Neej. f-n fått kallelse till cellprov
När jag fick kallelesen till cellprov så tänkte jag noga igenom alla risker med att dö i cancer osv, och kom fram till att jag hellre dog i cancer än lät mig undersökas. (inte så vettigt kanske)
Efter flera år så blev jag övertalad av en väninna att söka hjälp för min undersökningsrädsla.
Jag grät o skakde när jag hade ringt första samtalet och ansökt om hjälp.
Dt var kö i ett år, vilket jag tyckte var bra, för då hann jag vänja mig vid tanken. Sedan efter det så träffade jag en fantastiskt läkare, och fick KBT-behandling under nästan ett år.
Numera har jag inga problem alls med undersökningar, eller rättare sagt - jag ser till att få det som jag vill ha det. Bara kvinnliga läkare, jag går alltid till samma på en privatklinik, och hon gör cellproverna där åt mig i samband med rutinundersökning. Jag går numera vartannat år för att hålla "ångan" uppe o inte bli rädd igen.
Jag lärde mig att sätta gränser, att säga till när det blev obehagligt. Att kunna be läkaren att göra paus, vara försiktigare eller vänta.
När jag bokade min första tid hos min "vanliga" gynekolog efter KBT-behandlingen, så sa jag att jag ville komma 2-3 tillfällen med ganska tätt mellanrum o bara prata först. Det fick jag, eftersom hon visste att jag hade denna historia.
Det tycker jag är ett tips även om man inte behöver så lång o omständig behandling som jag, be om att få komma o träffa läkaren för ett samtal, och så bokar en ny tid för själva cellprovet om det kändes som att man gillade läkaren. Man skall inte ha dåligt samvete heller för att mna kanske kommer till e undersökning, men ångrar sig, och inte vill genomföra alla moment. Det viktigaste är enligt min erfarenhet att mna inte tvingar sig till att gå med på saker för att vara läkaren till lags. Du undersöker dig för att du vill det, och det rä DU som vill ha dina provsvar. Ingen annan bryr sig ju.
Här på FL finns en fråga experten gällande undersökningsrädsla (för övrigt den läkare som hjälpte mig, så jag har mycket stort förstroende för henne) du kan säkert skriva en fråga till henne och fråga var din närmsta hjälp är om du inte klarar cellprovet nu.
Lycka till.
Jag har tyvärr fått stå ut med flera gyn.und. pga. två missfall och komplikationer och även under förlossning. Men jag tycker det bara blir värre för varje gång och cellprov är ju inget måste så det är lättare att hoppa över. Även om jag nu bestämt att gå så är jag inte säker på att jag kommer klara det.
Tack för att du delar med dig!