Varför inte donera lite ägg?!

Jag kan tänka mig att donera ägg men jag är tyvärr för gammal.

Och jag kan förstå de som inte vill donera som resonerar att det skulle vara som att "deras" barn skulle finnas därute. Jag har själv tänkt liknande tankar men ju mer jag läst på och lärt mig så förstår jag att det inte är så det fungerar riktigt. Men det kan KÄNNAS så. Därför har jag verkligen full förståelse för de som inte vill donera. Det är en privatsak och upp till varje individ. De som donerar tackar jag dock ödmjukast eftersom jag själv är mottagare av en sån cell.

I Sverige sker det rigorösa undersökningar av både donator och mottagare inför en äggdonation. Mottagaren träffar psykologer och man blir ifrågasatt som person. Det är ganska tufft att ha längtat och jobbat under flera år för att få barn och sedan bli hänvisad till en psykolog för att bevisa att man är lämpad som förälder. Därför kan t.ex. en del uttalanden som att man "leker Gud" (som nämnts tidigre i tråden) eller att man ska "slappna av" verkligen vara anstötande för någon som genomgår (som mottagare) en äggdonation. Att äntligen få hjälp efter många års kamp är en otrolig lättnad och det krävs empati av omgivningen att förstå det. Och enligt FN's och WHO's resultioner som Sverige stödjer har alla människor rätt att planera och bilda familj. Därför känns det då ännu mer stötande när något som är legalt och etiskt ok (enligt lag) uttrycks på ett, i ämnet, ganska obildat och oempatiskt vis. Äggdontioner finns och de som behöver dessa ska få använda sig av dem utan att bli ifrågasatta.
Naturligtvis

Människan är en del av naturen och människan är nyfiken. Det är därför vi har forskning. Och det är därför vi har en fantastisk medicinsk vård idag jämfört med vad som fanns för 4000 år sedan. Det är en utveckling jag personligen tycker är helt fantastisk. Utan den hade hälften av de som blir gravida på "vanligt" sätt och som föder barn idag dött i barnsäng. Det kan ju vara värt att beakta innan man säger att det är ontaurligt med utvecklingen av in vitro fertilisering och äggdonationer.

Nu finns ju äggdonationer att tillgå och man har fastställt att det är etiskt och medicinskt ok. Vad man själv tycker är en helt annan sak så klart och vädrar man sina åsikter så kan folk bli ledsna och ta illa vid sig.

För att klargöra en del uttryck som tidigare diskuterats:
Den som donerar ett ägg är genetisk mor till barnet. Den som bär barnet och föder det är biologisk mor till barnet. Man adopterar inte ägg. Man tar emot ägget från någon som donerar det av egen fri vilja. Pappan är både genetisk och biologisk pappa (inte adoptivpappa).
En intressant sak i ämnet som Irma01 berört i tidigare inlägg och som faktiskt fick mig att förstå så otroligt mycket mer kring det här med genetiska arvet, är epigentiken. I grunden innebär det att omgivningen (biologiska mammans leverne under graviditeten, tidigare generationers leverne o.s.v.) påverkar hur barnet utvecklas och blir. Det räcker alltså inte bara med gener för att skapa ett liv. Det är även yttre faktorer som påverkar hur dessa gener ska utvecklas och hur barnet komer att bli. När jag insåg detta och läste på mer i ämnet så förstod jag att genom att donera en cell (ett ägg) så gör man just inget annat; man donerar en cell med gener men dessa gener ska formas för att skapa den individ barnet blir och är. Och det gör den biologiska mamman och pappan. Läs gärna mer här:

epigenome.eu/sw/1,3,0

Med detta vill jag ha sagt att man kan ha mycket åsikter i ämnet men det är ett väldigt känsligt ämne. För oss som kämpar för att få ett älskat barn är detta otroligt personligt och vi har all vår rätt att få planera familj och göra det via äggdonation.
Det är intressant att höra om varför folk vill eller inte vill donera men när det börjar läggas värderingar och åsiker som faktiskt bryter mot de rättigheter vi har, då är det upprörande. Det är en sak att inte vilja för att det KÄNNS fel att lämna bort sina ägg men det är något helt annat när man uttalar sig utan någon grund alls. Som att de som är barnlösa ska så förbli för att det är så det är. Det är brist på empati att säga så i en tråd där det florerar både äggdonatorer och äggmottagare. Det är som att få en smäll på käften faktiskt.

Så till alla som inte vill donera för att ni vill ha era ägg för er själva: SJÄLVKLART ska ni ha det! Tor inget annat, snälla. Vi som tar emot ägg är verkligen inte bittra över att vi inte får era ägg. Inte alls. Vi tänker inte så. Vi blir bara glada när vi får ett ägg från en medmänniska. Det är allt.

Precis vad jag undrade. Jag får hela tiden känsan av att det gäller bara de som lyckas spontant eller med ytterst lite hjälp-inte de som gör IVF eller ÄD. Och de som inte får barn på nåt sätt då? De finns ju även om de är rätt få. Var det då meningen att just de inte skulle få några? Hur dömer man vem som det är meningen för och vem det inte är meningen för? "Du fick barn spontant trots att det tog tio år-du är godkänd". Eller "nej,du fick barn via ÄD så du är inte godkänd"? Och de som fick barn helt utan problem? Var det alltid meningen? Fertil= bra förälder? Jag förstår inte resonemanget med att det kan vara meningen eller  meningen att man får barn.

Det är upp till var och en men själv skulle jag inte göra det.

Dels känner jag att jag inte är bekväm med att någon annan uppfostrar mitt biologiska barn.

Men framförallt kommer det för nära att leka Gud för mig. Annars är det ett trist argument men själv känner jag att det faktiskt kan finnas en mening med att saker blir som de blir. Sen förstår jag absolut att de som är barnlösa kämpar för att få sitt efterlängtade barn och att det finns dem som är beredda att hjälpa dem. All lycka till det. Men jag är inte personligen beredd att ta ansvar för det laborerandet med livets uppkomst, som ÄD trots allt innebär.

Det har verkligen aldrig varit min åsikt att vissa inte får barn eller förlorar barn för att de skulle bli/vara dåliga föräldrar. Det har jag också förklarat tidigare i tråden.

Det är min övertygelse att livet har en mening. Pga min övertygelse gör jag ibland vissa ställningstaganden. Jag tolkade TS som en fråga och därför svarade jag vad mitt ställningstagande var i den frågan och varför. (Som inte enbart har med min tro om mening att göra).

Jag har iofs varit med om missfall men jag ska verkligen inte påstå att jag vet hur det är att gå barnlös en lång tid eller vara med om att förlora barn för det vet jag inte. Som jag skrivit upprepade gånger så vacklar jag redan. Jag är osäker på vad jag anser i frågan. Hur jag skulle påverkas om jag själv vore barnlös kan jag inte svara på.

Men menar du att jag aldrig ska uttrycka mina åsikter, att jag överhuvudtaget inte ska ha mina åsikter, eller att jag bara skulle undvikit att svara i den här tråden?

Är det bara de som behöver fertilitetshjälp i form av donationer för att få biobarn som har nån form av skyldighet att adoptera de stackars föräldralösa istället, eller gäller det även de som kan få barn på egen hand hemma i sängen?

Alla de stackars barnen som sitter föräldralösa då? Är det ingen som bryr sig om dem? Adoptera istället för att mixtra ihop ett barn med andra människors ägg och sperma.

Nej kanske skulle jag inte gjort det. Hade tråden uppenbart haft som syfte att diskutera för och emot äggdonationer så tycker jag nog att mina åsikter hade haft sin plats här. Och så uppfattade jag också tråden först. Men det kan stämma att jag missuppfattade vad TS egentligen ville att tråden skulle handla om.

Om min bästa vän funderade på om hon skulle donera ägg och frågade mig om jag själv skulle vilja donera skulle jag nog svarat som jag svarade i tråden. Kanske skulle jag linda in det ytterligare och kanske skulle hon tydligare märka att jag inte dömde hennes val när vi faktiskt var tillsammas IRL. Men i stort sätt skulle jag nog framföra samma sak.

Jag kan förstå att man är känslig som ofrivilligt barnlös. Jag bara funderar kring vart gränsen går mellan att ta hänsyn till den känsligheten å ena sidan och att uttrycka sina åsikter å andra sidan. Trots allt upplever jag att de som tagit väldigt illa upp vad jag har skrivit egentligen tagit så illa upp för att de tolkat in en massa åsikter hos mig som jag inte alls har och inte heller har skrivit. De har läst det jag skrivit och sedan omarbetat det till något annat.

Exempel som att . Jag tror att ofrivilligt barnlösa inte får barn för att de skulle bli dåliga föräldrar. Jag tycker vi ska förbjuda äggdonation och att de som håller på med ÄD är omoraliska.  Jag tycker att det är dåligt om ofrivilligt barnlösa skulle få ett barn.

Ingen av dom sakerna är ju mina åsikter och det verkar vara i dessa åsikter elakheten ligger.

Jo jag förstår att det är väldigt känsligt, ännu mer känsligt än jag trodde kanske och det tröstar mig eftersom jag förstår bättre varför vissa uttryckt sig så hårt mot mig. Så tack för förklaringen.

Jag tycker absolut inte att det är schysst att säga till någon som fått barn via ÄD att det är fel, äckligt, att döma ut det. Jag har bara svårt att se att det är det jag har sagt/gjort. Hade jag verkligen skrivit att "Det är äckligt med ÄD barn" eller "Du ska inte ha något barn för det vore helt fel" DÅ hade jag förstått att jag fått de reaktionerna.

Men jag kan förstå att det är lätt att ta illa upp och genast läsa in det värsta när man kanske redan fått höra mycket skit tidigare och man har nära till att bli förbannad/ledsen. Så jag nöjer mig att utifrån det förstå att vissa blev väldigt ledsna oavsett vad jag egentligen skrev och att lära mig att till nästa gång tänka efter ytterligare en gång innan jag bestämmer mig för att det är rätt läge att diskutera mina åsikter.

Donera ägg? Nä fy ush!!
Aldrig.

Kan donera en njure till nån jag känner som annars dör kan jag göra. Men ägg och blod och sånt håller jag för mig själv.
Har nog av sjukhus som det är.

Sen vill jag ha mina barn hos MIG.

Hm... skulle du själv ta emot blod? Om dina/ditt barn var i behov av blod för att överleva?

Nej, jag skulle inte kunna tänka mig att donera ägg, för jag har hört att behandlingen som hör till faktiskt kan vara hälsofarlig och är väldigt påfrestande. 

Det är nog du som får plugga på. Läs tex inlägg 409. ...annars finns Google. 

Som svar på ts, nej det vill jag inte göra för jag klarar inte av tanken på att det någonstans skulle finnas ett barn som är biologiskt mitt. För mig vore det samma sak att donera ägg som att ge bort ett av mina barn. Men så hade jag i samma sits som barnlös inte nöjt mig med donerade ägg heller, då hade jag hellre valt bort barn.
Som tur är för alla barnlösa så är inte alla så som jag
Det enda jag inte gillar med saken är att många tycker det är självklart att alla kvinnor som kan borde donera ägg, istället för att vara ödmjuka inför de som vill trots att det är en stor sak att göra för någon annan.