation totalt. (Brukar ställa in mig på det värsta) Men det var ingen större skillnad. Och hon accepterade det bra. =)
Jag kom ut för några av mina andra närmaste kompisar ett år senare. Berättade det för dem en i taget. Det gick också bra. Ingen sa upp kontakten och alla var ungefär som vanligt. Gjorde kanske ett misstag att berätta att jag var typ 75% Gay och att det fanns en chans att jag skulle kunna hitta en kille. Numera är nog den chansen snarare 5-10% och jag tror inte det är särskilt troligt att jag kommer bli tillsammans med en kille. Men vissa vägrar släppa hoppet om det. Kanske ska lägga till att jag är uppvuxen i en frikyrka och de flesta av mina irlkompisar är kristna. Likaså mina päron. Som jag fortfarande inte kommit ut för.
På nätet vet de flesta av mina kompisar om det. Berättar det när det kommer upp i samtal typ. Har aldrig stött på några negativa reaktioner... =)

2. Hur länge har du vetat om din läggning?
Hm. 6-7 år. Fast jag har nog vetat det undermedvetet mycket längre. Bara inte registrerat att det jag kände för tjejer inte var vad de flesta tjejer känner. Jag har på senare år kommit på saker som tyder på att jag var attraherad av tjejer sen jag var rätt liten.

3. Känner du att det är nödvändigt att komma ut/ Vad betyder det för dig att komma ut?
Nej. Jag gillar inte stämplar. Men folk fattar av nån anledning inte det själva så... Men jag har inget behov av det för min egen skull. Förutom att jag inte har lust att dölja det heller...

4. Vilka i din omgivning känner till din läggning (vänner, familj, arbetsplats osv) känner du att du blivit behandlad annorlunda efter att du kom ut?
Mina kompisar vet. Iallafall de närmaste. Varken mina föräldrar eller syskon vet. På min arbetsplats har jag skippat det där med stämplar helt och berättar inte saker om mig om det inte kommer upp naturligt. Rätt skönt =) Men jag vet inte om jag kommer komma ut som gay så länge jag är singel. Det är 90% killar på min arbetsplats och jag passar bra in i gänget som det är nu. Har ingen lust att riskera nåt när det inte spelar nån roll för mig =)
Jag skulle inte ljuga om nån frågade mig om jag är gay.

5. Innan du kom ut, sökte du dig till forum och communities för tips osv?
Jupp. På internet har jag en gayprofil som jag använder i många gayforum och sånt.

6. Vilket är ditt tips till folk som inte kommit ut än, hur bygger man upp mod, vem är lättast att komma ut till först osv?
Kom ut till dem som redan accepterar dig för den du är först. Tycker du det är läskigt så kom ut för folk du känner på nätet först. Öva dig på dem och se deras reaktioner. De brukar inte reagera så mycket och det är en bra övning att se hur lätt det egentligen är. Sen vet jag inte om alla är som jag. Men jag är beredd på att folk kommer vilja säga upp kontakten osv. Vilket aldrig har hänt. Men om man är beredd på det kan det inte bli så mycket värre =)

Anonym (R)

Äldre 17 Dec 00:39

#4

lykantrophona skrev 2010-12-17 00:29:57 följande:

Frågorna är lite... dåliga. Jag menar, man kommer ju på sätt och vis ut konstant. Och oftast är det inte heller någon dramatisk "komma ut"-process, utan bara något i stil med "ah, tjejen jag dejtade en gång i tiden tyckte också så" eller "när jag var på Pride förra sommaren hände detta..." Ska försöka svara ändå.

1. Tjejen jag var kär i. Jag hade väl tänkt i mindre än en månad, och tyvärr var det olycklig kärlek. Hon blev senare kär i en annan tjej, så läggningen hade jag ju gissat rätt på. Jag var bara inte hennes typ. Vi gjorde så gott vi kunde med att vara vänner iaf, trots svartsjuka etc.
2. Inte länge. En månad kanske?
3. Jag döljer inte min bisexualitet, om jag vill berätta en rolig anekdot om "den här tjejen jag var kär i" eller whatever, så slår det mig inte ens att försöka byta kön på personen i berättelsen eller något sånt.
4. De flesta känner till att jag är bi. När jag var runt 14 och först kom ut för vänner, så var det vissa som tyckte det var obehagligt, men folk i allmänhet är ju inte så mogna då. En av mina kompisar sa "hm... jag måste få smälta detta", och blev lite stelare mot mig. Men de allra flesta bryr sig ärligt talat inte. Det är lika neutralt som att vara vänsterhänt eller musikintresserad.
5. Nej
6. Gör det inte till en stor grej. Det är inte en stor grej. "Hej, det här är min flickvän" eller "Du behöver inte fråga mig om pojkvänner hela tiden, mamma, jag är mer intresserad av tjejer". Du behöver inte säga typ "jag har något att berätta" som om det handlade om cancer. ffs. Men berätta först till folk du vet accepterar sådant, ifall du är feg.

Jag tror fråga två var hur länge man vetat att man är gay (eller bi eller vad man nu kallar sig =). Och jag har en känsla av att en månad är för lite för att täcka att du hunnit med allt det du skriver om =)

Anonym (R)

Äldre 17 Dec 09:33

#7

lykantrophona skrev 2010-12-17 01:09:08 följande:

Jag läste helt enkelt fel, läste "hur länge hade du då vetat om din läggning?", alltså, innan man kom ut först. Men, men. Jag är 21 nu och insåg att jag var kär i en tjej när jag var 14.

`Misstänkte det =)

Hur kom du ut?

INNEHÅLL