Jag är adopterad och vill berätta för er om de problem jag själv haft.

TS, jag beklagar verkligen hur ledsen du är över din bakgrund och att du blev utsatt för trakasserier av din omgivning under uppväxten. Det måste vara jättehemskt att ha det så! Ingen ska behöva uppleva det.

Samtidigt vill jag själv bli adoptivförälder och naturligtvis göra allt för att mitt kommande barn ska få slippa ha det lika eländigt som det du berättar om. En förälder klan inte skydda sitt barn från all ondska i världen, men mamman/pappan kan göra allt för att barnet ska känna sig fullt ut älskad och tillhörig i familjen. Det ingår också i föräldrarnas uppgift att berätta om sitt barns ursprung på ett bra sätt som barnet kan ta till sig, och att informera omgivningen om vad som gäller.

När jag var i 20-årsåldern var jag också ganska deppig och besikven på min uppväxt, bl a min föräldrar som inte alltid funnits där för mig. Tänker mig att en del av det ledsamma du upplever beror på själva adoptionen, men att en annan del av det beror på sådant som många upplever under sin uppväxt, inte bara adopterade.

TS, vill bara lägga till att det är djupt tragiskt att dina föräldrar måste lämna bort dig som barn, det är tragiskt varje gång det sker. Men du måste tänka så som andra redan har skrivit, att detta skedde pga tvång och olyckliga omständigheter. Ingen mamma VILL i hjärtat lämna bort ett barn, men ibland tvingas man. Och det handlar inte om att man inte tycker om barnet, utan om att man är fattig eller utstött.

Att du hittades i en papperskorg handlade säkert om att det var ett förhållandevis säkert ställe att placera dig, istället för på gatan där du kunde råka illa ut med trafik etc... Det kan lika gärna ha varit en skyddsåtgärd. Och sedan blev du ju räddad! Du fick en andra chans på sätt och vis.

Apropå tacksamhet, jag tycker inte alls att man behöver gå omkring och vara tacksam att man adopterats till Sverige. Lika lite som vi som fötts här går omkring varje dag och är tacksamma över detta. Vi har alla något i våra liv att känna tacksamhet över, men det innebär inte att vi kan eller bör gå omkring och känna det ständigt och jämt.