Vår dotter kommer ju från Ukraina och därifrån kommer inte längre några barn till Sverige, men vissa saker gäller nog mer generellt inom det gamla östblocket. Man kan exempelvis räkna med att barnen har någon form av diagnos, men att den inte alltid stämmer. Dels finns en annan syn på diagnoser än här. Man sätter en diagnos lite "för säkerhets skull", bara för att det kan vara något med barnet. Det kan räcka med att det var en svår förlossning för att barnet sedan ska ha en diagnos som hänger med år efter år. Dels kan det vara ett sätt att göra det mer acceptabelt med adoption till annat land. De flesta länder i östeuropa är lite obekväma med att de inte kan ta hand om sina barn själva. Många människor är emot internationella adoptioner, men om det handlar om barn med sjukdomar eller funktionshinder blir det lite lättare. Det betyder förstås inte att alla diagnoser är falska. Många helt friska barn får numera adoptivfamiljer i sina hemländer, medan de sjuka oftast bara kan få familj utomlands. Men det kan visa sig att en diagnos var kraftigt överdriven eller inte längre stämmer.
Det finns en utbredd rasism i östeuropa. Det gör att barn som inte ser tillräckligt "europeiska" ut sällan kan få en ny familj inom landet. Främst gäller det romska barn, men jag vet att barn av asiatiskt och afrikanskt ursprung har klassats som någon sorts SN-barn i Ukraina och jag tror att det är på samma sätt inom stora delar av östeuropa. Man har inte utomeuropeisk invandring alls på samma sätt som i Sverige, men det förekommer förstås att människor från andra delar av världen bor i eller besöker dessa länder och en del av deras barn hamnar på barnhem - kanske just för att ingen vill ha "ett sådant barn".
Risken för alkoholskador är inte fullt så stor som många vill få det till, men visst finns den. I de flesta östländer bor dock barnen ganska länge på barnhem, så ofta har man redan sett att det tycks finnas en sådan skada. Jag tror att barnhemmen oftast informerar de blivande föräldrarna om sina misstankar. Störst risk för en oupptäckt alkoholskada är det nog om man får ett riktigt litet barn, men det är å andra sidan rätt ovanligt från östeuropa. Vår dotter var 15 månader när vi fick henne och med undantag för Ryssland vet jag nog inget östland där det kommit yngre barn än så på senare år. De är snarare 2-3 år eller äldre.
I och med att barnen ofta bott länge på institutioner kan de ha fått men av det. Ibland är barnhemmen fattiga och håller därför låg standard. Å andra sidan är ju fattigdom relativt. Barnen får äta sig mätta. De kan lida lite brist på vitaminer, men de svälter inte. Det finns oftast ganska bra tillgång på sjukvård. Ofta märker man ett annat synsätt på barn. Vi har fått lite hjälp av en barnpsykolog med vår dotter och psykologen kommer själv från ett land i östeuropa. Hon menar att det är typiskt i dessa länder att ordna barnhemmen så att de ska vara "rationella" snarare än bra för barnen. På vår dotters barnhem flyttades barnen mellan olika avdelningar allt eftersom de blev äldre. Den första avdelningen var kanske för barn 0-3 månader, nästa för 3-6 månader osv. Ingen i personalen följde med de barn som flyttades, utan varje anställd var "expert" på just sin åldersgrupp. Dessutom har man ett rätt elitistiskt synsätt. De gladaste, friskaste och sötaste barnen får mest uppmärksamhet av barnskötarna. De sjuka, ledsna och fula får ligga för sig själva i sina sängar. Vi har fått jobba mycket med att lära vår dotter acceptera sjukdom och svaghet hos sig själv och andra.
En fördel är att man slipper bli uttittad när man går med barnet i ursprungslandet. Ingen kunde se att vi var utlänningar med ett ukrainskt barn (om en av oss inte sett europeisk ut hade det kanske varit annorlunda). Då gör det inte så mycket om folk på gatan inte gillar internationella adoptioner. En nackdel är den utbredda korruptionen. Det går att genomföra adoptioner på rätt sätt, men det blir ganska tröttsamt att ständigt värja sig mot försök att ta mutor. Dessutom är det tråkigt att vi inte vågar skicka gåvor till dotterns gamla barnhem. Risken lär vara närmare 100% att de inte kommer fram. Nu är inte alla länder fullt så korrumperade som Ukraina, men lite av detta finns nog i större delen av östeuropa.
