BF september 2011

Starkare plus = mycket positivt ju Det står ju överallt att många kvinnor inte har så mycket symtom de första veckorna, så så länge du har starkt plus och inte blöder kan du säkerligen vara lugn!

Har ingen riktig koll, men har läst på väldigt många ställen och hört från andra att de haft bruna flytningar och småblödningar i början. Jag själv var helt säker på att jag skulle få lite "mens" ändå, och är fortfarande förundrad över att den inte kommer (men ska väl inte ropa hej :-S)

Huvudvärk - är det ett vanligt symtom? Jag har blixtrande huvudvärk varje kväll sedan typ en vecka. Ibland även på morgonen. Brukar verkligen inte ha det så ofta...

Vet du vad? Oddsen är bättre, när det gäller konstaterade graviditeter, dvs. när det finns ett plus/streck på stickan, är det "bara" 10-20% som slutar i missfall... Det låter mycket, men om man istället tänker att vi som nu är gravida har 80-90% chans att faktiskt få en bebis, då känns det bättre

1/4 eller t.o.m. 1/3 tror jag är den allmänna statistiken, dvs. som gäller även ej konstaterade graviditeter, såna som slutar i missfall redan vid mens och kvinnan vet inte ens att befruktning skett!

Kom just hem från favoritträningspasset - spinnpuls/intervall! Bestämde mig idag för att köra lågintensivt, eftersom detta i vanliga fall är ett pass där man ligger mycket nära sin maxpuls och i slutet av passet fullkomligt skriker och vrålar alla i hela salen av trötthet och "smärta". Haha, sån träning gillar jag

Vad väldigt intressant att träna lågintensivt... Knappt trött efteråt. Nåväl, kändes ändå bra, för jag märker att jag är myyycket tröttare och segare i kroppen, blir liksom andfådd snabbt som tusan - jag som är en träningsmaskin i vanliga fall. Men det känns bra - jag vill ju ha en bebis och då tar jag det gärna lite lugnare

Massor av flytningar idag!! Ibland bara forsar det, känns det som, genomskinligt och kletigt, luktar inget. Normalt?! Jag känner mig liksom gravid också, tung i hela nederdelen av magen... skitkonstigt. Kanske bor två där inne?

Och antal försök, ja... tre försök blev det här, insemination eftersom min flickvän tyvärr inte kan befrukta mig :-P Men hon fick spruta in iaf! Det var lite roligt första gången, för då var det faktiskt första gången som jag alls hade spermier i min kropp... kanske behövde mina ägg tre gånger för att vänja sig vid tanken?

Gjorde detsamma igår på 4+3 och fick "Gravid 2-3", kände bra. Kanske gör samma som du nästa vecka för att ha lite koll

Håller tummarna för dig! Och vad roligt att gå så tidigt! Vi fick tid hos MVC först den 27/1 och ska på UL på sjukhuset sen 24/1... längtar och hoppas att fröet finns kvar då... usch, läskiga tanke.

Sent svar från mig, hoppas du inte missar
Bara roligt att du frågar tycker jag!

Här i Sverige, när man inseminerar via landstinget, är alla donatorer öppna, och det betyder att vi vet ingenting om vem som har donerat våra små frön, men när barnet är 18 år så får den (om den vill) tillgång till alla information och donatorn har då i förväg sagt ja till en träff. Man kan såklart ha en privat donator också, men vi är båda skilsmässorbarn och vet hur det är att slussas mellan familjer = vill helst att vårt barn bara ska ha två föräldrar, och så vill vi inte dela föräldraskapet med någon!

Tja... man ställer sig i kö efter att ha gjort en massa prover. Jag fick ta massor av blodprover på olika cykeldagar, kollade dels "det vanliga" som HIV, hepatit, gonorré osv, och även progesteronvärden, sköldkörtel och en massa annat. Min sambo fick testa för HIV osv. Sedan gjordes en äggledarpassagekoll på mig (HSSG), som var sjuuuukt smärtsam - de kollade helt enkelt passagen i äggledarna genom att trycka in en liten ballong där och spruta in salt- och sockerlösning... Jag är väääldigt trång och har en "skogsväg" in i livmodern, så det gjorde förbannat jäkla skitont. Men - bra, för då fick jag veta att jag var "bra".

Vi ställde oss i kön 25 augusti 2009 och fick brev om återbesök i mars 2010, så det gick snabbt. Då fick vi träffade kurator som kollade oss (hrrrm...) och lite så, men sen blev det sommar så inseminationen sköts det lite på. Första gjorde vi i september, andra i oktober och så den tredje i december! Man sprutar upp spermierna ända upp i livmodern och de är tvättade från manligt könshormon och de "dåliga" simmarna är borttagna. Sen är det bara att hoppas

Så går det till! Och, just det, det kostar inte en enda spänn!

Haha, min bröst börjar se riktigt lustiga ut; vårtgårdarna större och "blaffigare" liksom och hela brösten börjar bli ådriga och de har definitivt vuxit överlag - mina sport-bh:ar känns trånga!! Är SÅ VANSINNIGT TRÖTT!!! Ska det verkligen vara så? Eller ja, det ska det väl, men jag är verkligen som en zombie, orkar typ ingenting, sover mitt på dagen, blir andfådd bara av att röra mig typ och känner mig helt tung i kroppen. Vecka 4+4 idag...

Ja, shit, det är väldigt spännande... vill verkligen inte gå igenom fler inseminationer för egen del, dels är det tidsödande och man måste skolka från jobbet och dels är det smärtsamt (tycker jag) och, förstås, känner man sig dålig när man "misslyckas". Tredje gången gillt heter det ju och NU JÄKLAR ska det bli en bebis!!!

Ja, min sambo fick spruta in simmarna nu sista gången, så hon känner lite extra att det är hennes förtjänst att jag är gravid Vi har inte hört nåt från någon egentligen, vet bara att min morfar (som är sverigedemokrat) och mormor (som är kristen på det konservativa viset) kommer att ha svårt för det... Men äsch, det gör inte oss nåt, så fort de ser bebisen kommer de säkert bli lika rörda som alla andra!

Överlag tror jag det är värre för bögpar eller ensamstående män som skaffar barn, där är fördomarna mycket större. Vi kvinnor förväntas ju ändå vara ohändertagande

Ja! och jag är extra fascinerad tror jag eftersom jag aldrig varit det minsta öm innan mens, trodde inte mina bröst skulle reagera alls!

Kanske är dina så rutinerade att de känner att "äsch, vi chillar lite såhär i början"?!