BF september 2011

Du får väl säga att du behöver ha med honom helt enkelt :) Inte för att du vill att han skall med, utan för att du behöver hans stöd och sällskap. Du skall se att det blir bra!

Och den bästa pappan jag känner är han som aldrig kände sig redo. För det visade sig att det mesta handlade om att han var orolig över om han egentligen skulle bli en bra pappa & är nu en jätte engagerad och go pappa till sina barn, även om det tog tid för honom att inse att han skulle klara det när tjejen hans var gravid. :)

Den lille kallas Krypet redan, magen tror jag aldrig får nåt namn.

Fy vad jobbigt!

Vad skönt att du iaf kan känna glädjen över bebis! Då håller vi tummarna för att allt går bram liten och att allt reder sig så bra det går m fadern.

Då är kanske det bästa att han håller sig borta med. :) Kan inte heller förstå hur man kan överge sitt barn, men för barnets del är det kanske bättre att inte ha en sån far i sitt liv oavsett...

Nej, håller tummarna för att det inte är ett missfall då!

Det låter ju bra. :) Håller tummarna för att det inte var ett mf!

Kan det inte vara så att hormoner hänger kvar från förra graviditeten? Har du testat negativ efter missfallet, innan du testade positiv igen? Jag skulle nog vänta m att göra cb digital på morgonurin, för att känna mig så säker som möjligt?

Håller tummarna att det finns ett litet frö där inne!

Tusan nu tror jag jag blandade ihop personerna här :( Sorry!

Ja får skylla på det!

Fler än jag som typ inte orkat nåt längre?

Brukar normalt promenera minst en timme per dag, men nu tappar jag orken redan efter 15 min! Sambon har varit snäll och tagit de två större hundarna på deras promenad, men även när jag bara hade m lillen som är lös hela tiden var jag helt slut efter 20 min. Var ute 50 min och tog det lugnt på plogade vägar, men sitter ändå här nu och nästan somnar!