Kejsarsnitt vs sätesförlossning

sitter i samma sits med en bebis som ligger i säte har fått en tid för vändningsförsök som låter enligt mig brutal att försöka vända på stackarn! han har legat såhär nu i mer än 3 veckors tid, tror inte en vändnig skulle få honom att vända på sig.
Mår så dåligt har knappt sovit ett blund hela helgen pga detta, fick reda på detta i fredags och fick en tid bokad på onsdag för vändning.

Lyckas inte det blir det ks....jag är oxå orolig och rädd för stygn och kateter o allt vad det innebär, samtidigt som jag har en kort smärttröskel och tål inte alls smärta...
Hellre vill jag isf göra ks och skippa vändningen, men samtidigt gör jag vändning kanske det går bra det som skrämmer mig är att just jag kanske ångrar mig.
vet varken ut eller in, maken säger att det är jag som har sista ordet men hur lätt är detta nu då?!

gråter hela tiden....bf är 10 januari

när har du Pilutta BF???

Då är det nästan nära på med bf för oss ett par dagar som skiljer.
Har läst lite om det på internet att det är främst dom äldre barnmorskorna som menar på att det går att föda i säte, bara man hjälper till finns tydligen olika ställningar som gör det lättare att föda på det sättet.

Om du nu har bestämt dig för att föda så tycker jag att du ska göra det, jag själv funderar på att skippa mitt vändningsförsök menar hade han kunnat hade han vänt sig redan vid detta laget.
Vill inte utsätta honom för att bli pressad och vriden i magen.

Jag ska prata imorgon med bm hon skulle ringa mig på morgonen då jag inte fick tag i någon idag så jag blir uppringd imorgon på morgonen.
Vill juh gärna föda "normalt" än att gå via ks...men just nu känns det som att välja mellan pest eller kolera...
vändning eller ks.....hursomhelst ingen garanti att bebisen ligger kvar med huvudet rätt.

Det största man missar är just den där närheten att få bebisen i famnen direkt med ks.
Medans man får det vid normal förlossning.

Jag börjar bli mer orolig just nu att jag kanske ska få ett akut snitt istället, vilket jag känner jag skulle få panik för. Fasar för att om jag ska behöva bli nedsövd eller något.
Då jag ofta under dagen får spridda känningar av sammandragnigar  började i lördags kväll. Sammandragningar/ förvärar ir vad man ska kalla det, magen blir inte hård utan mer som mensvärk som håller i sig några minuter.

Som du kände jag..men vi beslutade att inte göra vändningsförsöket, vi var där men hade redan bestämt oss innan vilket vi sa. Så de kollade bara med UL att hon fortfarande låg i säte vilket hon gjorde och så bokade de en tid för snitt. Hon hade legat så sen v 26 och jag kände instinktivt att det måste finnas en anledning till det.
Snitt, kateter och allt gick jättebra. Lagom ont första två veckorna men räckte med panodil regelbundet, fick aldrig morfin eller annat.

Denna gång ska de göra extra UL mot slutet för att se om jag är skapt så bäbisen ligger i säte nu med...hoppas på vaginal förlossning denna gången men skulle bäbisen ligga i säte så kommer jag ta KS, aldrig att jag skulle utsätta barnet för de risker som en sätesförlossning ändå innebär...navelsträngen kommer ju alltid hamna mellan huvud och mig då...syrebrist..nej tack. Kroppen är ju enklast att få ut så jag vill inte att det sen blir problem att få ut huvudet...då utsätter jag hellre mig själv för en operation!

Det GÖR ont att föda barn men visst finns det lindring. Har gjort både ks och vaginal födsel och om jag skulle ha fler barn hade jag valt vaginal födsel men aldrig att jag skulle riskera mitt barn för att, då hade det fått bli ks igen utan tvekan. Barnets säkerhet kommer först.

Var igår på vändingsförsöket, bebisen var hur vild som helst under timman jag skulle vara uppkopplat på ctg...
han sparkade hej vilt som vanligt, när doktorn väl skulle försöka vända på honom ville han visst inte sammarbeta han har bestämt sig för att ligga kvar så, kändes som att han fastnat som vid någon vägg han vägrade flytta på sig.
Hon försökte från vänster sida först, sedan över till höger sida..hon sa att vi bryter där hon  frågade om även om hon skulle forstätta men det var upp till mej, jag tyckte hon skulle försöka igen så hon gick tillbaka till vänster sida för att försöka igen.
Men hopplöst!!
När dom sedan kopplade på mig igen på ctg så låg bebisens hjärtslag på 160-170.medans det låg innan på 140-150, 155 max....så nog blev stackaren säkert stressad sen...

Senare på kvällen kändes hela magen stel som blåmärken över hela magen, och bebis som alltid brukar sparka o böka omrkring var helt lugn stackarn.

Så snittet är bokat till den 5 januari 2011.
Doktorn jag fick som ska göra snittet är samma som försökte vända på bebisen så det känns skänt att veta vem hon är iaf.

 

jo dte känns nervöst då jag är enormt rädd för allt vad som har med sprutor nålar å allt det där att göra med.
Men samtidigt försöker jag tänka positivt just att inte uppleva smärtan som man gör normalt vid förlossning utan senare och gå med ett ärr låter med skrämmande på ett sätt.

Men har googlat o läst vad andra skrivit i trådar här på fl så nog känns det lite mer ok!
men det lär bli mer nervöst ju närmare man kommer nästa vecka dagen för snittet.
Känns lite oxå då det är planerat att man vet att just den dagen kommer vi få bebisen hos oss.

Har inte äns förberett någonsting ännu tänkte ge mej ut för shopping att ny pyjamas, tofflor o lite sådant som ja ska ha med till förlossningen...men funderar på vilken typ av pyjamas jag ska ta som ett nattlinne eller 2 delat...
tänkte nu när man ska ha snittet vad är smidigast?!!

När jag väntade min son (första barnet) anade jag ganska tidigt att han låg i säte o det visade sig stämma. Jag har alltid vilja föda vaginalt och precis som du var jag livrädd för ks. Jag fick tid för vändningsförsök i v 37+2, men dagen innan gick först slemproppen och sedan vattnet varpå värkarna satte igång. Jag fick åka på akut bäckenröntgen för att se om vaginal förlossning överhuvudtaget var möjligt och då måtten var bra fick jag själv välja om jag ville föda vaginalt eller genomgå ks. Jag valde att föda vaginalt och det ångrar jag inte för en sekund. Barnmorska kollade CTG med jämna mellanrum genom hela förlossningen och var mycket tydlig med att om värkarbetet avstannade det minsta så skulle det bli snitt på en gång. Jag hade dock tur och förlossningen fortskred precis som den skulle, trots EDA. Sjutton timmar efter att vattnet gått kom min lille kille ut med stjärten först men helt frisk och kry. Jag blev sydd endast med några få stygn och återhämtade mig fint.
Så tack vare duktiga barnmorskor som fick mig att våga fick jag förlossningen som jag ville ha om än lite bakvänt.