Jag har inte haft så hemskt ont i såret, men så åt jag mina värktabletter väldigt punktligt, och det tog rätt lång tid innan jag vågade trappa ner. Nu har det gått 3,5 vecka sedan snittet, men jag kan känna att det bränner till allra helst när jag har legat ner en längre stund och sätter mig upp. Däremot har jag en grop i magen ovanför snittet, antagligen har de sytt tajt på något sätt innifrån. Där känns det väldigt märkligt och stramar när jag går, så det blir inga snabba promenader. En av läkarna sa att gropen skulle gå till sig, och det hoppas jag verkligen. För mig tog det lång tid innan jag kunde lyckas ställa mig upp och jag tyckte det var jätteläskigt att röra mig från början. Det jag blev förvånad över var smärtan i resten av magen, där hjälpte inte riktigt värktabletterna. Tarmarna och resten av maginnehållet levde som ett eget liv och mitt i alltihop skulle barnmorskan och läkaren klämma på magen. Gjorde så ont så att jag skrek. Nä, inget trevligt. Sen känns 2 mån utan att lyfta annat än bebisarna som en otroligt lång tid. Svårt att ta sig iväg själv med bebisarna eftersom man inte kan lyfta vare sig vagn eller babyskydd och storebror tycker inte att det är så roligt att jag inte kan lyfta honom. Jag insåg nog inte heller riktigt att det faktiskt är en stor bukoperation som du säger. Tänkte att det inte skulle vara så farligt.