skulle du tillåta detta?

Min liv är fyllt av etiska dilemman, etik och moralfrågor är något som verkligen intresserar mig.

Men ärligt talat!
Inte ens jag skulle se på den här som en etiskt fråga!!

Att bråka om kläder känns bara så onödigt att jag inte ser någon anledning att göra det, mellan de trevliga stunderna och alla riktiga problem finns inte någon tid eller lust kvar att tjaffsa om ovesäntligheter.

 

du undrar om vi skulle tvinga barnet att fullfölja hela sträckan utan ytterkläder?

Skulle du tvinga ett barn att ta på sig mera kläder även om h*n inte fryser?

jag vet inte (men jag misstänker att det inte är helt ovanligt att barn tvingas ta på sig kläder för att föräldrarna tror att barnet kommer att frysa om de inte gör det)

för att svara på din fråga: om barnet är tillräckligt klädd (dvs inte fryser) spelar det ingen roll om h*n har yttrerkläder eller inte. 

det kan förståss vara det, men det behöver inte vara något fel på ett barn som inte fryser 

Utgår frågeställningen utifrån att barnet har någon neurologisk skada som gör denne okänslig för kyla? 

Det skulle underlätta om du redogjorde för relevanta premisser.
Tex om barnet fryser i sin självvalda klädsel eller inte? 

men det står inte om barnet fryser under promenaden

tycker du inte att det är viktigt att veta det för att kunna göra ett val?

Anser du att man ska ta på barnet ytterkläder oavsett om h*n fryser eller inte?

(eller tycker du som jag, att det är barnets behov av mer eller mindre kläder som är det viktiga, inte vilken temperatur temometern visar!?) 

vad skulle det fiktiva barnet svara om man (gud förbjude) frågade henne?

sonen anser att mössa är innekläder (jag är alldeles för gammal för att kunna hålla med om den saken)
Själv har jag långkalsonger på mig såväl inne som ute från september och till midsommar ungefär medan sambon kliver ur jeansen så fort han kommer hem från jobbet och spenderar resten av kvällen iförd endast t-shirt och kalsonger.

Vi är olika helt enkelt... 

det är klart att det spelar roll.
Om vädret är skadligt för barnet skulle jag inte låta henne gå ut, men om det inte är skadligt (tex 1 km promenad i -10 när det är vindstilla) får barnet bestämma själv 

jag tycker att ordvalet väl illustrerar trådstartarens syn på barnet som tänkande varelse

jag är övertygad om att självbestämmande är utvecklande både för självkänslan och den personliga utvecklingen, därför försöker jag ge mina barn så många tillfällen som möjligt att ta beslut som rör deras egen person.

Mitt jobb som förälder försöker jag begränsa till att vägleda (ge råd) och förhindra att någon kommer till skada.

Eftersom barnet känner att h*n fryser långt innan det blir skadligt för honom/henne så ser jag ingen anledning att inte låta barnet bestämma själv. 

Håller med!
Hur ska vi kunna uppfostra nästa generation lydiga medborgare om de inte lär sig att foga sig i vad auktoriteter bestämmer?

Dagens barn ifrågasätter alldeles för mycket, vad hände med "för att jag säger det"-argumentet??

 

bara om han förstår sitt eget bästa (oftast gör dom inte det) dom sprattlar och skriker ett tag men till slut brukar jag lyckas trycka ner mössan över örona på dom och gå vinnande ur striden.

Ibland måste man ta i med hårdhandskarna för att visa vem som bestämmer. 

det gäller förståss bara kollegerna som jag bestämmer över, jag räknar med att mina överordnade talar om för mig när jag fryser

men dom behöver ju inte "vägra" någonting om dom redan från början får kontrollera sin situation, snarare skulle nog sonen (idag 10) fråga om jag slagit skallen ifall jag började gorma om att jag vet bättre än honom ifall han fryser eller inte.
Det finns inte och har aldrig funnits några sådana konflikter (ingen förlorar)

Att se barnen arga är inget självändamål för mig.
Jag ser gärna att de säger ifrån när någon kör över dom men jag tänker inte vara personen som gör det.