Rätt eller fel? Ge pengar i julklapp till rädda barnen ist för ett bidrag till fattig nära släkting?

alternativ 2 hade jag valt

Kan man inte dela gåvan så båda alternativen får?

Det ena måste inte utesluta det andra så jag hade både skänkt pengar till rädda barnen OCH hjälpt släktingen ekonomiskt.

Om man, som jag gör, känner någon slags globalt ansvar (d.v.s. jag tycker inte att jag egentligen har mer ansvar för min släkt än för andra, trots att det kanske ibland är lättare rent praktiskt att upptäcka missförhållanden i min närhet och därmed göra något åt dem) så skulle jag prioritera att hjälpa den som hade sämst förutsättningar ha det drägligt på egen hand.

Min släkting kan komma hem till mig och käka middag, t ex. Vart går gatubarnen om de behöver ett mål mat? Min släkting (om h*n bor i Sverige) befinner sig ändå i någon form av strukturell stödsituation (h*n får studie-, barn- och bostadsbidrag) och det finns en uttalad ambition här att folk inte ska leva på gatan. I länder där barn faktiskt bor på gatan brukar såna här faktorer se annorlunda ut.

Därmed inte sagt att jag skulle prioritera att som present till just min kämpande släkting av alla människor ge någonting till Rädda Barnen. Jag skulle nog ge en sådan present till en släkting som inte själv behövde hjälp. Rent generellt tänker jag nog dock att de praktiska förutsättningarna i dina båda exempel är så olika att det ena inte utesluter det andra.

Jag tycker inte det finns något etiskt dilemma där - båda är ju i gruppen "behövande".

Personligen skickar jag pengar till mina fattiga släktingar när jag kan, men om jag inte hade dem att skicka till skulle jag ge till olika organisationer av typ Frälsningsarmén eller liknande.

För mig är det sak samma; en behövande får hjälp. 

Jag ville tillägga efter att ha läst Mamzers inlägg att mina fattiga släktingar bor i tredje världen, så de har inte tillgång till de möjligheter vi har att ta lån, sanera skulder, fixa jobb, gå till soc etc...
 

Jag tycker man har forst har mer ansvar for släkt och närstående, om man måste välja. Forst sina barn och sin egen familj, sen annan släkt, och i tredje hand kommer ansvar for andra människor. Men själv skulle jag dela gåvan lika.

Låt säga att personen i fråga givit fina presenter till alla andra i familjen utom till den ensamstående studerande. Och att man därför tydligt ser att denne inte alls bryr sig nämnvärt om den studerandes situation men gärna kostar på övriga i familjen fina julklappar.

Är det snålt? eller elakt? eller oetiskt?

En annan jul var "julklappen" till den studerandes son ett par begagnade potträningskalsonger. I doppresent ett begagnat babybadkar.

Dags strunta i att köpa julklappar och presenter helt och hållet till denna person?

Känns så.