Jag har inte berättat för ngn än, varken familjen eller jobbarkompisarna. Men snart måste jag säga något för det går inte dölja så länge till.
Problemet är att min chef har 4 veckors semester (vi visste inte det, vi fick bara ett mail en morgon att hin var på semester).
Det är 2 veckor kvar tills hon kommer tillbaka och helst vill jag ju att hon ska få hörad et av mej och inte ryktesvägen. Så jag ska göra vad jag kan för att dölja det tills hon kommer tillbaka, men det blir inte lätt. Ser ju redan ut som jag svalt en fotboll ....:S
Lite smått deppig....
Förra grav hade jag stora problem med foglossningar, från v 20 kunde jag knappt röra mej alls. Sov aldrig en hel natt för att smärtan var outhärdlig.
Hade hoppas slippa det denna gång, men under veckan har det smugit sej på. Städade när jag kom hem idag efter en hektisk dag på jobbet med mycket spring. Efter det tog jag en kort tupplur och sen fick jag mej inte ur soffan :( Det bara skar i höften (den höga) för arje steg jag tog.
Känns precis som förra grav. Och jag är ju bara i v 9!!!!
Men man ska väl egentligen inte klaga, det kommer ju en belöning... även om september just nu känns vääääääldigt avlägset.
Nån fler som känner av fogarna redan?
. .
idag går jag in i v 10 :)
Imorgon ska jag träffa BM för första gången, det kännns lite spännande. (Till helgen planerar vi att berätta för den närmaste familjen att vi ska ha en till.)
Jag är lite nervös bara för vad min BM ska säga, hade ju eg en tid för provtagningar för några veckor sedan men avbokade den tiden. Det stod nämligen i papperna som man fick hem att alll provtagning är frivillig och jag är livrädd för sånt där så jag tänkte inte att dom skulle få kolla något.
Men jag räkar liksom med någon sorts utskällning, fats det kanske jag inte får. Det är ju som sagt frivilligt ;)
Vår dotter är 7 år, hinner fylla åtta innan bäbisen kommer.
Vi har tänkt berätta för henne på lördag kväll. (strax innan man går in i v 11 alltså)
Detta för att vi vill att hon ska få veta först och få vara den som berättar för övriga släkten och för att det inte går att dölja så mkt längre.
Vi resonerade tidigare så att vi välle vänta till efter v 12, men min man sa för någon dag sedan att OM det skulle bli missfall så skulle vi ju båda bli jätteledsna, dottern är så pass stor så att hon skulle fatta att något vore fel, så kanske är det bättre då att hon vet och också får rätt att vara ledsen?? Eller iaf får chansen att förstå varför vi i såna fall vore lite nere....
Men peppar, peppar, det här ska ju bara gå hur fint som helst :)
har just kommit hem från första BM -besöket.
Mest bara en massa information, + att vi gick igenom papprena man fyllt i om matvanor, motion, alkohol, rökning mm.
Hon jag träffade var jättegullig emn var tyvärr bara en BM-student så hon kommer jag inte få träffa nåt mer, så nästa gång får jag träffa min "riktiga" BM. Hoppas hon är lika gullig :)
Precis när jag skulle gå, så sa hon att hon skulle gå ut och hämta lite broschyrer, hon kom tillbaka med en hel bunt + en liten lapp.... på lappen stod en tid för UL, nästa vecka!!!!
Jag fattade ingenting, hade inte alls bett om något eller uttryckt ngn oro eller så. Men hon sa att vill du komma hit då och titta på bäbisen så är du välkommen.
Är så himla glad nu! Vilken överraskning. Antar att det blir ett VUL eftersom jag då är i v 11, men bara jag får se något så är jag glad.
Funderar på att inte berätta för dottern på lördag som vi hade tänkt utan vänta till efter UL som är på onsdag. Vi får se hur det blir helt enkelt.
Just nu är jag bara så glad :)))))))
Hoppsan.
Såg just att min tid för UL den 17 februari inte alls är en onsdag (då jag eg är ledig) utan nästa torsdag. Det är precis en tid på dagen när det isåna fall behövs en vikarie för mej. Alternativt att den andra pedagogen går med på att vara ensam ett tag.
Den andra pedagogen är för övrigt en av mina bästa vänner både på jobbet och privat, så att säga att jag måste till läkare utan att säga varför vore hur konstigt som helst.
Så jag inser att jag måste berätta för henne imorgon eller på fredag hur läget ligger, om hon går med på att jobba en timme på egen hand så kommer jag inte att berätta ngt för min chef (min närmsta arbetsledare har sagt upp sej så chefen är den "högste" och vet väl knappt vad jag heter, än mindre skulle han bry sej om att skaffa någon vikarie för mej)
Så nu blir det kanske som jag inte hade tänkt göra, att berätta för arbetskamraten före chefen. Man jag är ganska säker på att hon inte skvallrar, så då kan jag berätta för chefen om 2 veckor och låtsas att han fick veta först av alla ;)