Har själv fått barn genom IVF. Fick tyvärr rejäla reumatiska känningar (hr nu gått illbaka) efter alla dessa behandlingar (5 år höll vi på med både det ena och det andra), graviditet och ammning. Detta gör att vi inte kommer att skaffa fler barn. Om jag inte haft dessa problem hade jag definitivt donerat ägg!
Jag tror att om man inte haft några problem själv med att få barn är det stört omöjligt att förstå den sits de sitter i som inte kan få barn och som på olika sätt kämpar för att nå dit. Att jag skulle vara med om otaliga hormonstimuleringar, 4 insemineringar samt 2 IVF var nog aldrig något jag trodde när jag var yngre. Men nu när vi har vår dotter skulle jag aldrig vilja vara utan denna erfarenhet (men önskar den inte på någon annan) då jag fått en djupare insikt om hur skört och vackert livet är och hur häftigt det är att ett barn kan bli till. Jag undrar om de som "bara blir med barn sådär" har en aning om egentligen vad som krävs för att det ska fungera. Verkligen vet och känner. Tror inte det.
Man kan tycka vad man vill men om man inte varit i sitsen själv eller känner någon nära som upplevt denna smärta tror jag verkligen inte att man kan uttala sig på rätt sätt. Allt blir så annorlunda då.