Hej!
Sedan jag skrev här sist har vårat liv varit en mardröm. Febern släppte aldrig och vi åkte in på akuten under fredag natt. Trots insisterande valde de att inte lägga in honom för utredning vilket var otroligt frustrerande eftersom jag instinktivt kände att ngt var fel. Följande dygn steg febern, alvedon hjälpte inte och prinsen kaskadspydde det lilla han fick i sig, drygt 200 ml på ett dygn. Hans fontanell började svullna och det lilla 'urin' som kom ut i hans blöjor var missfärgat. Trots inrådan att vänta från sjukvårdsupplysningen åkte vi in akut.
Läkaren tyckte att 'det skulle vara bra om han undersöktes i lugn och ro, men det var nog inget särskilt', så han la ÄNTLIGEN in honom. Vi hamnade på barn 2 men efter blodprover, fortsatt svullen fontanell och tappning av ryggmärgsvätska konstaterades hjärnhinneinflammation och det blev barniva.
Efter ett dygn på barniva med dygnet runt bevakning, 3 sorters antibiotika, dropp, 125mg suppar, kortison och lugnande så kom vi igår tillbaka till barn 2 eftersom han, tack och lov, svarar bra på medicineringen. Hans infektionsvärden har sjunkit kraftigt och svullnaden på fontanellen är borta men vi har ännu inte fått svar på odlingen som visar ifall det beror på en bakterie eller ett virus, det mesta pekar dock på ett virus (bakterier är oftast allvarligast).
Det viktigaste av allt är ändå att jag nu känner igen mitt lilla hjärta, både till beteenden, rutiner och humör! Förutom att han är medtagen ser det mesta bra ut. Igår kväll började marken komma tillbaka under mina fötter och nu ser vi framåt och hoppas att det fortsätter i samma riktning som det börjat.
Pussa extra mycket på era små och var evigt tacksam att de mår bra. Detta är utan tvekan det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Hoppas att det är bra för er alla!