Varför inte donera lite ägg?!

Jag har bara läst TS: Jag tycker, i princip, att det är bra att ha din inställning. Men man måste nog inse vad man ger sig in i. Som äggdonator kommer du att gå igenom ganska aggressiva hormonbehandlingar för att producera så många ägg som möjligt. Man kan råka ut för överstimulering, vilket är mycket obehagligt och kan leda till sjukhusvård. Det finns inte heller tillräcklig forskning ännu ang. vad dessa hormonbehandlingar gör med kroppen, i det långa loppet. Om det kan höja cancerrisken t ex. Om man är medveten om detta och ändå vill göra behandlingen så är det väldigt lovvärt, men man ska inte tro att det är något man "bara gör".

Jag har själv gått igenom IVF-behandlingar så jag vet vad kroppen kan behöva utstå under behandlingstiden. Det går man ju, självklart, igenom om man har en stark längtan efter att bli förälder. Men jag har, personligen, ett etiskt dilemma med att begära att någon annan kvinna ska gå igenom något sådant "bara" för att hjälpa mig. När våra IVF-behandlingar misslyckades fick vi rådet att gå vidare till äggdonation (utomlands) och vi ställde oss i kö till det. Men jag tvekade ändå. Det är mycket möjligt att vi hade gått vidare med det hela och jag dömer absolut inte någon som har valt att betala för att få ägg från en annan kvinna. Att vilja ha barn är en sådan stark längtan för många av oss att den, trots allt, väger tyngre än något annat vi kan känna i frågan.

Dock finns det sådana som, i TS fall, där det handlar om manlig faktor som orsaken till infertiliteten och då kan man ju donera äggen som "blir över" efter den egna, lyckade, IVF-behandlingen. Då är ju situationen en helt annan.

Varsågod, några länkar. Det finns många. Saken är den att det finns risker med behandlingarna och det krävs också ännu mer forskning, vad gäller cancerrisken. Som du kan läsa nedan kan översimulering av äggstockarna t o m leda till döden. Naturligtvis är det ovanligt, men det är, trots allt, något en äggdonator ska vara medveten om.

"Women who start IVF after the age of 30 appear to be at increased risk of developing breast cancer."
onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1524-4741.2008.00641.x/abstract

"Women who have been exposed to fertility drugs with IVF seem to have a transient increase in the risk of having breast or uterine cancer diagnosed in the first year after treatment"
linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S0140673699052034www.ehow.com/video_7594671_risks-donating-eggs.html

Här en artikel om en svensk undersökning som inte anser att det finns en ökad cancerrisk:
"Fertility treatment drugs may not be tied to an increased risk of developing cancer, suggests a new study of more than 24,000 Swedish women treated with in vitro fertilization (IVF)."
www.msnbc.msn.com/id/40479186/ns/health-cancer/

Nej, men det är tillåtet utomlands och många (troligen de flesta) svenskor som genomgår ÄD gör det utomlands.

Vid IVF-behandlingar kan man visst få två "toppembryon" tillbaka. Efter flera misslyckade IVF-behandlingar eller om kvinnan är 40+ brukar ofta två embryon sättas tillbaka.

I Sverige är det frivilligt och jag har tidigare skrivit att jag tycker att det är mycket lovvärt att det finns donatorer här i Sverige. Men riskerna ska inte döljas. Utomlands är situationen en annan (och många kvinnor vänder sig utomlands eftersom det är för gamla enl. svenska regler eller det är för ont om donatorer) och där kan kvinnor donera ägg av ekonomiska, snarare än altruistiska skäl.Jag ville visa att det fortfarande diskuteras om det ökar risken för cancer eller inte. Forskning pågår hela tiden och nästa undersökning kan ju ev. visa att det trots allt finns en ökad risk. Det är big business med IVF, det får vi inte heller glömma.

Som jag skrev tidigare har jag själv gått igenom IVF-behandlingar (en i Sverige och en utomlands, båda betalade vi för själva pga min ålder), så jag vet vad det innebär. Jag vet vad den totala sorgen inför hotet om ett fortsatt liv som barnlös innebär. Jag har själv varit med om att få höra att ÄD är vår enda chans. Men det jag, personligen, brottas med är tanken på att en annan kvinna utsätter sin kropp för dessa behandlingar, med de risker som det eventuellt innebär. Den tanken kan jag inte komma ifrån. Men det är väl jag det.

Ok, I stand corrected, när det gäller ÄD i Sverige och antalet embryon. Å andra sidan verkar den vars inlägg jag svarade på också prata om IVF eller vara okunnig ang. ÄD-regeln i Sverige eftersom h*n (Mumlan74) skriver att två embryon KAN sättas tillbaka.

"Two to five days later, each of the fertilized eggs will be a ball of cells called an embryo. Your doctor will insert two to four embryos into your uterus through your cervix using a thin catheter."

webcache.googleusercontent.com/search&cd=4&hl=sv&ct=clnk&gl=se&client=firefox-a

Nej, jag kan inte visa någon statistik och är inte intresserad av det egentligen. Efter vad jag har hört är det snarare regel än undantag, vid utländska kliniker, att man inför fler än ett pre-embryo. Men det är inte så intressant och inte det jag ville skriva om i den här tråden egentligen. MItt dilemma rör riskerna för den donerande kvinnan.

Jag är, som sagt, själv en av de kvinnor som har stått inför valet att göra ÄD. Jag har stått i ÄD-kö och jag kan tänka mig att jag, till slut, hade gått igenom ÄD. På AVA-kliniken i Riga sa det att kvinnan som donerade skulle få 20-30.000kr (år 2007), som vi besökte för konsultation. Det är inte litet pengar om man är fattig. Men det är fel skäl till att vilja donera ägg. Inte för att det är fel att ta emot pengar, men för att det är fel att utsätta sin kropp för möjliga fysiska risker av det här slaget pga att man är fattig. Det är min åsikt.

Jag är inte intresserad av riskerna för den mottagande kvinnan (det hade kunnat vara jag) utan för den donerande kvinnan. Den, potentiella, donatorn som tråden handlar om.

Jag har forskat litet i de här frågorna för några år sedan och i USA kallar man ju en surrogatmamma för "gestational"  (bärandet av embryo/foster/barn) och den kvinna vars ägg har använts för "genetic". I det fallet är alltså den donerande kvinnan (om vi gör det "enkelt" är hon den som senare ska ta hand om barnet och vara dess mamma) den biologiska. Det är alltså den donerande mamman som är mer "biologiskt" knuten till barnet i det fallet. Så det blir alltså tvärtom emot vad du beskriver. Eller anses ingen vara biologisk mamma enligt det "vetenskapsmässiga" du hänvisar till?

En notis: Det är inte så att den bärande (gestational) kvinnan/mamman inte påverkar barnet rent biologiskt. Hjärnans storlek avgörs t ex av den bärande kvinnans kropp och inte av den donerande kvinnans gener.

Ja, jag har ju, som sagt forskat litet om det redan, för sådär en 12-13 år sedan, när det var ganska nytt (jag gjorde det utomlands). Jag läste mest om olika rättegångar där t ex surrogatmamman inte ville lämna ifrån sig barnet etc.  Det hade ingenting att göra med min egen ofrivilliga barnlöshet (den hade precis börjat då).

Det jag menade var att när det gäller äggdonation anses den bärande kvinnan vara den biologiska. Gör man även detsamma när det gäller surrogatmödrar? Den fattiga (mörkhyade) kvinnan i Indien är den biologiska och den rika (vithyade) kvinnan i Frankrike, vars ägg används, är genetisk men inte biologisk mamma? Man kan trassla in sig....

Min personliga åsikt är att den person/ de personer som tar hand om och älskar barnet är barnets omhändertagare och föräldrar. Det blir krångligt och konstigt när man försöker få fram vem som är den "biologiska" mamman - något som egentligen inte borde vara så intressant.

Nej, det är inte det som intresserar mig mest. Jag spann vidare på vad någon annan skrev. För många, kanske inte just för dig men mina inlägg är inte personligen riktiade till just dig och ditt liv. Jag är mest intresserad av donatorns villkor, vilket är helt relevant i den här tråden. Du är mest intresserad av de barnlösas villkor, men jag föreslår, för den delen inte att du ska starta en annan tråd.

Jag tror att jag håller med. Men det  jag försökte visa på rättslig historik och godtyckligheten i vem man kallar för den biologiska mamman. De flesta måste väl ändå vara överens om att man precis lika gärna skulle kunna kalla den donerande, genetiska, modern för "biologisk"? Eller att båda (eller alla tre) är det? Det är, uppenbarligen, ett mycket flytande begrepp. Det är inte ettt dugg intressant för själva föräldraskapet (annat än ev. rättsligt) - får man ju hoppas.

Om man överdriver litet skulle man ju, med liknande argument som har förts fram, kunna påstå att ett barn bara har en biologisk förälder, den bärande kvinnan. Pappan/mannen är det inte, han är bara genetiskt donerande.