Hur länge måste man vänta?

De säger att man ska ha försökt aktivt att få barn i minst 12 månader innan man får en utredning.

Vi gick privat och sökte hjälp efter ca 7 månader eftersom vi är äldre....37 och 44 år. Och ja, tyvärr är det min ålder som spökar och då äggreserven som är på upphällning.
Om du är lite äldre skulle jag gå privat för utredning om den möjligheten finns där du bor. Det finns inget att förlora på det.
Lycka till

Vi gick också privat då vi sökte hjälp "redan" efter 7 månader och mkt riktigt så visade utredningen att sambon hade väldigt få spermier och att vi inte kan bli gravida själva. Sjätte sinnet för vi kände på oss att ngt var galet, även om det inte gick att "se". Vet att om man är äldre så ska man inte behöva vänta i 12 månader för hjälp heller.

Tack för era svar ! =)

Vi är inte så gamla, 26 och 31...men jag har xoå som du säger Vickan för mig att jag har ett sjätte sinne som säger att ngt är fel =(

Jag vet att man ska vänta 12 månader och jag låter säkert otolig och så nu, men ni som försöker vet nog hur det känns?
Jag har hört att det är bra med Folsyra och Rosenrot så det äter jag...

Får man fråga hur de gick Vickan?ni fick hjälp direkt?

Mysan: Ska och ska... Säg att ni har det då ;)

Hehe, tanken har slagit mig Zinfandel =)
men dom ser ju när jag tog ut min p-stav i början av mars... =(

fast kom på att jag kan ju alltid gå till privat, det ser dom ju inte =)

Är det BARA jag som är så här "rastlös" och otolig?!Vi önskar inget heller än en till familjemedlem, vet att man inte får känna så men ibland känns det så orättvist när vänner till oss är inne på sitt andra och vi inte lyckas få ett =(

Nähädu, tålamod är liksom inte min grej. Och jag tyckte faktiskt inte de hade med att göra när vi började försöka producera barn så jag sa det de ville höra..... De vill ha patienter = vi vill ha deras kunskaper & labb = winwin ;) Sätt igång!!!

Hej på er, jag har liknanade funderingar. Har tyvärr inga svar, men liknande frågor....
Vi har försökt nu i 12 månader... efter 9 månader (i september) fick vi ett super eftlängtat plus på stickan, vår lyckligaste vecka... men lyckan slutatde efter 7 veckor med mf...

Vi var till läkaren förra veckan, tänkte att nu har det där magiska ett-årsstrecket dragits å vi kan få hjälp,men läkaren sade då att de inte kan göra nåt förrän i september nästa år, eftersom vi trots allt blev gravida en gång, så räknas det inte som barnlöshet förrän det gått till september 2011 (då jag fick mf....).

Nu undrar jag ändå, hur läääänge ska man vänta... för mig känns det ofta som att missfallet bara bevisade att nåt inte var som de ska trots allt... ?? jag vet verkligen inte vad man ska göra, o läkarna vill inte ta emot en. vem ska man då prata med om sina funderinga? Är den ändå lösningen att gå privat månne??

Kraft kramar till er alla, känns skönt att höra om andra som är i samma situation :)

ååå, Lindan, jag kan bara föreställa mig hur det måste varit för er, jag kan bara ana känslan själv om vi skulle få se det efterlängtade plusset och sen få mf.....massa styrkekramar till ER!

Jag håller med att det är verkligen skönt att veta att man inte är ensam och att det finns flera andra som sitter där hemma och väntar på att få se det efterlängtade plusset....
Det känns som de flesta man pratar med som blivit gravida säger "vi trodde inte de skulle gå så fort" =(

Det skadar ju inte att ringa en privatklinik och se vad dom säger?

Ni som har fått hjälp, vad händer sen?man får ta lite tester...? (har ingen koll på sånt här som ni kanske märker...)

Kramar!!

Tack mysan, va kul med så snabbt svar :)

Ja, jag frågar samma sak.... om man sen vänder sig privat, vad händer sen??

Och... Eller borde man bara varje månad hitta nytt hopp och köra!! Men tänk om det drar ut, å så blev det ändå inget, å så är det sedan september...å så e man snart 40.... eeeh...
 likaväl kan vi kanske bli gravida snart, eftersom läkarna menar att det att vi de facto blev gravid, betyder att allt borde stå rätt till....?? Men hur kan jag veta de..... nu har de igen gått 3 mån utan nåt tecken på plus.....

De är ju galet, att de känns som att vi borde låtsas som att vi inte fått nåt mf för att få hjälp (det kommande året....).... crazy.....

Beklagar mina långa tankesnurror.... ;)

Bleklaga inte, jag vet precis hur det känns och jag känner att man inte vill prata om det här så officiellt än så kan vara skönt att skriva av sig och "prata" med andra i samma sits...

Det ligger kanske något i det, om ni har lyckats en gång så kan ni ju och då bör det ju lyckas igen? jag tror och hoppas på det i alla fall =)

September är ju långt tid att vänta till annars...som jag skrev innan, man kanske skulle ringa en privat klinik och kolla läget bara?
Får man fråga hur gammal du är?

Kanske finns någon mer erfaren som vill hjälpa oss med våra frågor? =)

Vi kontaktade en privat klinik och sade att vi ville utredas. Jag var 30 då och sambon 28. Vi fick ju då bekosta det själva, men fick å andra sidan hjälp direkt. Jag fick göra en gynekologisk undersökning samt vul (vaginalt ultraljud). Även några blodprovet som ska tas på vissa dgr i cykeln för att se om man har ägglossning etc och att alla hormonvärden ligger där de ska. Sambon fick lämna spermaprov och sedan ett till då de första visade lågt antal. När utredningen var klar bokades det in ett möte med fertilitetsläkaren som förklarade att vi skulle behöva göra IVF (ICSI) pga det låga spermieantalet. Inget "fel" hittades på mig. Eftersom kötiden på den tiden (sthlm via Landstinget) var på 1 1/2 år!!!! så bekostade vi även Ivf privat och gjorde den på samma klinik. Ibland upptäcks inga fel alls, det bara vill sig inte. En vän gjorde ivf efter att ha fått diagnosen oförklarligt barnlösa och de har nu en dotter. Det kanske räcker med pergo el insemination eller andra mindre ingrepp. Vet att bl.a. MamaMia nu gör fert.utredningar också och är mkt billigare så finns bra privata alternativ också. Vi ville inte ljuga och säga att vi försökt i ett år när vi inte hade det och ta köplats för de som snällt väntade. Så därför var privat alt bra för oss. Tror på karma el ngt och tänkte det skulle straffa sig om vi ljög haha.

Intressant, Vickan, tack för svar. Fint att höra hur andra har gjort.

Känner du till vad man säger angående missfall och svårigheter att få barn. Om det har något att göra med varandra, eller om det bara råkade sig som att vi fick missfall, och att det egentligen bara bevisade att vi kan få barn och att de bara är att köra på...tills det tar sig, och att de helt enkelt bara är trögt och tar tid för oss...men egentligen inget att göra åt?

Hmm... funderar... om jag ska va orolig och söka hjläp, eller bara hoppas på det bästa och tro att det att jag en gång var gravid även om det ledde till missfall, betyder att vi är i ok skick trots att det tagit ett år redan...med missfall inräknat...

Tacksam för svar :)

Nu ger du mig riktigt dåligt samvete :( det är väl därför jag inte blir gravid då....

Men som tur är, är det inte så det funkar. Det är inte så att det bara finns xx platser/år eller per klinik eller ett par i månaden så att nästa par får vänta. Man tar alltså inte någons köplats. Betänk även att en del disfunktioner (inkl ålder) prioriteras, så rätt många "går före" om du väljer att kalla det så. 
 
Mitt råd är sök privat och därifrån kan ni söka landstingsfinaniserat. Om ni försökt i 11 eller 13 månader (dessutom olika tid för olika kliniker) är inte avgörande men att få hjälp i tid kan vara det....... 

Tack så jättemycket för svaret Vickan! får man fråga vad en utredning kostar?ungefär.. Jag kan ju verkligen ingenting om det här men min gissning är ju att ni kan få barn eftersom ni redan lyckats bli gravida en gång?kom mejsel igång som vanligt direkt?jag håller verkligen alla tummar för er..! Ni vet inga andra tips för att skynda på det lite?

lindan01 - Svårt att veta och vissa blir ju oförklarligt barnlösa. Det hittas inga "fel" men ngt gör att det inte blir någon graviditet ändå. Jag tycker som så att om man har börjat fundera och oroa sig så är det bättre att gå vidare med en utredning. Hittas ngt avvikande kanske man kan åtgärda det och inte efteråt behöva känna att man förlorade tid och hittas inget så kan man ju välja då att fortsätta försöka själva eller gå vidare med tex IVF. Vet tyvärr inte så mkt om samband mellan svårt att bli gravida och missfall. jag tycker nästan att det verkar vara två olika saker när man läser om andra iaf. De som har oturen att få flera missfall, verkar istället ha lite lättare att bli gravida, men det är en ovetenskaplig observation. Det tar ju tid för en del och jag tycker inte att du ska se ett missfall som att det är "kört" att bli gravida igen, men om du oroar dig så börja med att ring och prata med en klinik "upplysningsvis" och ta det därifrån.

Mysan1 - Vår utredning kostade 2500 kr. Men vet att man kan utredas till "vanlig" landstingskostnad också per besök och då blir det ju mkt billigare. Det var en massa andra anledningar som bl.a ingen väntetid och sådant som gjorde att vi valde just den klinik som vi valde trots att de är lite dyrare än andra. Vi kan inte få barn själva. Utredningen visade att IVF var vår enda väg och vi hade turen att lyckas på första IVF-försöket och fick en son som snart blir två år. Just att det inte var någon väntetid och att jag låg rätt i cykeln så tog det endast ca 6 veckor från att vi ringde första samtalet och sade att vi ville utredas till plus på gravtest  men det är mkt snabbt för att vara inom IVF-svängen. Men det kostade ju tyvärr en del också (totalt ca 35.000 kr med utredning + IVF). Nu kämpar vi med syskonförsök (också IVF), men det vill sig tyvärr inte istället. Så det finns tyvärr inga garantier även inom IVF och andra behandlingar, men chansen till hjälp är mycket god för nästan alla 

Det där med att du har oregelbunden mens borde ju få dem att dra öreon till sig för det betyder ju att du kanske inte säkert vet när du har ägglossning och att det kanske kunde vara en möjlig anledning till att du inte blir gravid, om du ens har ägglossning varje gång.

Det framgår inte riktigt (eller så läser jag slarvigt) om du gör ägglossningstester men inte ens med dem kan man vara 100 procent säker på att man har en riktig ägglossning fick jag förklarat för mig. De följde min ägglossning med ultraljud under 4 dagar för att vara säkra på att det verkligen funkade. Men genrellt kan man nog lita ganska bra på ägglossningstest.

Det är ju såvrt just att gissa sig till varför det inte tar sig för det kan ju vara så att din man har slöa simmare eller för få eller vad som helst. Man får väl försöka leva sunt liksom och inte överdriva åt något håll, för för mycket träning är ju inte heller bra tydligen. Som man ska man undvika varma bad och att ha laptop i knät osv har jag fått lära mig under åren. Men sedan om det verkligen påverkar så mycket det VET jag ju inte

lycka till!

Tack för alla svar <3

Måste ju in och uppdatera här, jag ringde en privatklinik här i stan och dom va hur trevliga som helst!!Dom sa ju oxå det att man brukar ju säga att man ska försöka ett år innan man söker hjälp, men att de förstod min "otolighet" med tanke på så oregelbundnen mens...

Så vi fick en tid redan i nästa vecka! =)

Ska bli jättespännande att gå dit....