Varför inte donera lite ägg?!

Jag har inga betänkligheter i stilen "mina barn" eller liknande. Det är inte heller mitt ansvar att se till att det eventuella barn som blir till ska ha det bra etc. Däremot kommer jag aldrig donera ägg så länge jag inte kan göra det anonymt (viktigast!) och skulle fått något högre ersättning. Inte i nivåer där jag skulle kunna försörja mig själv, men mer än förlorad arbetsinkomst. Jag är heller inte säker på att min arbetsplats skulle uppskatta att jag var borta mycket från jobbet av den anledningen. Blodgivning tar en halvtimme, äggdonation tar betydligt mer tid än så. Jag har flera gånger tänkt tanken att donera ägg när jag fyllt 33-34 någonting, men det kommer absolut inte att hända.

Det där med att det skulle vara som mitt barn är ungefär som att donerade organ skulle påverka mottagarens personlighet så den liknade donatorns. Om min man dog och donerade sin njure till Kalle, skulle det ju inte göra Kalle till min make, inte ens litegrann. Det är en cell, som genom den biologiska moderns och faderns både biologiska påverkan och uppfostran kommer bli en individ som är de biologiska föräldrarnas barn helt och hållet. Däremot står jag fast vid att jag inte kommer donera så länge det inte är möjligt att bevara sin anonymitet om man så önskar, samt ger bättre ersättning än bara inkomstbortfall och resebidrag.

Skulle jag donera så skulle jag vilja skicka ett brev till mottagaren typ "Jag heter så-och-så, jag har x biologiska barn som heter nn och nn. Jag vill absolut inte att ni som mottagare eller ert barn kontaktar mig". Kan man göra det, eller kan inte sådant förmedlas mellan donator och mottagare?