Plutteli skrev 2010-12-19 16:26:30 följande:
Fast nu blir det igen ett himla jämförande av äpplen och päron.
Om barnet inte sover och därför somnar i skolan blir skolan lidande, varav du som förälder blir ansvarig för att du förhindrar att barnet fullföljer sin skolplikt. Dock kan jag ju säga att när mitt barn börjar gymnasiet kommer jag inte längre ta ansvar för att hon sover som hon ska, då börjar hon vara stor nog att själv se till att sova det hon behöver för att orka med.
Att springa över vägen är ju rent livsfarligt, liksom att cykla utan hjälm och dyl saker. Ett barn som går ut utan ytterkläder på vinter blir kall och börjar frysa, det är liksom det värsta som kan hända, och kall kan ju barnet bli i vilket fall ifall föräldrarna tex underskattat temperaturen eller barnet helt sonika tar av sig kläder när denne väl är på förskolan/skolan och föräldrarna inte längre kan använda sin makt för att bestämma hur mycket/lite kläder barnet skall ha.
Vissa situationer kräver en vuxens förstånd, det håller jag med om, jag drar gränsen där det kan uppstå fara för mitt barn, mig själv eller någon annan, där det kan uppstå besvärande situationer eller där föremål som inte tillhör min dotter riskerar att skadas. I övrigt ser jag liksom inte varför jag som förälder skall lägga mig i bara för att jag är förälder om mitt barn visar att denne kan hantera situationen på egen hand? Min tjej vet att hon fryser utan vantar tex, således är det inte ens ett alternativ för henne att vara utan vantar ute nu när det är kallt. Hon är 2 år, så kan hon göra sådana enkla kopplingar kan en fyra åring det också, förutsatt att denne får det utan att det blir en maktkamp av det hela!
Jag ville poängtera principen att i vissa situationer vet vuxna bäst, punkt slut, oavsett om konsekvensen är livsfarlig eller inte.
Men jag håller ju till största delen med dig, skillnaden är att vi väljer olika fajter. Även om jag inte kan säga att jag fajtas i sådana här lägen, jag ger mig inte in i en diskussion eller låter barnet argumentera i sådana här fall där utgången ändå blir som jag säger. Det är inget snack.
Jag går heller inte runt och "bestämmer allt" som du vill få det att verka som när man leder barnen rätt med sunt förnuft.
Jag står fast vid att barn ska ha en stark hand som styr i frågor de ännu inte kan besluta om, lära sig saker kan de göra på ett lite mer oskyldigt plan när de är så små.