När börja skapa rutiner?

Ställ er frågan: fungerar det här för oss? Om svaret är ja, så fortsätt! Bebisar kan man inte skämma bort med närhet, och vid två månaders ålder är de så små att det är rätt onödigt med rutiner, i alla fall för deras del. Min son är tre månader och vi har skapat små rutiner för vår egen del, och för att det är mysigt. Vi byter blöja, tar på pyjamas och ger sista målet (ersättning) vid åtta-tiden, ungefär. Sen myser han med oss i soffan och när vi märker att han börjar bli trött så får han (vid behov) en torr blöja  och sen lägger vi honom i sin säng. Vissa kvällar vill han inte alls somna ensam, så då somnar han i famnen eller i soffan bredvid oss.

Men som sagt, om NI trivs med hur ni har det nu så är det väl inget att bråka om. Rutiner hinner ni skaffa er, jag lovar!

Jag tycker att man kan börja lite smått på en gång. Ingen mår dåligt av ett regebundet mönster tror inte jag. Vi har gjort samma sak vid läggning tex sen sonen var nyfödd men ändra på en sak när han var ca 2 veckor då han började sova själv i sin korg.

Nu är han snart 9 månader och jättelättt att få att sova osv.

Här har vi börjat skapa fastare rutiner med maten någon gång mellan 6 månader och 1 år. Det har kommit naturligt när jag bytt ut vissa mål mot fast föda.
Sömnrutiner har vi infört när vi känt behov av det, vilket har varit mellan 1 och 2 år någon gång. Före det har ungarna sovit helt fritt - och nej, det har inte ställt till några problem för oss. Eftersom jag ammat, så har barnen helt självklart följt med överallt under amningstiden. Tack vare att barnen varit vana vid att somna i famnen, så har vi inte varit bundna av att hålla oss hemma varje kväll. I stället har vi kunnat gå över till grannen på kvällskaffe eller ta en skön kvällspromenad på sommaren t ex. Jag tycker faktiskt riktigt synd om ett par mammor jag känner, som skryter över sina fasta rutiner med barnen. Dessa mammor tackar nej till allt och kan aldrig hälsa på någon efter kl 17, för barnen måste följa sina rutiner och somna i sina sängar, annars bryter hela helvetet lös ...

Vänner och släktingar har alltid åsikter, och det är förstagångsmammorna som är värst utsatta. Kanske för att man då ofta utstrålar osäkerhet och egentligen aldrig riktigt vet vad man vill och vad som är bäst. Jag kan säga att den dag då jag kunde möta kommentarer av det slaget med ett överseende lugn, då slutade folk lägga sig i ...

tycker det låter helt normalt det du beskriver - vi gjorde precis likadant och följde hans rytm och behov. det man skall vara medveten om är att man "bygger in" vissa beteenden som man sedan måste bryta (om man vill). vår son som är 1,5 accpeterade aldrig spjälsäng utan sover fortfarande med oss - vi har numer ungefär samma läggtid men som vi vet passar honom (inte alltid oss då vi har lite egentid men däremot får sova bättre på natten).

... jag resonerar som så; jag vet inte en enda 40-åring som vill sova i mammas säng och amma henne (de kanske finns men är inte så vanliga ) och när de är 15 ser man inte röken av dem. Så jag passar på att njuta nu även om det är lite jobbigare.

kram o lycka till

Bästa rådet jag har är att känna efter själv vad som passar er just nu, råd/ tips/ förmaningar kommer ni att fortsätta få från alla håll oavsätt vad ni gör.
Min tjej är nu lite mer en 1 1/2 år och äntligen verkar folk ha slutat bry sig hur hon sover/äter mm.

Vi har samsovit av och till från början för att det är praktisk/mysigt men också väldigt skönt att ibland ha sängen för sig själv.

0-2 mån sov hos oss hela nätterna, på dagen sov hon ibland i sin säng ( somnar i famnen o läggs sen ner), ibland sov hon i soffan eller vagnen.

2-4 mån sov första passet i sin säng ( oftast) kom sen över i våran säng när hon vaknade första gången.
Sov oftast i vagnen dagtid då hon gillade att sova på mage och jag ville ha henne under uppsikt.

4-6 mån - sov ca 75 % av natten i sin säng ( somnade i våran famn)

6-8 mån - sov hos oss nästan varje natt, ibland från början

osv osv fram och tillbaka hela tiden. Är just nu inne i en period då hon bara sover i våran säng, innan sov hon nästan bara i sin säng under 2-3 mån

Tycker det fungerar bra utan massa metoder och sånt. 

Tack för svaret! När började ni med egen säng? Ni kanske har gjort det från början?
Det vi tycker är jobbigt är att han är så svårsomnad och att det oftast tar lååång tid att somna honom och att han oftast dom gånger vi försöker lägga ner honom vaknar direkt.. Det är extra jobbigt när man är borta hos någon annan. Som nu i juldagarna. Blir ett jäkla projekt att få honom att somna och struntar vi i det och låter honom vara vaken när vi ser att han är trött blir han övertrött och då blir det hela mycket värre..

Vi har gjort så som dig med vår första dotter och gör så med vår andra nu! Med Olivia började sovrutinerna komma runt sex månader och för oss föll det sig ganska automatiskt. Hon visade ungefär när hon ville sova på daarna och på kvällarna ville hon somna tidiare och tidigare. Så jag ammade henne och tillslut kunde hon sova alldeles själv. Men i början sov hon endast intill mig, när hon blev lite större sov hon små stunde själv i soffan, tillslut när hon började sova längre stunder själv la ja henne i vår säng och där sov hon bra! Ibörjan vill dom ju va tätt, tätt. Samsov gjorde vi tills jag slutade amma och övergången till egen säng gick väldigt smidigt. Jag har hela tiden följt barnens behov.

 Så gör det som känns bäst och funkar bäst för er! Jag tror på att sådant brukar lösa sig automatsikt när de bli större och utvecklas!

Gör som ni själva känner!

Första barnet styrde helt och hållet själv när det var sovdags, matdags och så vidare. Vid 2 års ålder fick fick vi in rutiner för sömnen för henne, eftersom att vi kände att det var läge för det när det skulle komma en bebis till.

Lillebrorsan fick rutiner från början. Han gick och lade sig för natten när storasyster gjorde det, så båda barnen sov 19-07. När och hur han vill äta styr han själv än idag. Mat-mål äts oftast när vi äter, och mellanmål med syrran. Välling får han när han ska sova, så ibland missar han mellanmål men det gör ju inte direkt någonting.

För oss passade det jättebra att ha en bebis som somnade sent och vaknade sent, superskönt. Men med två(plus distansstudier på heltid) kändes det bättre att få kvällarna fria och ha rutin på barnen. 3-åringen ska snart börja på förskola så då är det bra om åtminstone sömnen har en rutin.

Tack för alla svar! Jo man är ju förstagångsmamma och man vill ju det bästa för sin bebis så man lyssnar och suger åt sig alla råd, positiva och negativa också tyvärr. Man undrar hela tiden om man gör fel.. (-:

Jag tyckte det var lite ängsligt att ha vår bebis i vår säng i början så vi la henne i barnvagnsinsatsen som vi hade mellan oss i sängen. På så sött låg hon nära oss men öndå skyddad. När hon var 2 mån började hon sova i sin spjälsäng med en massa gosedjur. Det gick hur bra som helst, tror knappt hon märkte nåt.
Jag tror att det kan vara bra att lära bebisen att somna själv. Lägg ner honom i sängen när han är trött men innan han somnat, klappa på huvet och sjung lite. Ni kanske har provat det redan förresten...vår bebis är extremt lätt att lägga på kvällen tror jag....så det kanske inte är till så mycket hjälp.
Angående att många lägger sig i så kanske de menar väl, men det blir så fel. För självklart är alla barn olika och funkar en sak på ett barn behöver det inte funka på ett annat. Lite äldre damer tycker gärna att man ska mata bebisar var 4:de timma och absolut inte oftare och en massa annat.....
Lycka till med din bebis!

Det är olika...jag tycker att ingen kan säga hur man ska göra...ni får känna efter.
Vi har inte haft några rutiner som helst med dottern som är nu snart 4 (sover som hon ska) och sonen är 10 månader nu, han somnar nästan alltid vid 22-23 tiden och sover hela natten till 9 och så har han gjort sedan 3-4 månader.

Och jag då som gillar rutiner tycker att just 2 mån är en ypperlig tid att börja så smått. FÖr att runt 3 mån ha en tydligare rutin. MEN, bara om man vill!!! Vill man inte så gör inte. Varför leta efter problem som inte finns?

Annars kan ni börja med Babywhisperers EASY rutin nu, det är en bra början

Eat
Activity
Sleep
You

Dvs, man äter när man vaknar och tuttar inte till sömns utan man är vaken en kort stund med lite aktivitet och läggs sen i säng eller vagn för att få sova. Då gärna 1,5-2 timmar eller mer om man vill. Sen börjar man om, sova, mat, aktivitet.

Om man vänder på det, sova, aktvitet, mat så förknippas just mat, tuttning med sömn, det är det man vill undvika med BW.

Det jag har som undantag är att man får amma/tutta/flaska till nästan sömns inför natten då man måste tanka lite extra mat för att klara sig några timmar.

Oj vad olika det är för folk. Mina har aldrig någonsin sovit i min och sambons säng. Ja, om de inte har vart sjuka eller drömt mardrömmar. 
Min äldsta sov sina första veckor i vagnen. Och började en övergång till sin egna säng vid kanske 2-3 månader. Hon var inte sådär överförtjust i sängen från början... Så det blev vagnen många gånger innan det funkade. Men sen har hon sovit i sin säng och sitt rum sen 8-9 månader.

Nu min yngsta på nu 3 månader. Hon har alltid gillar spjälsängen så jag passar på att "utnyttja" hennes tycke för den. Då är hon ju redan van vid den. Minsta har heller aldrig sovit i vår säng. Jag fick även lov att ge upp amningen efter 2 månader.
Men än så länge så sover hon dagtid i vagnen då man inte hör ett skvatt ut från den stängda sovrumsdörren. Men hon kommer flyttas in sen när jag inför ett med stadigt "sovschema" för dagarna. Nu är hon vaken och sover som hon vill om dagarna. Och det fungerar utmärkt för oss. Hon somnar för natten i vagnen vid allt från 20-23. Sen flyttas hon över till sin säng utan problem när vi går och lägger oss. 

Men kör på det som funkar för er. För det är såå olika från barn till barn... Och hur man som förälder vill göra och tycker. 

De första två veckorna sov han tillsammans med oss, men det blev trångt efter ett tag. Han har alltid gillat sin säng faktiskt, så han var bara några veckor när han började sova där. När han blev förkyld fick han dock sova med oss igen, men sen är det egen säng som gäller. Vi verkar ha tur eftersom han sover hela nätterna utan att vakna för att äta (alltså ungefär 21-07) och har gjort så länge, och han somnar också vart vi än är någonstans. När han blir trött så somnar han bara, det händer att han blir ledsen för att han inte kommer till ro, men då hjälper det att vagga honom lite försiktigt i famnen så somnar han.

Eftersom han somnar i soffan med oss ibland så måste vi ju lyfta honom till sin säng när vi går och lägger oss, och då vaknar han. Jag brukar luta mig över sängen, lägga båda händerna på hans kinder så jag liksom håller om hela huvudet på honom, sätta min panna mot hans och sjunga försiktigt. Om det inte hjälper stoppar jag in en hand under täcket hos honom och puttar honom på rumpan tills han somnar.

Har ni sjal till honom? När plutten var nyfödd fick han somna i sjalen om vi inte var hemma, då spelade det ingen roll vad vi gjorde och vart vi var, eftersom han fick vara nära och sova ändå.

Jag har alltid gillat rutiner själv men när sonen var i den åldern kanske dom inte var så himla fasta dock.. Men vi la honom i egen säng, i egen rum vid ungefär samma tid på kvällen.. Däremot fick han sova helt fritt och äta helt fritt på dagtid. Han somnade oftast i vagnen men även i min eller pappans famn ibland.. Ibland sov jag med honom på dagarna och ibland inte.. Det kändes verkligen som han behövde få styra över sina dagar själv då..

Fasta rutiner för både mat och sömn (dag som natt) införde vi först vid 7 månaders ålder.. Det funkar superbra!

Funkar det för er så gör som ni känner och skit i vad andra tycker det är ert barn och ni bestämmer. Våra barn har alltid sovit i egen säng (på natten) men bara för att jag snittades och tyckte det var läskigt att ha dem nära mig  sängen för det gjorde ont i min mage och var rädd för att rullar på dem på natten. Min yngsta (tjej) är 3 månader och på dagen sover hon i min famn, vagnen eller i babysittern Sonen som idag är 2 år sov nästan alltid i famnen ville inte sova ngn annanstans på dagen men i sängen på natten. Du investerar i deras framtid genom att ha dem nära dig då blir dem trygga och får mycket kärlek så fortsätt så.  Lycka till