Hur blir man kär? Lär mig!

Oj, svår fråga...
Blir du förälskad? Alltså, får du fjärilar i magen och känner stark attraktion etc när du träffar en person, men att det senare inte leder till några djupare känslor? Eller uteblir förälskelsen också?

Man kan även hindra sig själv från att bli kär genom att inte tillåta sig själv att riva ner murar som man byggt upp för att skydda sig själv från att bli sårad. Sådana problem hade jag förr. Svårt att veta om detta gäller dig...

Det är svårt att veta vad dina problem bottnar i, utveckla gärna din situation så kommer nog många människor att försöka hjälpa dig med råd! :)

om du vore redo för kärlek skulle du inte leta fel det första du gör hos en kille....

fel kommer alla människor du möter att ha - men det gäller att tycka det är okej och våga lita på att du kan leva med dom felen. Du själv är ju inte felfri.. vem säger att inte DU kan vara den som sårar nästa gång?

bara vänd på frågorna....

Jag har också varit i din situation... fram tills jag blev 30 år, och för mig berodde det på att jag inte träffat rätt man. Trodde inte heller jag kunde bli kär... jag blev alltid nyförälskad när jag träffade en ny men så fort den där första nyförälskelsen lagt sig fanns det inte mer och jag började störa mig på alla deras brister och slutade att tända på mina partners. Jag hann avverka en hel del pojkvänner under åren och tillslut så började jag intala mig att det var nåt fel på mig och att jag inte kunde bli kär... började tom planera för ett helt liv ensam utan kärlek eftersom jag trodde att jag inte kunde bli kär... men så en dag bara dök HAN upp från ingenstans och väckte enorma känslor inom mig, känslor som jag aldrig tidigare känt... redan efter ett par veckor tillsammans kände jag att detta var mannen jag ville dela resten av mitt liv med, hade såna starka känslor som jag aldrig tidigare upplev, väldigt svårt att beskriva i ord. Vi kompletterade varandra fullständigt och det var som att ha hittat hem... att äntligen hittat den delen som saknats i mitt liv. Vi har varit ett par i lite mer än 5 år nu, har fått 2 barn och jag känner fortfarande pirret i magen bara av att titta på min älskade. Han tänder mig något enormt och vi trivs så fruktansvärt bra ihop... Kärleken blir bara starkare och starkare och ett liv utan honom känns helt otänkbart.

för att kunna älska någon annan måste du börja med att älska dig själv....

du kanske också letar helt fel typ av killar?

vad söker du egentligen?

Du kanske ska sätta dig ner och fundera på vilka egenskaper du är ute efter och på vilket sätt kan du hitta en kille med dom egenskaperna? 

 
Oftast fungerar man på så sätt att är man osäker på sig själv och inte litar på killar av olika saker så brukar man oftast fastna för "säkra" kort. Dvs killar man aldrig kan tänkas bli kär i - man gillar dom för att man inte är kär i dom helt enkelt.  Man kan ha världens bästa killkompisar omkring sig och just för att man inte blir kär i dom..  Man kör ett safe-spel helt enkelt.

Dejtar du något?  Alltså inte fikar med en killkompis.. Utan en ren dejt. Du kanske borde göra det för att se vad olika killar kan tänkas ha för inverkan på dig. Och samtidigt är det världens bästa skola i vad man får för känslor och hur man letar efter rätt kille.

min story i korta drag: jag föll alltid för långa vackra välklädda män, oftast hade dom något högt uppsatt yrke och skämde bort mig i massor, jag kände mig som vackraste prinsessan i världen.. Men förhållandena höll aldrig hur "kära" vi än var i varandra.
Sen dök HAN upp.... en enkel vanlig verkstadsarbetare och brandman... kortare i rocken än dom andra.. En som åkte motorcykel... klädd i jeans, familjefader... och yes... klockorna ringde och allt var bara så rätt.... idag har vi varit gifta i 7 år...