Jag är adopterad och vill berätta för er om de problem jag själv haft.

Du får nog skilja på vad DU känner och upplever och vad ALLA ANDRA adopterade känner. Givetvis är det sämre förutsättningar och adopterade barns särskilda behov måste ju uppmärksammas och hanteras, men att påstå att det ÄR på ett visst sätt när man är adopterad är lite förmätet. DINA känslor och upplevelser är DINA och det kan ingen ta ifrån dig. Men att därifrån dra slutsatsen att det är likadant eller ens ungefär likadant för alla andra är fel.

VAd tror du det skulle innebära i praktiken om man förbjud ¨sådana adoptioner tänker du? Har du nån tanke ¨på vad alternativet för de barn som skulle ha adopterats bort istället skulle bli?

Får jag fråga hur din relation med dina svenska föräldrar ser ut, och hur du ser på att de adopterade dig?