BF september 2011
sandra em skrev 2011-01-05 15:07:23 följande:
Fick missfall i dag =(Urch såå jobbigt de är....
Tagit bort mig från lisan också ...
Inlägg från: betula
|
-
Beklagar verkligen :(
Urch såå jobbigt de är....
Tagit bort mig från lisan också ... -
Vi bor i en trea i utkanten av staden m skogar och åkrar bara 5 min promenad bort. I huset finns bara 4 lägenheter och vi har en egen liten tomt m uteplats och grönsaksodling. Har 3 hundar, 2 katter och ett gäng gnagare. Stortrivs och även om vi alltid kikar efter vårt drömställe nånstans ute på landet så har vi inga planer på att flytta pga bebis.
Annars är jag bara sjukt trött idag. Sov dessutom bra hela natten, så jag tycker mst bara det känns fånigt att vara så här trött. Har sen jag gick upp o käkade frukost bara velat gå tillbaks till sängen och somna om. Nu har iaf hundarna fått sig en långpromenad (som dock inte blev så överdrivet lång) och snart skall jag väl laga middag. Men sen, sen tror jag att jag skall sova en timme faktiskt! (det gjorde jag igår med!) -
Vi har berättat för särföräldrarna (som vart överlyckliga), min lillasyster och hennes man (som är de som vetat om att vi försöker), samt en kompis till mig. Tycker det är skitsvårt att hålla tyst om det, så jag vågar knappt träffa eller prata m folk just nu :P
-
Vad jobbigt :( Men försök att ge honom lite tid, att försöka dra ur honom nånting kanske bara gör att han känner sig mer pressad? Det blir nog bra i slutänden skall du se :)Nonkan82 skrev 2011-01-05 19:55:21 följande:Ikväll berättade jag för min kille att jag verkligen är gravid. Han visste ju bara senaste veckan att jag ev var det, men han hoppades på att jag inte var det. Han reagerade jättedåligt... som om han är sur och chockad... har varit helt tårögd hela kvällen och jag har försökt dra ur honom vad han tcyker känns värst med tanken på att vi får barn. Han säger bara att allt blir dåligt. Hm... mår inte så jättebra nu.... tänk om han lämnar mig efter snart 6 år tillsammans. Vi har det jättebra oftast, men just nu är det ju riktigt piss. Kan inte glädjas lika mycket åt graviditeten längre :(
KRAM -
Min mamma lär nog inte heller bli översvallade glad :( Fast hon inte har några barnbarn ännu och jag ju faktiskt fyller 29 år iår, så lär hon ha nån anledning att tycka det är fel tidpunkt nu. Jag har inte ens vågat berätta att jag slutat m p-plåstrena (vilket jag gjorde mars -09) :P Men förhoppningsvis har jag fel och så blir hon lika överlycklig som de vi redan har berättat för.NornaB skrev 2011-01-05 20:01:05 följande:Känner det blir lättare att berätta för mannens familj... Min mamma kommer det säkert nån negativ kommentar ifrån.. Jag berätta att jag tagit ut min kopparspiral så sa hon " du ska ju inte tro att du blir gravid" Och jag visste det skulle bli svårare än innan eftersom jag inte hade struma problem tidigare. Hon tycker att de 3 jag har räcker. Men det har ju faktiskt inte hon med att göra! Min an har ju inga barn sen innan och vi vill båda gärna ha fler, kanske blir det en till efter denna
-
Tusan vad trist! Precis sån är min mormor. Mamma är inte riktigt där ännu, men man märker att hon blir mer o mer som mormor...NornaB skrev 2011-01-05 20:22:43 följande:betula Ja, jag hoppas verkligen att jag har fel angående min mamma... Men jag/vi ska inte låta henne ta glädjen ifrån oss Min man friade på nyårsafton förra året och när jag berätta att vi skulle gifta oss fick jag inget grattis..bara ett " vad ska det va bra för" Vi pratar och träffas ofta men så fort man berättar nåt som har stor betydelse för en själv så kommer en negativ kommentar!
-
Hur gamla är ni?
Själv är jag född -82 och hinner fylla 29 innan liten skall titta ut. Sambon är 4 år äldre och bör hinna fylla sina 33 innan liten kommer. Vårt första barn som sagt :) -
Haha Precis så känner jag m hungern oxå. Ätandet tar typ aldrig slut och minsta lilla jag blir hungrig så mår jag illa. Illamåendet ger sig dock oftas m mat i magen, men det måste vara rätt typ annars kan illamåendet bli värre. Bäst är hårdbröd och vatten, mn det kan man ju inte leva på :Psystertillknorr skrev 2011-01-06 12:24:20 följande:Jag är 19 (hinner fylla 20) och sambon blir snart 25, men vi har varit tillsammans i fyra år
Verkar vara vanligt att inte ha nån matlust... Men jag är hungrig direkt efter jag ätit, är hungrig hela tiden! Och blir jag hungrig så mår jag illa och äter jag då mår jag mer illa... Herre gud, vet inte om det är tur i oturen att jag studerar på distans och har kylskåpet nära! Men inte kan man väl äta HELA tiden?! Är egentligen inte sugen, men magen skriker. Är detta normalt?
Jag och sambon har oxå varit tillsammans i 4 år, drygt. -
Jag tycker tiden går skitlångsamt! Kan kolla på min graviditetskalender säkert 10 gånger per dag och sucka lite över att vi inte kommit längre än sist jag kollade :D Imorgon är det iaf "bara" en vecka kvar tills vi skall till BM, alltid något. Och innan dess tror jag att jag skall berätta för mina föräldrar, samt sista systern som inte vet nåt än. Får sprida ut det på olika dagar, så går nog den här vecka skapligt fort iaf :P
-
Nonkan82; du skall se att när han hör det lilla hjärtljudet av SIN bebis så smälter även din kille och blir så redo man nu kan vara på en sån här omvälvande förändring. :) Han har ju typ 8 månader på sig att vänja sig vid tanken med :)
Jag äter oxå vitamintabletter och kommer så fortsätta hela graviditeten, men jag äter ganska så dåligt i vanliga fall med och nu idag har illamåendet slått till vilket ju knappast gör det bättre.