BF september 2011

Frelin: Min erfarenhet av EDA är precis som du säger, att värkavbetet avtar. Mitt avtog helt i ca 4 timmar. Dessutom så var jag inte bedövad någon stans annat än i höger ben. Det var bara obehagligt. Så jag var glad när det började gå ur kroppen och man fick fortsätta förlossningsarbetet.

Dessutom så gick dotterns hjärtljud ner kraftig i samband med EDA och att de tog hål på hinnorna (hade säkert bara med hinnorna och göra och inte EDA:n) men jag förknippar det med det obehagliga i att vi faktiskt trodde hon skulle dö.
I nästan 2 minuter låg hennes hjärtljud under 40 slag/minut., 36 som lägst.

Denna gång blir det ingen EDA, funderar på att bara köra lustgas faktiskt. Men man vet ju ladrig hur kaxig man känner sig när det väl är dags ;)

Jag är nog egentligen inte skeptisk till EDA:n, utan mer till det värkstimulerande droppet som ofta kan behövas i kombination med EDA:n. Jag har fått för mej att det kan vara skadligt för barnet.

Man verkar vara i gott sällskap, jag är nämligen också sjukt trött. Mitt järn har legat bra men idag ringde bm för proverna jag tvingades ta förra veckan hade analyserats klart. Mitt hb låg på 103 och depåerna på 4. De siffrorna säger mej ingenting men min bm sa att det är dags att börja med niferex. Hopppas det hjälper för jag önskar mej verkligen lite ork ;)

Har just kommit hem från en veckas husvagnsemester. Det var så mysigt även om jag mest har sovit hela tiden pga mitt dåliga järnvärde, men jag hoppas att det vänder snart iom att jag nu äter niferex (o massa jordgubbar )

Här hemma börjar vi få lite "panik" över att det är en liten gosse i magen (alla verkar tro det). för vi har inte hittat ett enda pojknamn som vi båda kan tänka oss. Tjejnamn har vi tre stycken att välja på, men just killnamn, det finns verkligen inget som vi kan komma på...

Det ska ju passa med dotterns namn också  (Maja) 
Någon som har nåt förslag? 

Har framfört några av era förslag på killnamn till maken nu, men han sågar ALLT! Utom Melker som han möjligtvis kan tänka sig. Men det fastnade jag inte helt för. ..

Jag tror att hans "problem" är att han alltid associerar namn till en person med det namnet. Och som lärare på en skola så (dessutom slöjdlärare så han träffar ju ALLA elever från åk 3 till åk 9) så har han tyvärr alldeles för många att associera till.
Det är lättare med tjejer av ngn anledning, jag tror att de kanske sköter sig bättre i slöjdsalen ;)

Så blir det en tjej så blir det antingen : Alice eller Elvira (mina förslag) eller Selma eller Svea (makens förslag). Makens mormor heter Sigrid i tilltalsnamn, så det blir andranamn om det blir en flicka.

Men pojknamn får vi nog fortsätta att grubbla på.
Jag gillar Otto men maken säger " Otto är en noshörning" punkt slut. Ungefär på den nivån ligger alla våra namndiskussioner.

Fick förresten veta att svägerskan, tillika närmsta grannen, ska ha barn i december. Känns så kul att vara mammlediga tillsammans, särskilt när vi bor så nära varann.

Grattis Lattelover. 

Är det någon som börjat fila på sin förlossningsplan redan?

Jag träffade BM i måndags och vi pratade lite om det. Jag ska dit i slutet av juli och då ska vi skriva klart den, så nu har jag hemläxa att fundera på hur jag vill ha det.
Tycker det är skitsvårt. Hade en riktigt negativ upplevelse förra grav (därför har det tagit 8 år att våga bli grav igen). Jag vet verkligen inte hur jag vill ha det. Känns ändå viktigt, det är ju som en chans att påverka sin förlossning att bli så positiv som möjligt.
Hoppas att jag hinner komma på nåt tills den 26 juli då det ska ner på papper bara.

Jag går i Aurorsamtal, och det är med den BM jag skriver min förlossningsplan.
Jag är livrädd för kejsarsnitt, mer än för en förlossning faktiskt. Får panik när jag tänker på sprutor och bedövning och vill helst föda så naturligt det bara går. Samtidigt är jag rädd för att det ska ta så ont och att tappa kontrollen.

Därför tror jag att jag behöver ett förlossningsbrev, jag hatar att inte kontrollera situationer och förra gången visste jag hur jag ville ha det, men hade ingen "kraft" eller pondus att stå på mej. Vilket blev bara hemskt.

Det viktigaste jag vill få med den här gången är att de INTE får ta hål på hinnorna (iaf inte bara på rutin, utan då ska det var helt nödvändigt)
De gjorde det sist och tösens hjärtljud sjönk till 38 slag per minut i några minuter.
De frågade inte ens om det var ok att ta hål på hinnorna, utan sa bara när de ändå undersökte, att "nu passar vi på att ta hinnorna".  Och sen lät det bara "splosh" !

Wow! Såg "förlossningskliniken" idag på tv4 fakta. De förlöste en bäbis i 32:a veckan. Precis så långt gången som jag är själv.

Vilken upplevelse att se att det faktiskt var en perfekt liten bäbis som de födde, bara lite liten.
Jag trodde nog att den skulle se ännu mindre ut och lite mer "outvecklad" kanske, men den var oerhört fin.