Och lycka till på KUB ni som ska dit!
Midjemått ja, är i v 10+3 och mitt är 96cm!!! Gravidkläder här också även om jag kan ha ett par låga jeans som går nedanför magen. Har använt mig av gummisnodd för andra vanliga byxor.
Story från VC: Min man hade svullna lymfkörtlar, ont finger samt hög feber och gick till VC. Där sa en läkare att han hade herpes på fingret. Efter mycket om och men kom en annan läkare in och sa, nej för sjutton, det där måste ni in med till akuten på en gång! Remissen som doktorn skrivit hade fel personnummer så akutpersonalen blev dessutom konfunderad när maken kom in. Väl där behövdes en mindre operation för att få bort infektionen/varet i fingret och efterföljande stark antibiotikakur.
Bebiskläder har vi så det räcker och blir över. Klart, om det blir en tjej kanske man kan komplettera med lite annat, men jag tror vi kommer att få kläder så det räcker och blir över av släkten. Det första jag köpte till vår förste son var en gosig fleacemössa.
Vi köpte något plagg i 50 och några i 56. Skulle rekommendera 2 bodys i 50 och 4-6 i 56 som någon skrev, byxor med muddar nertill och bred mudd i midjan (tycker Lindex är bra) gör att storlekarna räcker länge. Det går ju alltid att vika upp ärmarna på större storlekar och om bebis växer ur kläderna om någon månad har ni ju ändå tid på er att handla nytt innan det händer. Men det skadar ju heller inte att ha de stora storlekarna hemma från början heller. Som sagt, det beror på om det blir en kräkbebis, om blöjorna läcker, hur mycket ni kan tvätta och framförallt hur köpgalna släktingar ni har. En fleacefilt / en filt att ha på golvet är bra att ha och ganska kul att köpa kan jag tänka.
Stor nackspalt på 4,2 mm i v11+4. Ska in och göra moderkaksprov nu. Världen är upp och ner.
Virra, fy vad jobbigt för er! Kramar till er!
Vi ska göra KUB-UL 14/3 och vårt resonemang är att vi vill vara förberedda / kunna göra mer tester / avbryta tidigt om det visar sig att det är något allvarligt fel (t.ex. hjärt- eller lungor). Om det "bara" visar sig vara downs syndrom tror jag inte att jag ta bort barnet, men då är det ändå skönt att vara förberedd på hur det ligger till. Hörde precis idag om en tjej som fick reda på det när barnet var fött och det gått någon dag. En BM hade sagt: "förresten, du vet väl om att ditt barn har downs syndrom?". Fruktansvärd kommunikation och jobbigt sätt att få veta det på. Nä, hellre vet jag det innan och hinner bearbeta lite när barnet ligger i magen.
Rozensliv, jag skojar inte när jag säger att jag (i v. 11+3 enl. snurran) känner bebisen i vänster ljumske strax ovanför blygdbenet! Helt otroligt, men jag har kännt "buffar" på samma ställe i ca 1 1/2 vecka. Först tänkte jag att det var för galet för att vara sant, men nu känns det inte som att det är någon slump längre. Känner om jag är lugn / det är lugnt runt mig och jag ligger ner eller sitter på toaletten. Sen är jag omföderska, så det kan ju bidra till att jag känner tidigt kanske.
Hörde jag att någon är från Liljeholmsområdet? Jag bor på Telefonplan i Stockholm.
Flisan, är oxå inskriven på södra BB och födde där för 2 år sedan. Min förlossning startade 23/12 runt 21-tiden med vad jag trodde var att jag kissade på mig. Sprang till toan och det kom litegrann. bM sa att det troligen var vattnet som gick, men sonen åkte ner och täppte till så att det inte kom så mycket vatten. Värkarna som kom strax därefter var svaga, men relativt regelbundna. Vilade, ringde BB efter midnatt, badade och åkte nog in vid 01.30. Var då öppen 3-4cm. Vi försökte vila/sova, men hur lätt är det med värkar och förväntan? Öppnade mig relativt snabbt, men sen ville han inte halka ner sista biten. Ville så gärna ha ut bebisen, så jag trodde/låtsades att jag hade krystvärkar. När jag sen fick värkstimulerande fattade jag att det verkligen inte var det jag hade haft! Krystvärkarna är det häftigaste jag varit med om. Ont, javisst - så man håller på att gå av, men vilka urkrafter kroppen har!!! Bebisen var stressad så det blev sugklocka tillslut. Kl. 17.28 föddes han, på julafton! De 8 min som de var borta med bebisen för att frigöra luftvägarna (min man följde med ut och kollade) var nog de längsta 8 minutrarna i mitt liv!
Jag är i 11+6 nu. Igår kväll kom en (ursäkta) slemsträng med blod i. Då jag skulle resa över dagen m jobb ringde jag sjukvårdsupplysningen och kollade, som kopplade ihop det med samlag dagen innan. Jag skulle inte oroa mig om jag mådde bra och det inte kom mer blod. Nu när jag kom hem efter resan kom det rosa på pappret och jag har mycket mer molvärk än jag haft tidigare :-S Tänkte ringa imorgon och kolla upp med MVC. Uscha, hoppas allt är som det ska. Har inte kännt rörelser de senaste dagarna heller som jag kännt tidigare. På måndag 14/3 är planen KUB. På tal om trötthet har jag varit otroligt trött. Tror att det möjligtvis börjar släppa lite nu. Har nickat till ordentligt vid skrivbordet några gånger 
My, usch låter inte skönt! She is me, vad är det för skillnad på fogar och ligament? Har alltid trott att det var samma, men nu efter att ha varit med i denna tråd förstår jag att det inte är det. Kan få ont någon gång typ i ljumsken om jag vänder mig för hastigt i sängen. Är det ligament, kanske?
Ursäkta att det inte blev några radbrytningar i mina texter. Trodde att det skulle bli det...
Hej, hej. Då hoppar jag också av denna tråden då. Var på gynakuten på SÖS idag och fick ett tråkigt besked. Embryot slutade växa i v 7 och läkaren såg inget tickande hjärta tyvärr.
Alla sköterskor/barnmorskor jag pratade med innan var helt cool-lugna eftersom de tyckte det var helt normalt med blödningar och inget jag skulle oroa mig för. Ingen jag pratade med tyckte att jag skulle utesluta sex i framtiden (alltså när de fortfarande trodde att jag var gravid) och de jag pratade med misstänkte alltså inte missfall.
Så hoppas jag inte skrämt er till att inte ha sex, för det hade alltså inget med mitt missfall att göra.
Blir skrapning på fredag...
Jag är såklart jätteledsen, men det går upp och ner. Trots allt har jag en superfin son som sitter här i soffan bredvid mig. Jag och maken är överens om att försöka igen så snart det går. Så småningom hoppar jag in i en ny tråd!
Lycka till allihop och kram på er! Kanske kikar in lite då och då och tittar på lite fler ultraljudsbilder ;)
Tack tjejer! Jag hoppar in och meddelar när nästa plus kommer (och nej, jag är nog inte såhär klämkäck egentligen)
När min syster skrapades (för en massa herrans år sedan) svarade sjuksköterskan på påståendet "jag kommer aldrig kunna bli gravid igen! Jag kommer bli steril" att det troligtvis kommer att bli tvärtom. Man skrapar rent så det kommer en alldeles ny och fräsch slemhinna och förutsättningen för att något ska fästa och växa blir bättre än någonsin. Hon blev gravid på första försöket sedan igen. Bra att tänka på när det känns tungt! Kram till alla!