Enligt mina beräkningar blir det 6-7 september för vår del. Men jag har fått missfall tidigare, för 11 år sedan och har inte försökt sedan dess. Vågar inte säga något, knappt till maken för jag tror det ska gå åt helskotta. Så alltså första
BF LISTA SEPTEMBER
BF LISTA SEPTEMBER
Det här är första riktiga försöket för vår del, jag slutade med p-pillren i slutet av september, den mensen hoppade och sen åkte jag bort i en månad, kom hem precis efter novembers ägglossning, så december var vår första riktiga chans
Det gör nästan att jag blir mer rädd, känns som att det gick för fort och "lätt", speciellt då jag haft mf tidigare (11 år sedan) så är jag nog lite väl rädd tror jag
När "ska" man ringa MVC egentligen? 6-7 veckor? Vill inte ringa för tidigt men det känns ju dumt att ringa senare en man bör. Jag känner det just nu som att det är större chans för missfall än inte, antar att forna dåliga erfarenheter ligger för långt fram i huvudet. Har inte heller sjunkit in ännu, har inte riktigt börjat känna mig glad om ni förstår vad jag menar.
Berättade för min chef idag då det i mitt arbete ingår varupåfyllning som är bitvis otroligt tungt, har haft så ont i ryggen sen "det tog" att jag har svårt att utföra det. I vilket fall berättade jag för henne och när hon blev otroligt glad och nästan studsade, då känd ejag att jag också vart riktigt glad en stund men sen ramlar det bak i huvudet igen...
Nästa skit dumma fråga... visst är det till BM på ens vårdcentral man vänder sig? "sist" jag var gravid så var jag tonåring och gick därav till ungdomsmottagningen...
Läste precis lite om privat vård här i närheten då jag är gift med en amerikan so har oooootroligt svårt att förstå att man inte får ultraljud mest hela tiden under en svensk graviditet så att säga...
Det jag undrar är dock - om man går privat, har man verkligen större möjligheter för ytterligare UL?
Antar att jag får ringa och kolla, det finns tydligen bara ett ställe med privatmödravård i det här länet så det finns inte mycket att välja på. Jag kan ju som sagt iaf fråga och se vad dom säger. Lite trött på att höra alla klagomål på svensk sjukvård överlag och det blir inte bättre av detta....
Nasj - jag har det otroligt jobbigt med ryggen med. Dock är det lättare för mig att stå upp än något annat. Gör ont när jag sitter och ligger. När jag går är det mer ett obehag och att jag känner något så att säga. Har dock inte varit så pass illa att jag behövt ta värktabletter.
Jobbar väldigt fysiskt och det är inte kul just nu... tur att jag har en förstående chef.
Hade planerat att ringa BM imorgon för inskrivning osv, men det var ju visst en röd dag.
Min chef är den enda som vet, kändes lättare att hon skulle veta ifall något skulle gå illa osv så behöver jag inte förklara mig då. Efter första BM besöket tänkte jag berätta för min mamma. Annars så känner jag att kanske någon efter v. 12 men ultraljudet är nog när jag faktiskt skulle våga göra det allmänt känt, när jag vet att saker och ting är bra.
Jag blir 31 i september, maken blir 41. Fick som sagt missfall när jag var 19 och bestämde mig då för att INTE skaffa barn och har sedan varit fast bestämd vid den tanken. Jag mådde så fruktansvärt dåligt psykiskt efteråt att det inte kändes som om det var värt det.
Sen fyllde jag 30 och funderade på om jag skulle missa något om vi inte skaffade barn, sen ändrade vi oss snabbare än jag kunnat ana. Lyckades på första försöket så nu är jag nästan ännu räddare pga det ;) Känns som att det gick för lätt
Jag säger alien och maken Bob... Bob är nog det som kommer att stanna ;) Eller Bobette kanske!
Jokkan & Cornellia: Hoppas att allt går bra!
Tror jag precis gjorde bland det knäppaste jag gjort någonsin, vart plötsligt supersugen på tuggummi... fanns dock inget hemma så istället fick jag ta det näst bästa, borstade tänderna och använde munvatten. Hjälpte lite men känner fortfarande ett sug efter tuggummi. Vet inte om det har med hormonerna att göra eller om jag helt enkelt är knäpp ändå ;)
Blödningar sen igår kväll, håller på att få panik men försöker lugna ner mig... inte så fruktansvärt mycket men lite klumpar nu på morgonen. Har nog inte sovit mer än 3 timmar i natt, blir sjukanmälan till jobbet idag. Har tid för hälsosamtal på måndag, inte utan att det kan förvandlas till en annan form av samtal....
Sitter och funderar över om jag ska ringa sjukvårdsupplysningen eller inte. Grinar mest om jag försöker prata nu därav att jag tvekar (plus att jag hatar att prata i telefon i vanliga fall), jag har inte ont, eller ja det känns så som det gjort hela tiden drar lite i äggstockarna och tryck. Mängden blod har ökat nu men levrat har jag bara sett efter jag legat ner.
Har inte lyckats ta mig till jobbet och försöker att inte ha dåligt samvete för det. Hoppas innerligt att det ger sig.... Tid hos BM på måndag eftermiddag för hälsosamtal, funderar över om jag ska ringa på morgonen och kolla om hon istället kanske kan få in mig på VUL, såvida det inte blöder ännu mer innan dess. Mensblödningar för mig är ganska enorma, så just nu känns det här mindre än en vanlig mens för mig, blodet är heller inte lika tjockt som det är vid mens. När jag fick MF för 12 år sedan hade jag fruktansvärt ont och åkte in akut, men jag blödde till och från i en vecka innan (lät min mamma berätta tidslinjen för mig imorse för jag har förträngt det mesta).
Har idag läst så många solskenshistorier om blödningar som jag bara kunnat och försöker hålla mig positiv men måste erkänna at jag är ganska inställd på att det snart är över. Puh... behövde skriva av mig lite.
Pratat med 1177 och åker in till gynakuten nu... håll tummarna är ni snälla.
Nyss hemkommen från akuten, spontant missfall... så tack och adjö för min del då :( Kommer nog hålla mig borta från forumen ett tag så det här får sjunka in...