Alopecia areata / totalis / universalis...

Jag har haft alopecia sen jag var 17, första gången tappade jag bara lite fläckar i nacken. Och sen var det lite mså fläckar men det gick alltid att dölja iom att jag hade långt, ganska så tjockt hår.
Sen i April 1998 så tappade jag allt hår och fick använda peruk i ca 1,5 år innan håret kom tillbaka, sen var det lugnt tills sommaren 2007 då jag tappade allt igen och sen dess har det inte kommit tillbaka Förra julen tappade jag även ögonbryn och ögonfransar så nu är jag helt "kal" i ansiktet.
Jag går dock och badar och visar mig utan peruk då jag måste fortsätta med mitt liv, vill och vägrar att låta detta förstöra mitt liv. Att folk stirrar tycker jag är deras problem då det visar hur trångsynta de är!

Alopeci beror ju på att hårsäckarna blir förlamade, varför detta sker är det ingen som vet så den där huskuren med citronsaft och nåt mer vet jag inte om jag sätter så stort hopp till...tyvärr!

Mitt råd skulle bli att raka av det för ibland gör det att det vänder och blir tjockare igen då det får mer näring. Det sa iaf min frisör till mig när jag rakade av mig mitt lilla hår jag hade kvar första gången jag tappade det.

Jag tappade håret första gången ca 5 månader efter att jag träffat min kille, som numera är min man. Jag kände som ni att vad ska han tycka om mig utan hår, han kommer att tycka att jag är ful och inte vilja vara med mig längre..
Sen fick jag tillbaka håret och jag tänkte inte mer på det, tills jag tappade allt igen för några år sen och det i kombination med en massa graviditetskilon som jag har svårt att få bort gör ju att jag funderar ibland vad han ser hos mig.
Men han gav mig den finaste kommentaren i världen en dag när jag sa så, han sa " Jag älskar dig precis som du är, det är inte håret jag är kär i".

Jag funderar på att tatuera in ögonbryn, huvudet döljer jag med en peruk men att varken ha ögonbryn och ögonfransar tycker jag är jobbigt för man ser så "naken" ut i ansiktet, får liksom inget uttryck..

Men när jag är och tränar och badar på badhuset så tar jag alltid av mig peruken och är det någon som stirrar för länge så brukar jag stirra tillbaka eller så frågar jag om de vill något. Brukar sällan bli något mer stirrande då!
Värst tycker jag att barn i 10-12 års åldern är för de stirrar bara utan att säga något utan tisslar och tasslar bara bvakom ryggen på mig. Små barn frågar oftast rakt ut varför jag inte har något hår och då är det ju lätt att förklara att det är en sjukdom som gör att jag tappar håret men inte är något farligt.

Visst är det jobbigt men jag försöker tänka som så att det är alla andras problem, jag kan ju bara vara den jag är och jag har inget att skämmas för!

Vilka snygga bryn du har!! Har du målat själv eller har du tatuerat in dem? Jättefina bilder verkligen!

Jo jag målar också mina men jag har svårt att få till dem sådär fint!