Varför inte donera lite ägg?!

Stor KRAM till dig och alla andra i ÄD-familjen, donatorer som mottagare!

Och ett stort TACK till trådstartaren vars goda syfte syns överst i den här tråden. Härligt!

Du verkar inte heller läsa ordentligt? Jag skrev att jag tyckte att TS låter naiv, och att attityden var ungefär som att det är något man kan göra "bara sådär". Rubriken heter "Varför inte donera lite ägg?!" -vilket jag tolkar som ungefär "Varför inte komma förbi på en fika idag?!"

Och om du läser så är jag FÖR äggdonation, MEN det är ju inte riktigt så lättsamt som TS får det att låta. Bara man är frisk och har fött ett barn så är det piece of cake sen.

Visst borde äggdonation uppmärksammas mer, men då också med mer fakta och inte bara som ett "men kom igen nu då, donera lite mer vettja"

Jag läste inte heller bara rubriken. Varför denna härskarteknik med att försöka förminska mig? Varför är du så aggresiv?

För att göra det tydligt nu då:

- Jag är FÖR äggdonation
- Jag anser att debatten är viktig
- Jag anser samtidigt att det är viktigt att debatten är saklig och att fakta förs fram och inte bara eget tyckande
- Jag anser att kvinnor som tvekar eller inte vill donera ägg ska respekteras då detta är en stor process som inte är sjävklar att man genomgår "bara sådär". '

Ta ett djupt andetag och försök förstå att jag håller med TS i sak, det är jätteviktigt att slå ett slag för äggdonation. Jag tycker dock att det är en så pass viktig fråga att när man sätter igång en sådan debatt, där TS dessutom anser att mer information ska finnas, bör man ha mer faktiskt fakta att komma med mer än ett eget "Jag är jättepeppad, ta tag i saken ni också!"

Jag är oxå välldigt intresserad av äggdonation men det finns inte mycket att läsa om det som du säger..

jag skulle gärna donera!

Men ville ha egen familj först och nu är jag för gammal för att få donera.. 37 med en nyfödd fin tjej.
Men är nästan övertygad att om paren själva fick bestämma skulle de hellre ta emot mitt gamla ägg än vänta i 2 års tid?  eller hur lång väntetid det nu är.

Folk borde få bestämma sånt själva.. typ om de vill tvunget ha nån under 30, 35 eller vad det är + om de själva, mottagarna är över 35 är det väl inte fel om de får ägg av lika galmal kärring? :)

TS: Du ska ha en stor eloge för att du startade tråden och puffade för ett viktigt ämne. Jag har lärt mig flera nya saker om ÄD.

Jag har full förståelse för om man tvekar inför att gå igenom hormonbehandlingarna innan en ÄD. Och full respekt för om man inte vill alls. Det står ju var och en fritt.
Men jag tappar verkligen hakan inför den brist på empati som vissa "motståndare" visar upp... Om ni nu inte tycker att ÄD är en bra grej så kanske inte den här tråden i - som flera har sagt - känsliga rummet - är bästa stället att demonstrera de åsikterna i.

kram till alla er som kämpar.

Jippie, livliga diskussioner kring äggdonation!

Det känns nästan off-topic nu, efter alla svängar kring cancer och att spola ner bebisar i toaletten, men... Jag är äggdonator och berättar gärna kort om hur det gått till för mig.

Redan då det blev lagligt ville jag donera när jag fått egna barn. Det blev flera år senare och när jag väl anmälde mig hade jag hunnit tänka i flera år. Då hade jag också fått min dotter som verkligen var pricken över i. Den ultimata anledningen att donera. Det största, viktigaste och vackraste i mitt liv. Den underbara kärleken som är större än allt annat jag någonsin upplevt. Jag tog också fasta vid en syn på äggen som inte förändrats märkvärt sedan dess.
Det är säkert flera här som hört mig säga detta förut, men för er som inte vanligen brukar diskutera ÄD... Jag ser äggen som byggklossar eller ritningar som jag kan ge ett mottagarpar för att de ska kunna skapa sitt barn. Även om exakt samma spermie och exakt samma ägg hade blivit exakt samma embryo och vuxit i mig istället, så hade det blivit ett annat barn. Epigenetics nämndes tidigare i tråden - den som inte kollade upp det då, gör det! Det är superhäftigt, och viktigt både för mottagarparen och donatorerna.
Jag tycker inte att det går att jämföra ett barn som blivit till med hjälp av ett ägg från mig men i en annan kvinna med mina egna barn. Det är min kropp som tillfört varenda molekyl som byggt upp mitt barn i magen, liksom mottagarparet skapar sitt barn.

Själva donationerna har inte varit särskilt krångliga för mig. Jag fick spraya eller ta p-piller, det är inte direkt tidskrävande. Jag fick inga biverkningar av något av dem. Sen sprutor. Jag har viss sprutskräck, men det gick bra ändå, man vänjer sig. Det gör faktiskt inte ont alls, och blir lätt en rutinsak. Blodprov, 30 min eftersom jag kunde ta det där jag bor. In för ultraljud, tar kanske 2 timmar inkl restid för mig, spikar en dag för äggplock och jag får schema för de sista sprutorna så att äggen ska vara lagom mogna när de plockas. Själva plocket får man räkna med tar hela dagen. Även om plocket i sig tar ca 20 minuter så behöver man vila före och efter.

Varje gång jag legat och väntat på äggplock har det legat någon tjej i sängen bredvid mig och gråtit. Första gången var det för att det hade gått åt skogen - inga ägg. Hon var så uppriven. Då tänkte jag att hon kanske kommer få ÄD också. Och kanske har de som jag donerar till suttit här precis som hon. Andra gången jag donerade låg också en kvinna och grät i sängen bredvid, hon var så nervös inför äggplocket. Jag vet såklart inte hur deras resa varit, men hennes man lät så otroligt lugn och snäll och stöttande. På eftermiddagen när vi bägge två haft plock så hade de hittat ägg hos henne och då grät hon ännu mer, och hennes make också, för att de var så glada. Så det kanske framförallt det är där jag verkligen fått se (höra) den känslomässiga berg och dal-banan det innebär för de allra flesta, särskilt de som kommit ända till ÄD-träsket. Även om det måste ha varit en mycket svår upplevelse för dem, så var det för mig en bekräftelse på att jag gjorde något väldigt betydelsefullt. Att det verkligen var värt det. Hundra gånger om!

Under äggplocken har jag i alla fall inte känt nånting alls, utan fått bra med smärtlindring, och även efteråt, fastän jag bara tagit en till värktablett på vägen hem och sen har det varit bra igen. Men en del kan få rejält ont efteråt... som säkert någon sagt tidigare i tråden, alla är ju olika.

Det här med överstimulering ska vara rätt ovanligt, även om det är många här på FL som blivit det. Generellt börjar man alltid med en låg dos för att testa vilken respons man får. Jag fick t ex höja min dos efter några dagar under första omgången eftersom vi börjat lågt. Just för att man inte ska bli överstimulerad.

Jag tror faktiskt att det är tuffare för en IVF-are att göra behandligen än för en donator. För en IVF-are har oron och allt det andra bagaget, medan en donator gör det för att hjälpa, för att de vill.

Hur som helst, jag har inte upplevt något negativt av att donera. Jag tycker att ersättningen ligger på en bra nivå och har fått ett mycket fint bemötande under behandlingarna. Om någon har frågor om själva donationsdelen får ni gärna fråga här eller inboxa! Jag är ganska påläst.

Det får stå för dig att det är kränkande och ologiskt, Måste alla tycka det är OK med äggdonation bara för att vissa tycker det?

ts, Har bara läst din trådstart.

Efter vi fick vårt första barn genom ICSI så donerade jag ägg. JAg behövde aldrig vänta tills vi var klara med våra egna barn, så att säga. Fast nu kanske ni väljer själva att vänta med att donera till ni är klara på egen hand.

Nu kommer jag vara för gammal för att donera när jag är klar med amningen den här gången, har fått vår 3:dje sessa och allt tack vare IVF/ICSI.
Men jag har donerat en gång vilket tyvärr inte ledde till att nåt av de två paren lyckades men dom fick åtmindstonde chansen. 6 ägg vadera fick dom.

Lycka till med både era egna försök att sen längre fram med äggdonationen.